Kommentarer till Avbrott på internetuppkopplingen + sensommaraktiviteter

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Thu, 28 Aug 2008 12:01:14 +0000

Trots Telias ”privatkapitalistiska” väg måste jag bekänna att jag längtar tillbaka till Telia. Jag lockades i sommar att gå över till Comhems telefonlösning (argumentet var att de var billigare månadsavgifter). Men att gå över till Comhem var att som att upptäcka man lämnat askan bara för i stället hamna mitt i glöden. Redan från första dag (när jag väl tjatat på att inkoppling skulle ske) kunde jag höra uppringande personer utan att man på andra sidan hörde mig… jag skrev till Comhem och begärde en undersökning och en kontroll av ledningen. Det var drygt en månad sen, men man inte ens bevärdigat mig med ett svar. Och problemet kvarstår. Det är alltså dags att gå tillbaka till ”trygga” moder Telia och dess beprövade teknik…Bara nu Comhem släpper mig utan straffavgifter…

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 28 Aug 2008 10:29:01 +0000

Till Hans O Sjöström: Enligt vad jag har hört förs det inom Konstfrämjandet i dag en diskussion om att på nytt införa central kvalitetsgranskning. Dock vet jag inte hur långt det här har kommit.

Till din litania över rörelsen och kulturen vill jag lägga ytterligare ett exempel: När Folkets hus-föreningen i Uppsala nu har tvingats begära sig i konkurs, auktioneras också realiserbara tillgångar, till exempel en stor konstsamling, ut.

En mycket yngre socialdemokrat (än jag), Peter Gustavsson, som för närvarande är vice ordförande och oppositionsledare i kulturnämnden i Uppsala, har tillsammans med andra intresserade, däribland mig, fört diskussioner om hur man skulle kunna återerövra rörelsens gamla kulturmedvetande och kulturansvar.

För just nu går det ju mest bara utför…

Av: Hans O

Hans O — Thu, 28 Aug 2008 09:18:11 +0000

Centralt dirivet kvalitetsurval måste ju också betyda en gemensam linje för de olika lokala avdelningarna av Konstfrämjandet. Annars vet man ju inte vad som händer. Jag har sett några av Konstfrämjandets lokaler i landet och mitt intryck är som jag skrev tidigare. Man lever på minnen och bryr sig knappt om att se till att belysningen fungerar tillfredsställande. Men saknas det en gemensam linje, framför allt vad det gäller den viktiga grafiken, då ligger vi illa till. Det är trots allt inte ont om goda grafiker i landet:
Ulla Wennberg har jag redan nämnt, Kristina Anshelm, Marja Ruta, Gerald Steffe, Åse Marstrander, Britt-Marie Jern, Jim Berggren, Kerstin Ostwald, Rainer Peter Norberg, Marianne (eller Marjan) Gustafsson (för att nämna en lokal uppsalakonstnär) och dessutom alla de gamla: Ann-Marie Dahlquist-Ljungberg, Torsten Billman, Torsten Renqvist, som säkert fortfarande kan saluföras genom ett aktivt Konstfrämjande. Det finns alltså goda möjligheter att till och med bli bättre än under Lars Norrman-epoken. Men samarbete med lokala konstnärsklubbar och föreningar borde vara ett sätt att få litet mer fart på tanken om konsten till folket. Grafikens Hus i Mariefred verkar också vara en livaktig plats som betyder både uppmärksamhet och inspiration för konstnärerna.
Men på något sätt hänger ju alltihop samman – arbetarrörelsens fruktansvärda oförståelse för kulturens politiska betydelse, dess avveckling av den egna pressen, misshandeln av Folkets Hus i Stockholm (och Uppsala med, såvitt jag kan förstå), utförsäljningen av Brunnsviks folkhögskola.
Jag har hört att det finns en del motkrafter i Kommunals stockholmsavdelning, ABF, Daniel Suhonen. Kjersti Bosdotter och andra, en del i, en del utanför rörelsen. Så man kanske inte ska ge upp än. Men nog är det allmänna läget dystert. Utvecklingen är inte ny men den har tagit en väldig fart på sista tiden. Räknenissarna går fram som slåttermaskiner överallt. Men när de nu sitter i regerinen också så borde de väl äntligen få stöta på litet motstånd.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 27 Aug 2008 19:41:39 +0000

Till Hans O Sjöström: Ett av problemen med det nutida Konstfrämjandet är att man inte längre har något centralt drivet kvalitetsurval av den konst som ska förmedlas. I Uppsala går man dock nu in ett nytt samarbete med Uppsala Konstnärsklubb.

Under det kommande verksamhetsåret planeras också en vidgad verksamhet med ett 40-tal utställningar, bland annat på olika bibliotek.

Av: Hans O

Hans O — Wed, 27 Aug 2008 18:35:41 +0000

Instämmer i dina synpunkter på Skådebanan och Konstfrämjandet, framför allt Konstfrämjandet som har gjort sådana enorma insatser för grafiken, ett sätt för folk med normala inkomster att få god konst. Men vad jag kan förstå är det nu nya små och till och med mörka lokaler det handlar om och dessutom få entusiaster. Vad hade Amelin, X-et, Sven Ljungberg och andra varit utan Konstfrämjandet. Vår vän Ulla Wennberg, en skicklig grafiker har livet igenom försörjt sig som städerska och skiftarbetare på postgirot. Hon är för ung för Konstfrämjandet som nu mest vilar på gamla lagrar.
Telia ska vi inte tala om. Jag har nu lyckats befria mig från denna sista statssocialistiska bastion som nu blivit en värre kapitalist än de värsta kapitalisterna. Inget att glädja sig åt men så är det.
Se Ulla Wennberg på satirarkivet.se. Där finns en hel del andra satiriker och grafiker också.