När vi efter andra världskriget kom till lilla Juniskär, var värmekällorna vedspis i köket och kamin i vårt enda rum. Jag sov i kökssoffan, och varje morgon så här års var det isande kallt i köket, innan någon hade tänt i spisen. Riktigt kalla nätter blev det till och med isskorpa på vattenhinken i köket. Jag och min nu döde bror Matti svor ständigt över att behöva gå ut i vedboden och hämta ved och ännu mera över att såga ved.

Det här har väl bidragit till att jag aldrig ens har övervägt något uppvärmningssystem här i Öregrund, som skulle riskera att föra mig tillbaka till det jag ovan beskriver.

Numera bor vi permanent i det här huset mer än halva året och är även där utöver här både under veckohelger och under längre perioder som nu. Vattensystemet är bara ett av flera skäl för att vi har låg värme på även när vi inte är här. Det här är ju långt ifrån bara en sommarstuga numera, och här finns massor av saker som inte skulle må väl av att i perioder utsättas för köld och rå luft. Dessutom gör den låga grundvärmen det möjligt att någorlunda snabbt få upp värmen igen, när vi kommer hit under den kallare årstiden. Av samma skäl är jag inte beredd att stänga av vattnet. Jag vill komma ut till ett hus som fungerar i alla avseenden.

Senare har vi förstås i olika omgångar diskuterat byte av hela värmesystemet.

Sen – känner igen det där med stora kylan. Men jag har tre eldstäder i vårt fritidshus som fått träda in när elementen fallererat. Det gör de dock inte nu – alla är rätt nya oljefyllda och trefas. Och allra bäst – en god vän sätter upp värmen nådra dagar innan vi kommer på vintern.