”Att döda ett barn” är en kongenial, starkt berättad, filmversion av Stig Dagermans novell. Dagerman upptäckte och läste jag under min gymnasietid i Sundsvall på 1950-talet, och novellen gjorde ett djupt intryck på mig, så när jag mellan lumpen i Sollefteå och de väntande studierna i Uppsala vikarierade som svensk- och kristendomslärare på enhetsskolans högstadium i min dåtida hemkommun Njurunda och bland annat fick hoppa in som ansvarig även för morgonsamlingar, valde jag vid ett tillfälle att läsa Dagermans ”Att döda ett barn”. Jag minns att många av eleverna, i motsats till vad som var fallet vid de mer traditionella morgonbönerna – jag ville ju inte hålla sådana, eftersom jag var ateist – blev starkt berörda av det jag den morgonen läste upp för dem.