Av: Mats Björk

Mats Björk — Thu, 16 Apr 2009 20:49:33 +0000

Alla Tiders Seriejournal: Serierna var väl ordinära, men hade färg. Men man hade ibland ”Gör-det-själv”- sidor, kanske det var det som hette Teknik för ungdom? Jag minns att det bl. a. fanns en beskrivning på en lokaltelefon, jag var eld och lågor och skulle vilja återse den igen fast jag byggt flera dito senare. Tror det fanns en beskrivning på vattenturbin också.

Av: Andreas

Andreas — Sun, 07 Dec 2008 21:27:26 +0000

I väntan på en svensk återutgivning av Dick Tracy (som känns ganska osannolik) kan man ju alltid njuta av den amerikanska samlingen:
http://www.idwpublishing.com/titles/dicktracy/1.shtml

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Fri, 05 Dec 2008 23:49:07 +0000

Lysande Enn den här storyn om den unge >Kokk som tidningsmakare. Jag har hört talas om saken tidigare – från sundsvallstiden – men trodde att det var Lyckoslanten eller något dylikt alster som du var med och gav synpunkter på. Att det var
herr H-son som du satte i rörelse var en nyhet för mig.

Av: Mario Matteoni

Mario Matteoni — Fri, 05 Dec 2008 18:06:07 +0000

Jag tror att du och jag är i samma ålder. I varje fall känner jag så väl igen min egen barndom när du beskriver din. Vi tillhörde den första seriegenerationen.
Några regelbundet utkommande serietidningar fanns ännu inte 1945.
Jag och min kompis Bosse Säflund försökte göra något åt saken. Vi bestämde oss för att starta en serietidningsutgivning. I USA hade det länge funnits serietidningar, det visste vi.
I Gula gången vid Slussen i Stockholm fanns nämligen en tidningsaffär som sålde amerikanska serietidningar. Dit for vi från förorten och köpte ”Terry Toons” med ”Superman”, ”Tom & Jerry”, ”Moon Mullims” och ”Woody Woodpecker”, d.v.s. Hacke Hackspett, som vi översatte med hjälp av ett engelsk-svenskt lexikon som Bosse lånat hemifrån. Hacke Hackspett hade vi stiftat bekantskap med på biografen Piccadilly och han fanns också som schlager.
Vi tänkte ge ut en svensk utgåva av ”Woody Woodpecker”.
Vår affärsidé gick ut på att kopiera den amerikanska tidningen och översätta pratbubblorna till svenska med hjälp av ett engelskt-svenskt lexikon. Kopieringen gick till så att man gnuggade in en sida av serietidningen, ruta för ruta, med ett stearinljus. Sedan kunde man vända på den preparerade sidan och lägga den mot ett blankt papper och därefter gnugga med en slät träklots på baksidan. På så sätt kunde man föra över en spegelvänd kopia av den preparerade bildrutan till det blanka papperet som alltså var vår kopia. Den kopierade bilden blev litet otydlig men detta kunde hjälpas upp med färgpennor. Att den blev spegelvänd gjorde inte så mycket eftersom vi skulle fylla pratbubblorna med svensk text för hand.
På så sätt tänkte vi oss att kopiera en hel amerikansk serietidning och ge ut en svensk version av den.
Vi förstod dock tämligen snart att vi på detta sätt, och med mycket arbete, i bästa fall bara kunde åstadkomma ett enda exemplar av tidningen. Finansieringen tänkte vi oss därför skulle kunna ske genom att vi lånade ut detta enda exemplar mot betalning, t.ex. tjugofem öre för två dagar. Sedan skulle låntagaren, tänkte vi oss, få lämna ifrån sig tidningen till oss eller till nästa låntagare. Vi skulle alltså hyra ut vårt enda exemplar av tidningen.
Verksamheten upphörde dock innan det första exemplaret förelåg färdigt. Vi misstänkte nämligen så småningom att vårt arbete inte skulle stå i proportion till våra eventuella inkomster.
Sedan försökte vi oss på att teckna en egen serie, ”Happy”, som hade påfallande likheter med ”Hacke Hackspett” men även detta projekt stöp på grund av bristande kopieringsresurser.

Kommentarer till Enn Kokk i Alla Tiders Seriejournal. Och lite om Dick Tracy

Av: Mats Björk

Av: Andreas

Av: Anders Thunberg

Av: Mario Matteoni