Genom Dina olika inlägg får man också veta att Du under en längre tid bott i Spanien. Jag har mycket goda kontakter med det övriga Europa, då särskilt med Italien. Det som skiljer svenskar från exempelvis italienare är att de senare, hur illa de än kan tycka om olika poltiska skeenden i sitt hemland, aldrig skulle komma på att tala illa om sitt eget land inför främmande människor. Det gör, tyvärr, svenskar ofta.

I ett annat inlägg, f ö på denna blogg, skrivet år 2007, säger Du också att Du är en ”ärlig sekulär humanist” och ”min empati mot medmänniskor kanske djupare än t. o. m. ärkebiskopens”. När man sedan t ex läser Dina inlägg mot den tidigare riksdagsledamoten Arne Kjörnsberg (S) kan man ju inte direkt påstå att de är skrivna av en person som vill framstå som en humanist och sann intellektuell. Du har i olika sammanhang kallat Dig för f d socialdemokrat. Ett mer passande epitet borde, enligt min mening, vara ulv i fårakläder.

Sedan detta med hatkampanjerna mot Olof Palme, som enligt din uppfattning drevs endast av medierna. Din uppfattning kan antingen bero på direkt okunskap om det faktum att Olof Palme fick genomlida en organiserad hatkampanj under sin levnad, som torde sakna motstycke under 1900-talets politiska historia. En hatkampanj som var organiserad av mäktiga intressen på högerkanten. Idag är det väl ingen som minns exempelvis sådana som Alf Enerström och Gio Petré, vilka förde en frenetisk hatkampanj mot Palme och kallade sig, i likhet med Dig, f d socialdemokrater. Eller så beror din inställning på att du, genom att egentligen sympatisera med dylika fenom, vill försöka negligera hatkampanjerna med att påstå att de fördes bara av medierna.

Vad som är imponerande är att Olof Palme, trots alla dessa hatkampanjer, orkade med en sådan arbetsbelastning, ja att han överhuvudtaget orkade gå till arbetet. Vi andra hade nog gett upp långt tidigare. Man får inte glömma att dessa kampanjer är en del av förklaringen till mordet på honom. Man kan bara uttrycka sin djupa sympati och respekt för Lisbet Palme, som aldrig fick möjligheten att uppleva ålderdomen med sin make.

Din andra fråga: ”Hetskampanjerna”, som du kallar dem, stod de svenska medierna för. De olika fack, som jag var medlem i under den tidsperiod du anger, hade inte någon som helst ”hetskampanj” mot O Palme. Sådant stod vi över!
Men visst förstår jag dig när du läser in ”mellan raderna” vad du tycker är relevant för dig i mina texter. För mig, som är uppväxt i ett genuint arbetarhem på 30- till 50-taletoch och själv i många år pappersbruksarbetare och fackligt aktiv, var Palme sänket för socialdemokratins framtid. Det är bara att studera vad som hände efter ”vårt” fina valresultat 1968. Erlander var en klok herre, och trots sin akademiska och mellanborgerliga uppväxt i Ransäter, mycket omtyckt och respekterad bland oss industriarbetare. Hans CV borde dock även innehålla hans största blunder som partiledare: att stödja Palmes kanditatur som partiledare! För mig och många andra inom industrin var det en stark missräkning. Men så gick det också som det gick vid valet 1976!
Jag är väl medveten om många nutida socialdemokraters vurm för Palme. Tyvärr var nog inte så många av dem med på den tiden. Mina åsikter här får inte tas som personliga anklagelser mot döda personer, men mot deras inkompetenta politik som SAP nu får lida av!