Politikerpensionena har vi diskuterat tidigare. Men det som gör mig rent ut sagt förbannad är när läsare – som du väldigt ofta – fäster kommentarer i helt andra ämnen vid inlägg som handlar om något helt annat än det du skiver om.

Du får acceptera, att här på bloggen får du skriva om till exempel politikerpensioner om och när jag skriver om det. Det här är ingen insändarsida!

Ett värre, ja mycket värre problem för socialdemokratin och dess trovärdighet som politisk rörelse är de pensioner som utbetalas till tidigare aktiva politiker. (Ett problem som de socialdemokratiska vänsterrösterna uppenbarligen inte vill diskutera.) Den mycket berättigade frågan man borde ställa dessa, ofta medelålders, pensionsmottagare är: Varför skor ni er på andras bekostnad? Och hur går dessa pensioner ihop med vår ideologi, som en gång vägledde arbetarrörelsen i dess strävan att skapa ett gott och jämlikt samhälle för alla? Utan några kelgrisar, som den legendariska P A Hansson utryckte det.

Vad det ytterst handlar om är vad vi andra kallar dubbelmoral!

Du, Enn och andra vänstersinnade, skulle må gott av att lyssna på pastor Bodström på Första Maj i Uppsala.

Denna smutsiga affär ger fler tankar. Det torde vara en tidsfråga innan Veronica Palm lämnar sitt uppdrag som ordförande i Stockholms arbetarkommun. Man kan, för partiets skull, bara hoppas att hennes efterträdare heter Ylva Johansson. Strategin var uppenbar: Med invalet av Mustafa skulle man säkra viktiga röster i storstadsområdena. Går politik bara ut på simpel taktik för att maximera röstutfallet?

Politikerpensioner behöver inte alls vara komplexa system. Självfallet skall politiker som fram till ordinarie pensionsålder haft förtroendeuppdrag (märk väl: ej arbete) ha rätt till pension, men diskussionen handlar ju i första hand om relativt unga människor som får mycket generösa ersättningar efter avslutat uppdrag. Du skriver att man måste stävja överutnyttjandet av systemet, men problemet är ju att det inte finns någon som helst vilja från politikernas sida att ta tag i problemet. Inser inte partiet vilken valvinnande fråga detta är? Ty det finns en stor upprördhet bland s k vanligt folk i denna fråga.

Thomas Bodström visar, med sitt avstående av generös statsrådspension, att han är en ledare i tiden. En ledare som känner arbetarrörelsens klassiska värderingar om att man inte skall sko sig på någon annans bekostnad.

Politikerpensionerna är ett komplext system. Inom systemet finns både relativt unga avgångna politiker, som överutnyttjar systemet, vilket man måste stävja, men också politiker som har arbetat ända fram till ordinarie pensionsålder.

Och hur var det nu med politikerpensionerna? Varför är det bara Bodström som avsagt sig sin politikerpension? Kanske därför att han just känner till de klassiska arbetarrörelseidealen, som du ju så ofta hänvisar till.

Det finns ju många exempel på socialdemokrater som medvetet utnyttjar systemet och får rejäla pensioner, trots att de knappt hunnit till medelåldern. Var ligger moralen i sådana handlingssätt? Knappast den moral som byggde den svenska arbetarrörelsen!

Det är en stor tragedi för partiet att det inte lyckades knyta Thomas Bodström till sig, men det kanske kommer en tid då han känner att han är mogen uppgiften. Roligt att han vill Första Maj-tala, t o m i sin egen födelsestad (Uppsala). Han skulle kunna bli en svensk Jens Stoltenberg, som populär i sitt hemland.

Enn Kokk skrev i ett ovan publicerat inlägg följande: ”Den vi väljer till partiledare ska åtminstone inte främst väljas för att han/hon är publikfriande och populär – han eller hon måste också vara förtrogen med den historiska socialdemokratins idéer och vara beredd att föra dess verk vidare”. Därefter avfärdar han Bodström som en framtida partiledare.

Men är det inte just detta Bodström är förtrogen med, nämligen socialdemokratins historiska rötter. Att man exempelvis inte skall sko sig på andras bekostnad. Thomas har ju berättat vilket arbete han fick lägga ner för att slippa den statsrådspension han hade rätt till efter förlustvalet 2006. Ingen annan tidigare politiker har, mig veterligen, avstått pension. För socialdemokratiska politiker borde det vara en självklarhet att man avstår pension om man är i arbetsför ålder. Tidigare politiker skall naturligtvis söka sig till Arbetsförmedlingen som oss andra om de behöver ett ”civilt” arbete.

Thomas Bodström visar i alla fall en sak: Han har en inre moral, som många socialdemokratiska politiker saknar. En moral som S kanske skulle behöva mest av allt i dessa dagar.

Och kravet på Stefan Löfven måste vara hårt och konkret: Om han inte lyckas att återföra S till Rosenbad efter valet 2014 skall han på valnatten meddela sin avgång.