Å ena sidan ter det sig rimligt, att upphovsrättsinnehavare – de flesta av dem mycket fattigare än Benny Andersson – ska ha betalt för sina verk. Eftersom du är författare och översättare, är du väl förtrogen med problemet.

Å andra sidan var den del av musikvärlden, som jag är lite av specialist på (folkmusik, blues, politisk musik), en härva av stölder långt innan datorerna ens var påtänkta.

Så här syndar även jag på min blogg. Jag lägger ut sångtexter, om än omgärdade av ett slags essäer – publiceringarna skulle därmed kanske till nöds kunna försvaras med den citaträtt, som finns i essäsammanhang.

När jag återger sångtexter finns, liksom när jag återger hela dikter, dessutom ett bakomliggande motiv: Det bor en folkbildare i mig; jag vill leda mina läsare vidare till goda sångskrivares och poeters verk.

En tanke jag har haft är att donera den till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm (i vars styrelse jag för övrigt satt i många år). Problemet är att LPna och CDna är sorterade i bokstavsordning, inte efter genre – det krävs alltså någon som är kunnig på området för att sortera ut det politiska. Ibland måste man ha stor kunskap; vi har ju till exempel diskuterat plattor, som till synes hör till jazzgenren men som också har en politisk sida. Vem klarar att se det här? Och vad ska man ta med och inte ta med? Allt det som Pete Seeger och Woody Guthrie har gjort är ju inte politiskt, men borde man inte hålla ihop landets förmodligen största Seeger- respektive Guthrie-samlingar?

Sen finns det många tillkommande problem. Ska till exempel LPna och EPna göras tillgängliga för besökare, måste de rimligen först föras över till CD, som ju är mer robusta och tål den sortens hantering.