Bilden jag får av Sverige av idag är helt enkelt Royal Demokratisk Fascism 2012.
Oavsett vilken regering som sitter eller må tillträda.
Alla som får titeln ”hr” i Sverige kanske bör gripas, ett ord som den Pavlovska svenska nyhetspressen älskar.
Jag är glad att vara utanför smittskyddsområdet mina herrar och även ännu gladare över att inte ha någon partitillhörighet varken i Sverige eller någon annanstans. Skulle känna en stor befrielse att bli statslös!

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på det just nu, men jag minns från mordnatten 1986 att ungmoderater åkte omkring i bilar på Östermalm och skrek ut att ”äntligen är Palme borta”.

Det säger i all sin enkelhet en hel del om våra motståndare inom borgerligheten.

Särskilt utlandssvenskar har haft en osmaklig bild, som de dessutom har spridit bland icke-svenskar, av sitt hemland. Det land som en gång sett dem födas.

Här i Sverige handlar debatten om Assange om något helt annnat, nämligen om han, utan deras samtycke, har haft oskyddat sex med två kvinnor. Dagens Sverige – det tror jag att du håller med om, trots att du sen länge bor i Australien – har mycket lite kvar av den attityd som i vår ungdom fanns mot utomäktenskapligt sex, så det är inte det debatten och målet handlar om.

Jag känner en av de berörda tjejerna en liten smula – har bland annat länk till hennes blogg på min blogg – och jag kan faktiskt inte tro att hon har några bimotiv för sitt agerande, vilket en (av alltså andra skäl) assangevänlig opinion i en del andra länder har försökt göra gällande.

Man kan bara hoppas att han, självfallet tillsammans med partisekreteraren Jämtin, har kraften och modet att göra en ordentlig genomgång av de resurser som finns hos den socialdemokratiska partistyrelsen, så att partiet verkligen har de optimala förutsättningarna att möta den borgerliga regeringens opinionsarbete.