När det gäller mitt lördagskåseri om Melodikrysset, skulle det aldrig falla mig in att bara redovisa svaren (V 1 = xxxxx och så vidare). När jag vet något om den musik som spelas, berättar jag detta. Och jag drar mig inte för att visa upp egna kunskapsluckor: berättar om när jag har tvingats googla efter svaret och ibland om hur jag då har burit mig åt. Och så kryddar jag – det ligger i den kåserande stilen – med privata referenser.

Och också för mig är melodikryssandet ett lördagsnöje sen många år tillbaka.

(En av många jag ofta återkommer till är Svends och Ulriks variationer på O sole mio; när det blir a la Stravinsky är det obetalbart!)

Vågrätt 12 och vågrätt 1 bildade en dubbelfråga: ”Sjuttiosex tromboner”.

Det fanns ingen radio i den bilen och det föll sig naturligt att stå för sin egen underhållning. Det sjöngs, trummades och visslades som bara den i bilen. Det är en vana som hållit i sig hos mig, att sjunga i bilen till barns och barnbarns förlägenhet, trots att man numera har både radio och CD-spelare.