Varje tidning, även Aftonbladet, måste ha en ansvarig utgivare, främst för att se till att de som skriver där håller sig inom lagstiftningens ram. Dock tror jag inte att det av dig citerade uttrycket skulle kunna fällas i ett tryckfrihetsmål – här handlar det mer om publicistisk anständighet och moral. Fast även sådant brukar ju diskuteras på redaktioner, åtminstone sådana som tycker att man inte kan trycka vilka infamiteter som helst, även om de inte går att fälla juridiskt.

Det tror jag att Juholt kan ta med en klackspark, men det gör inte de tusentals skolbarn, som kommer att mobbas ännu värre för att de bär glasögon och kanske därtill har låga betyg.

Det är dags för Journalistförbundets ordförande att lämna anonymiteten och ta ansvar för sina medlemmar. I synnerhet kvällspressen har blivit rena instruktionsböckerna i mobbning, med nya öknamn som driver barn med dåligt självförtroende att gå och hänga sig.

Finns det ingen yrkesheder alls bland Sveriges journalister? Funnes det borde väl ordföranden ta avstånd åtminstone från de grövsta övertrampen?

Det går liksom inte längre att gömma sig bakom att det är andra som står för övertrampen. Något kollektivt ansvar måste också finnas. Vi accepterar inte poliser som vänder ryggen till och låtsas att de inte ser, när kollegor misshandlar gripna personer.

Men det är den mentaliteten (”Det är inte jag som sätter rubrikerna”, etc) råder inom en totalt ryggradslös journalistkår. Och dreven mot Juholt uppvisar prov på hela mobbningsreportoaren.

Och nu påstår Aftonbladets Lena Mellin att hon förstått hela tiden att kungabilderna var fejk. Antingen ljuger hon nu, eller också ljög hon när skandalartiklarna publicerades.

Borde hon inte be alla dem, som invände mot skandalartiklarna, om ursäkt för sina påhopp på dem också? Borde inte Journalistklubben på tidningen visa ryggrad och kräva chefernas avgång?

Eller är det så jäkla kul att delta i mobbningen?