Kommentarer till Om familjesammanhållning

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Tue, 24 Feb 2009 18:19:54 +0000

Förlåt att mina tankar slinter en bit åt sidan, till förlovningen mellan drottningsholmprinsessan och ockelbosonen. Första steget i en familjehögtid som kan pågå hur länge som helst inför offentligheten. Inget är sagt om tidpunkten för bröllopet, men allt talar för att det kommer att läggas strategiskt, så att det tar loven av riksdagsvalet 2010. Kungahuset är en förteelse som aldrig någon moderatledd regering kommer att
marknadsanpassa eller hävda att det skulle vara nyttigt med att sponsorsfinasiera…
Reinfeldt kan nu tacka sin lyckliga stjärna att han och alliansregeringen fick detta evenemang som kan hjälpa till och fíxa en borgerlig valseger…Rojal yra har aldrig gynnat demokratiska socialister…

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 24 Feb 2009 01:23:30 +0000

Hans O:
Haha, vem har talat om att födelsedagar firas speciellt hötidlligt eller pompöst?
Och som sagt, makens födelsedag är ett ypperligt tillfälle att köpa den där boken eller skivan eller DVD-filmen (man gärna vill läsa/höra/se men som man inte tycker att man borde slösa pengar på till sig själv) till maken :-).
När jag fyllde pensionär för en månad sedan fick jag en makapär som man sätter på borrmaskinen och klipper plåt med (så konstigt namn på prylen att jag inte minns det), ett par nya hörselskydd, ett par superfina tvingar, hydrauliska eller något sådant. Våra vänner som gästade oss dagen till ära, och dottern, skrattade så tårarna rann när jag öppnade paketen.
För övrigt handlar det även här om att det är trevligt att samlas och äta en god middag.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 23 Feb 2009 19:20:47 +0000

Till Hans O Sjöström: Som du väl själv förstår – inte håller vi tal för varann vid de här familjesammankomsterna. Vi har det bara trevligt ihop: snackar, äter, lyssnar på musik, leker med småbarnen.

Och jo, Matti har ofta plockat fram Miles Davis’ ”Kind of Blue”, när han har varit hemma hos oss och hälsat på. Den här boxen innehåller både vinyl och CD med extramaterial.

Av: Hans O

Hans O — Mon, 23 Feb 2009 18:27:41 +0000

För övrigt fick Matti en fin present – Miles Davisboxen. Den måste jag skaffa själv.

Av: Hans O

Hans O — Mon, 23 Feb 2009 18:25:59 +0000

Jag hade nog inte tänkt dra igång någon debatt om det här men kan väl försöka förklara litet bättre vad jag ville säga. ”Ta det inte så högtidligt” är nog min paroll. Jag får krypningar när det hålls tal, delas ut presenter och medaljer för att inte tala om hur jag känner mig på de flesta bröllop och begravningar. Men även där finns naturligtvis undantag, till exempel Gun Kessles begravning, när officianten (eller vad det heter vid borgerliga begravningar, Tomas Bolmde citerade ett visdomsord av Kessle: ”Det finns en likhet mellan pornografi och folkdans – det är roligare att vara med än att titta på.” Därmed var isen bruten och det blev en riktigt rolig och trivsam tillställning.Men annars tycker jag att det mesta av den sorten är som ryttarstatyn i Dresden.

Av: Curt Hult

Curt Hult — Mon, 23 Feb 2009 15:31:37 +0000

En fin beskrivning av en småborgerlig familjeidyll och dess ideal.

Av: Vendla Andersson

Vendla Andersson — Mon, 23 Feb 2009 10:08:52 +0000

För ett par år sedan när jag fyllde ojämnt 60+ ringde en kompis och grattade. Jag säger att ”det är väl inget att gratta” och då protesterade hon och sa att ”det finns väl all anledning att gratulera till att du levt så länge och skaffat massa erfarenheter och blivit allt klokare”. Sedan dess har jag precis som Kerstins man sett på detta på ett annat sätt. Däremot behöver man inte ställa till ståhej och kalas. Jag blir glad bara om nån kommer ihåg mig.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Mon, 23 Feb 2009 09:56:01 +0000

Till Hans O: begrunda att vi är fjärran från 68-åren då allt skulle öppnas upp och kollektiviseras och inte ens julen skulle firas familjevist. De var under år av ekonomisk framgång, som det fanns utrymme för vantrivel i kulturen och antifamiljeprotester. I dag får man nog gå till enskilda kyrkliga församlingar för att finna den sortens kollektiva gemenskap, om den ens lever kvar där. Med den växande ekonomiska krisen får vi nog se mer av samling kring grundläggande värden, familjeliv, traditioner och dylikt. Man kan ha synpunkter på det här, men jag tror inte att det går att koppla bort det ifrån vad som händer i samhället i stort.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 23 Feb 2009 09:23:19 +0000

Till Kerstin Berminge och Hans O Sjöström: I vår familj finns det en naturlig och otvungen kontakt, och det här med födelsedagsfirandet är närmast ett sätt att få anledning att träffas.

Sen tror jag det är mycket bra för Viggo, sex, och Klara, tre, att känna att de är del av ett lite större sammanhang än den egna kärnfamiljen.

Det här gäller förstås Annas tre flickor också, men de var inte med i söndags.

Av: Hans O

Hans O — Mon, 23 Feb 2009 09:03:46 +0000

Födelsedagar, jubileer, nationaldagar. bröllop, begravningar, nationalmonument och så vidare och så vidare är naturligtvis fullständigt meningslösa och ibland farliga. Dessutom innebär de ofta problem för de närmast inblandade. Men fransmännen har ett trevligare sätt att tala om hur gamla de är än vi. De säger ”jag har” (till exempel) 72 år. Det kan man tänka på i dessa tider när vänner och bekanta faller som käglor runt omkring.
Men allt sånt där firande får man vara varsam med. Det blir så lätt monument av det. Den som vill se hur illa det kan gå, kan åka till Dresden och leta reda på den förgyllda ryttarstatyn av August den starke – något av det anskrämligaste i den vägen jag sett och det vill som bekant inte säga så litet.
Fira gärna men undvik förgyllningen.