Kommentarer till Melodikrysset nr 4 2009

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 20 Dec 2009 21:36:41 +0000

Till Ann Christin: Själv sov jag sött framför nyheterna. Men sen såg vi en Poirot-film, och jag var klarvaken hela tiden.

Av: Ann Christin

Ann Christin — Sun, 20 Dec 2009 19:43:33 +0000

En God jul till dig och dina nära och kära från ett snötyngt Dalarna. Det artar sig med alla julbestyr, dofterna sprider sig i huset och en och annan glögg blir det. Maken sover sött i soffan :D.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 02 Feb 2009 08:16:54 +0000

Till Magnus Andersson: Ja, där har vi nog den fulla förklaringen till att även jag for vilse i luftballong.

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Mon, 02 Feb 2009 08:13:51 +0000

Engelska Wikipedia skriver till och med så här om ballongfrågan i sin artikel om boken: Although a journey by hot air balloon has become one of the images most strongly associated with the story, this iconic symbol was never deployed in the book by Verne himself — the idea is briefly brought up in chapter 32, but dismissed, it “would have been highly risky and, in any case, impossible.” However the popular 1956 movie adaptation Around the World in Eighty Days floated the balloon idea, and it has now become a part of the mythology of the story, even appearing on book covers. This plot element is reminiscent of Verne’s earlier Five Weeks in a Balloon which first made him a well-known author.

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Mon, 02 Feb 2009 00:50:32 +0000

Fogg i luftballong: Den villfarelsen är ju högst förklarlig! I storfilmen Jorden runt på 80 dagar från 1956, med David Niven i huvudrollen, görs ett stort nummer av just ballongfärden — Fogg och Passepartout i ballongen är huvudmotivet på de ursprungliga filmaffischerna. Och om jag minns rätt fick Fogg åka ballong även i TV-teaterns serie från 1975, där Jarl Kulle spelade Fogg och Janne ”Loffe” Carlsson Passepartout. Det finns även utgåvor av boken, där man har infogat ett kapitel med en ballongfärd över Alperna, nödvändiggjord av en igensatt järnvägstunnel. Det kapitlet är baserat på en tidigare Jules-Verne-bok, Fem veckor i ballong. Jag har en bearbetad 60- eller 70-talsutgåva av boken i serien ”De klassiska ungdomsböckerna” från J. A. Lindblads Bokförlag AB i Uppsala. Där finns ballongkapitlet med, och omslaget visar till och med hur Passepartout häller upp champagne, kyld med is från Mont Blancs topp, åt Fogg — båda stående i ballongkorgen. Filmen Jorden runt på 80 dagar från 1956 är för övrigt (bortsett från den fascinerande rollistan, där ”alla” tidens storstjärnor medverkar i småroller) intressant på så sätt, att den filmades parallellt i två versioner — en i filmformatet Todd-AO, där filmen gick med hastigheten 30 bilder i sekunden, och en i storformats-Cinemascope, där filmen gick med 24 bilder i sekunden. (Eftersom projektorer som kunde visa film med 30 bilder/s inte fanns/finns i vanliga biografer, och filmhastigheterna inte är kompatibla, måste man göra så för att filmen skulle kunna visas på de flesta biografer. Film med 30 bilder/s skall flimra mindre och ge märkbart bättre resultat när kameran eller objekt framför kameran rör sig i sidled.) Så varenda scen i filmen togs i princip minst två gånger — först en gång med en kamera med 30 bilder/s, därefter med en annan kamera med 24 bilder/s. Man föreställer sig att skådespelarna kan ha upplevt en viss irritation över det här förfaringssättet. Det är ju troligt att ett antal scener ändå behövde tas om flera gånger av rent konstnärliga skäl. (Ibland kunde man säkert ställa de två kamerorna bredvid varandra, filma med båda samtidigt och på så sätt slippa omtagning.) De flesta scener skiljer sig alltså en liten aning åt mellan de två versionerna, eftersom skådespelare och kameramän omöjligen kunde agera exakt likadant flera gånger i följd. Man föreställer sig att filmen måste ha varit tillräckligt påkostad och kostsam ändå, utan dessa extra moment. Men det är alltså egentligen fråga om två rekorddyra filmer, inte bara en.

Av: Mats

Mats — Mon, 26 Jan 2009 20:34:59 +0000

Vi hade en körfest på lördagskvällen, en återträff efter vår trevliga afrikaresa i slutet av förra året. Då råkade vi komma in på veckans Melodikryss. En av damerna sa att de spelade ”Kalle på Spången” på krysset men hon kunde inte få in det på kryssrutorna.
Instämmer med tidigare talare att de bägge låtarna är mycket lika varandra. Lasse Dahlquist inspirerades nog lite av Evert Taube.
Svårast för mig personligen i lördags var ”Rännstensungar”

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 25 Jan 2009 17:24:45 +0000

Till Björn: Utan att ha hunnit göra fullständig research: Evert Taube skrev ”Eldarevalsen” 1936, Lasse Dahlquist ”Kalle på Spången” 1939. Tror jag.

Av: Björn

Björn — Sun, 25 Jan 2009 17:15:41 +0000

Apropå likheter mellan melodier: ”Eldarevalsen” är ju snarlik ”Kalle på Spången”! Vilken av låtarna skrevs först?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 25 Jan 2009 17:04:37 +0000

Till Gunnar Bergquist: Kul det här om cittran. Själv är jag ju som du förstår uppvuxen med Anton Karas och ”The Harry Lime Theme”.

Av: Gunnar Bergquist

Gunnar Bergquist — Sun, 25 Jan 2009 16:36:26 +0000

”Rännsténsungar”, just det, då förstår jag.
Tack annars för Ditt vårdade språk, nätets bloggar har annars i gemen stora brister härvidlag, både då det gäller svenska och ordval.
Förresten, Vid Din sida skrevs ju av Ingvar Hellberg som en av hans många hits med Sven Ingvars (Säj inte nej…, Jag ringer på Fredag etc.). Han var lokal revykung i Skattkärr (där jag växte upp) utanför Karlstad, och där komponerade han sina låtar med hjälp av sin cittra, ett instrument som väl ungdomarna idag inte ens vet finns. Man kan nästan höra det på låtarna om man vet hur cittra spelas.