Kommentarer till Var finns i dag arbetarrörelsens idédebatt? Och framför allt: vilka är idéerna?

Av: Tomas Wennström

Tomas Wennström — Thu, 18 Dec 2008 20:05:31 +0000

Enligt vanligtvis välunderrättade källor, så sägs det att Volvo hade långt gångna planer på att utveckla en el-bil redan i början av 1990-talet. Sedan kom krisen och de amerikanska biljättarna tog över. Det är inte förty, att man i eftertankens blekhet funderar om inte Per Gyllenhammar hade rätt när han ville utveckla samarbetet med Renault.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Thu, 18 Dec 2008 15:42:11 +0000

Ja måhända kunde man tänka sig att tidiga svenskägda företagen och deras kunniga konstruktörer hade fått utveckla den sidan som alla nu efterlyser: energi/klimat- vänliga lösningar och en satsning på säkerhet. Det har funnits sådana här avancerade projekt på SAAB och Volvo, men i Detroit (med dess anknytning till nord-amerikanska synsätt) har man gjort andra bedömningar och tänkt mer i termer av
långa serier med gemensamma lösningar tillsammans med andra produktionscentra…Det om man får tro den informerade fackpressen. Det går också att producera en bil som skiljer sig från massproduktionen och som efterfrågas av ”avancerade” konsumenter…I Norge har man exempelvis börjat producera en elbil, som det det finns efterfrågan på…Kunde inte ett ”svenskt” löntagarägt SAAB eller Volvo ha börjat beträda det området? Se på hur SSAB- vid stålkrisen – lyckades vända en hopplös situation till framgång. Svenska löntagarägda företag skulle nog ha haft lättare att svänga om och ha behållit/vidareutvecklat en progessiv svensk profil…

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Thu, 18 Dec 2008 10:42:32 +0000

Till Anders Th: Man ska ju inte gråta över spilld mjölk, ej heller över idéer som det inte blev något av. Men hade Volvo och Saab verkligen varit i ett sämre läge ägda av svenska löntagarfonder än som nu av Ford och General Motors?
Nog kan det vara värt att fundera över alltid…

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Thu, 18 Dec 2008 10:07:04 +0000

Till Mats R: Ja det är märkliga är att tongivande inom arbetarrörelsen tidigt 70-tal också avvisade olika kooperativa tankar. De kunde ha varit utmärkta ideer att bemöta dagens privatiseringsframstötar med. Den kooperativa utredningens propåer kastades när det begav sig helt i papperskorgen av dåtidens tongivande inom LO/SAP. Historielöst och kortsiktigt! Det finns många former av ägare, inte bara de rena privatkapitalistiska och knutna till stora multisar och monopolkedjor.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Thu, 18 Dec 2008 05:46:00 +0000

Till Anders Th: Förmodligen har du rätt i att det handlar om det långa regeringsinnehavet. Men kanske också på att det åtminstone sen åttiotalet varit helt ”ute” att kritisera kapitalismen inom socialdemokratin. Den väg som det då slogs in på framstod som den enda – särskilt sen de östeuropiska avarterna av socialism kollapsat – och då står man också helt idé- och vapenlös när kapitalismen också kollapsar.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 17 Dec 2008 19:53:18 +0000

Till Calle Fridén: Jo, jag håller med om att vi måste prata politik, dessutom också ideologi, i våra organisationer. Känner medlemmarna entusiasm för kursen är de också beredda att lägga ner krut på allt det andra.

Av: Calle Fridén

Calle Fridén — Wed, 17 Dec 2008 19:19:10 +0000

Man kan väl konstatera att det är en brist att det inte finns särskilt många socialdemokratiska fritänkare, som inte är bundna till organisationer eller uppdrag. Det är förmodligen därför seniorer är de som är mest framåt – de har inte så mycket att förlora.
Framförallt måste vi ju börja tala politik i organisationen igen. Folk vill tala politik först, de vill inte tala översiktsplanen först. Dessutom har även jag lämnat ett par reflektioner kring seminariet på min egen blogg (om än mindre vältaligt än Anders Thunberg).

