Och visst kan man ha kritiska synpunkter på den här boken. Det hade också jag i min recension.

Du är en mästare i att knyta an till den egen person i det du skriver.
Jag har naturligtvis inget emot kritiska synpunkter på hur Sahlin agerar som partiledare eller oppositionspolitiker om de framförs i lämpligt forum, men Sahlins stockholmsaccent eller andra personliga karaktäristika tror du väl kan väl ändå inte att någon kan eller bör försöka förändra?

Jag hamnade här på din blogg för att du kommenterat på LG´s blogg på en tråd direkt efter mig.
Man redovisar sin förförståelse av ett ämne när man gör en kvalitativ undersökning. När man gör det i andra sammanhang tycker jag att man flyttar fokus från det man påstår sig skriva om. Jag tänker nu på LG´s bloggtråd där du gjorde ditt avtryck.
Enligt min mening skriver LG slarvigt och distanslöst. Jag hoppas att det inte är så illa, att du tar henne i försvar, för att ni två delar negativa och subjektiva uppfattningar om Sahlin.
LG har nu kanske fått smaka på sin egen medicin och om möjligt insett varför människor har blivit så upprörda över hennes bok?

Ämnet är avklarat för min del. Tack för diskussionen.

Men jag inser nu att även jag av dig räknas in i stockholmsträsket. Alla som har kritiska synpunkter på Mona Sahlin räknas dit.

Men vad ska vi ta oss till med Mona själv med hennes utpräglade stockholmsaccent?

Man kan befinna sig i stockholmsträsket utan att bo i Stockholm.
Skvaller/skrävelträsket skulle man också kunna kalla det, ett imaginärt träsk där ni kanske är rädda för att sjunka under ytan och aldrig mer komma att synas.
Gör LG´s fars arbete inom partiet henne till ett slags oantastligt frälse? Var och en bör mätas efter sina egna meriter eller arbetar du på Animal Farm?

Anders Thunborg

Sahlin har en inre resning som jag uppskattar och jag tror att hon är immun mot storhetsvansinne. Kanske ett lärosäte nappar på din fråga men en bra undersökning bör vara prospektiv – framåtblickande.

Hans bok har jag ännu inte läst och har därför ingen berättigad uppfattning om den. Däremot har jag alltså läst Lotta Grönings bok om Mona Sahlin och finner den intressant av två skäl. Dels har Lotta arbetat nära Mona i ett och ett halvt år och har därför (liksom jag själv) kunnat iaktta henne på närmare håll än de allra flesta som så frejdigt uttalar sig om henne. Dels är Lottas bok, i motsats till vad som har påståtts i bloggosfären, inte alls så ensidigt kritisk. Lotta Gröning ser många positiva sidor hos Mona Sahlin men är alltså också kritisk.

Och här tror jag kärnan finns i det du har emot både Grönings och Nuders böcker: socialdemokrater får inte lov att skriva kritiskt om partivänner och om sitt eget parti.

Själv älskar jag det socialdemokratiska parti jag har verkat i allt sedan unga år och fortfarande verkar i. Men att tiga om brister och fel är inte att hjälpa detta parti. Läs gärna mitt inledningskapitel, ”Vart tog den där elden vägen?”, i Ordfront-antologin ”Var bkev ni av, ljuva drömmar?” (2002).

Lotta Gröning är förvisso debattredaktör på Aftonbladet, men knappast någon som känner henne skulle hävda att hon är präglad av något stockholmsträsk. Den som har hört henne i radio förstår snabbt, att hennes dialekt kommer från Bergslagen (Norberg, där hennes far var ledande (s)-politiker). Hon jobbade i rätt många år som politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten och bodde då i Luleå. Numera bor hon åter igen i Norberg, ute på landet.

Jag fördrar att skvallra om redan prövade kort.
Nuder fick kejserligt storhetsvansinne. Läs gärna hans skvallriga, namedroppande och ointressanta krönikor samt kommentarerna på http://www.newsmill.se/ Fy för den lede. Är det ett adelsmärke för en manlig politiker att vara arrogant? Nuder syns ha större svagheter än vad Sahlin någonsin kommer att kunna uppvisa så grattis Sahlins till en klok omplacering!

När jag läser Lotta Gröning i Aftonbladet häpnar jag ofta över hur icke-klok hon är. Det är lite pinsamt att hon har en vänsterstämpel på sig. Pinsamt för vänstern alltså.