Kommentarer till På jullunch med gamla arbetskamrater

Av: Ture Sjölander

Ture Sjölander — Thu, 15 Dec 2011 09:45:29 +0000

Enn & Anders,
Synd att inte alla hans artiklar i en rad av ämnen, särskilt vetenskapliga, kan utgivas på nytt.
Många personporträtt gjorde han också bl.a. Peter Weiss och Karl Gerard.
Hans journalistiska stilistik var beundrad av många chefredaktörer som t.ex. Olof Lagerantz DN, liksom hans moral var fruktad av lika många.
Sist jag talade med Stig per telefon 2003 var han 77 och sista gången jag träffade honom -1982- bodde jag på Sveavägen 154 i Gula Huset vid Sveaplan, Cederströmska Villan, som den kallades och snett emot Enn’s kontor tidigare.
Visst blir vi äldre…jag fyller 21 i morgon enligt den tidsräkning man har på Kepler22-b.

Gott Nytt till gamla tider!

ps – folk kan väl bara inte försvinna

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Wed, 14 Dec 2011 20:52:51 +0000

Hej Ture, vi blir äldre Ture. Stig Karlsson måste vara uppemot 90, om han fortfarande är i farten. Publicerar sig torde han inte göra, enligt vad jag kan överblicka. Trevligt med sommaren där nere i Australien?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 14 Dec 2011 20:52:42 +0000

Till Rustan Rydman: Om du går in under Politikerhistorier och bläddrar neråt, hittar du allra sist ett par Sten Andersson-historier.

Av: Rustan Rydman

Rustan Rydman — Wed, 14 Dec 2011 20:28:48 +0000

Hej Enn!
Du arbetade ju under stor tid när Sten Andersson var partisekreterare på Sveavägen 68. Har du ingen rolig historia att berätta om Sten? Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 14 Dec 2011 09:58:49 +0000

Till Ture Sjölander: Jag minns honom förstås, men jag vet inget aktuellt om honom. Kanske att Anders vet.

Av: Ture Sjölander

Ture Sjölander — Tue, 13 Dec 2011 22:05:12 +0000

Till Enn Kokk, Anders Thunberg och/eller annan läsare!
Vet någon om var journalisten Stig Karlsson tagit vägen?
Han var på 60-talet min kollega-arbetskamrat under några år, och en av de högst respekterade frilans journalisterna i landet med ursprung från Norrland och sedan 60-talets början bosatt i Stockholm.
Det organ vi publicerade oss i var bl.a. Metallarbetaren, Läkartidningenn, Signalen, Sveriges Radio, Dagens Nyheter, Arbetaren och ett flertal andra fackliga tidskrifter.
Senast bosatt mitt emot Vanadisbadet.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 13 Dec 2011 19:09:31 +0000

Till Lilla Lena: Mitt eget redaktörskap var förlagt till det sena sjuttio- och det tidiga åttiotalet, och det slags texter vi då publicerade förekommer över huvud taget inte i den tidskrift jag en gång var ansvarig för – dagens tidskrift med samma namn har egentligen bara namnet gemensamt med det magasin jag en gång i världen var med om att göra.

Jag ser av din namnuppräkning att du har ditt hjärta hos en äldre version av DN, och jag kan då berätta att Eld – Erik Lundegård – skrev en del kåserier åt min tidskrift. Red Top – Lennart Nyblom – deltog aktivt i vår valvisejury.

Av: Lilla Lena

Lilla Lena — Tue, 13 Dec 2011 16:58:57 +0000

Jo, det ges undantag, men nog bara i författarskrået och kanske mest av lite äldre årgång. Torgny Lindgren, för att ta ett exempel till.
Inom nyhetsjournalistiken finns det ingen Bang, ingen Ehrenmark, Jolo, Joson, Adrup osv längre. Allt är fabricerat av samma språkliga och formmässiga maskin, alla texter utbytbara mot varann, det är i dag omöjligt att gissa vem som har skrivit vad i tidningen.
Och undra på det, ingen kan väl skriva personligt och berätta i sin egen rytm mitt på ett rörigt industrigolv – om det ens är tillåtet.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 13 Dec 2011 14:05:36 +0000

Till Oskar Nilsson: Jag håller med dig – och jag tycker mycket om både Tomas Tranströmer och Kerstin Ekman.

Av: Oskar Nilsson

Oskar Nilsson — Tue, 13 Dec 2011 13:53:21 +0000

Det är lite paradoxalt att i vår tid, när privatiseringar och individens rätt till självförverkligande tjatas till leda, har den individuella särarten i språket ersatts av allt mer standardiserade formuleringar. Det gäller både i pressen och i skönlitteraturen. Undantag finns dock, glädjande nog. Årets nobelpristagare Tomas Tranströmer är en lysande ordkonstnär, liksom Kerstin Ekman, vars höstroman är ett stilistiskt mästarprov.