Av: Lars Rudström

Lars Rudström — Wed, 17 Dec 2008 18:58:34 +0000

Till Anders T: Nu skall jag berätta en hemlighet (som härmed blir allmänt gods) för dig. Eftersom min bakgrund är industriarbetarens ( liksom min fars från 1915 till 1967) under 50-talet där jag var fackligt aktiv redan som 16-åring i pappersbruket. Började som skogsarbetare som 14-åring. Fabriksarbetare till 24 års ålder (därefter studier). Jag var en genuin socialdemokrat som cyklade miltals på 50-talets grusvägar för att sätta upp valaffischer. Lokal SSU-ordförande vid 19-års ålder, kassör inom lokala ABF, sekreterare inom Pappers vid 20 års ålder. Valdes av fackstyrelsen ( 20 år)att skickas till Trollhättan för att som lokalt ombud rösta igenom ATP. Mycken skit fick man av kommunisterna på den tiden (de var ca 15 % av oss arbetare och mycket högljudda). Även fysiskt på lördagskvällarnas dans i Folkets Park! Men jag stod upp inte bara ideologiskt, men även fysiskt! Mina ideal och grundvärderingar rubbade inte ens en stor, stark kommunist!
Jag har mina djupaste rötter inom den svenska arbetarerörelsen och stod upp för Erlander och SAP, ”to the bitter end” fram till 1970. Och det var inte alltid lätt i Sthlm på 60-talet. Men har man vid 7 års ålder skickats ut av sin far i kortbyxor (jävligt kallt) för att gå längst fram i förstamaj-tåget med de andra arbetarbarnen så förstår man, och älskar, ideologins hårda verklighet. Så som den var! Gissa att man var stolt när man kom hem genomfrusen med röda knän till mor för en varm mjölkchoklad.
Sedan kom Palme och förstörde allt som var ”heligt” för mig. Nu kommer ytterligare en ”hemlighet”. Mellan 1964 och 1965 befanns sig 6 studenter (2 från Sthlm:s universitet, 2 från Handels och 2 från KTH, samtliga genuina socialdemokrater)inom en okänd diskussionsklubb i en liten källarskrubb på Gärdet ledd av Vilhelm Moberg. Han var gammal redan då, men ville lyssna till oss unga. Jag var en av dem. Vilhelm M var förvisso en rabulist, men hans och våra gemensamma diskussioner hade som mål att få fram den svenska arbetare-/bondeandans ”själ” och definiera den för framtiden. Sedan kom Palme! Say no more!
Vad gäller Carl Perssons promemoria till regeringen Palme är det egalt vem som var kunder hos ”bordellmamman”. Det viktiga här är att Palme de facto ljög om sin kännedom om denna PM! Om du är intresserad så sök tex på nätet ”Cecilia Nettelbrandt” (Fp). Där finns många länkar, och intressant läsning!
Vad gäller L Geijers (utsedd till justitieminister av Palme vid dennes första regeringsbildning 1968) famösa direktiv till en av honom själv utsedd utredningsgrupp om en ny sexuallagstiftning kan jag ju hänvisa till Göran Häggs bok ”Välfärdsåren” ( osäker om titeln just nu).
Vad mer att säga? Nada! Under de åren (1968- 1976) tappade SAP sin själ. Tyvärr återkom Palme 1982, förmodligen ”hatad av många, älskad av få” med stark hjälp av Sträng och senare Malm.
Men SAP:s själ kan säkerligen återuppstå! Men då måste SAP analysera den svenske arbetarens önskemål, visionen om framtiden och inte minst ”Vad står den svenska socialdemokratin för”, som de andra partierna inte har i sina själar och ideologier! Återigen: Lyssna på Lövden!
Även om den nuvarande icke-socialistiska regeringen vinner valet 2010 (mycket tveksamt, trots fru Sahlins bludder) så behövs det en stark opposition i Sverige! Annars blir sittande regering lika självgod som Göran P var.
Mvh
Lars

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Wed, 17 Dec 2008 17:48:12 +0000

Till Mats Rosin: jag undrar om det inte finns en enkel förklaring till varför svenska socialdemokrater / i motsats till partivänner i t ex Sydeuropa/ har så svårt att tala om ”systemets kris”. Det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet och identifikation med SAP och staten gör att man värjer sig att tala om en kris för ”systemet”. Det samma gäller allianspartierna.
Man säger att man vill slå vakt om det svenska systemet/den svenska modellen, väl medveten om att man inte kan vinna något val om man säger att man vill byta ut ”systemet” vi har. Kanske är analysen lite ytlig, men i den här riktningen tror jag du ska söka förklariningen…det finns en allmän rädsla för att gå ifrån det man uppfattar som ”den svenska modellen”…och som man har stark uppfattning är något som har fungerat (dvs under de goda tiderna på 50-talet och en bit in på 60-talet..) det trots all senare krackelering..

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Wed, 17 Dec 2008 17:24:09 +0000

Till Lars Rudström; Nu var kommentaren inte menat som en ”sammanfattning”, bara en personlig reflexion i marginalen till Enns blogginlägg. Men att du lämnade SAP på grund av Palmes beskrivning av bordellaffären oroar mig. Jag roade mig i somras att söka i de tidigare hemliga arkiven, och fann då att de rapporter som SÄPO lämnat över till Carl Persson dock inte utpekar justieminister Lennart Geijer som ”kund” hos den omtalade bordellmamman. Vad jag vet har ingen journalist/forskare brytt sig om att gå till källorna, när de nu finns tillgängliga. Vad som är sanningen i historien vet jag dock inte, sanningen brukar inte vara så lätt att nå fram till. Eventuellt kan jag på nyåret lägga ut dokumenten på nätet , om intresse skulle finnas, så att ”spekulationerna” kan fortsätta.