Kommentarer till Young vs Bush

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 15 May 2006 12:09:42 +0000

Mycket intressant – de här skivorna måste jag skaffa. Av dem du nämner är jag bekant med Don Cherry. Att det här gänget har undgått mig kan tänkas ha att göra med att jag, när jag har samlat på politisk musik, mest har utgått från texterna. Tack för tipset!

Av: Hans O

Hans O — Mon, 15 May 2006 11:24:14 +0000

Liberation Music Orchestra startades omkring 1968 av Carla Bley och Charlie Haden och innehöll då storheter som Gato Barbieri och Don Cherry. Soundet var rått och påverkat av italienska blåsorkestrar, ungefär som det låter på Bella Ciao, som du säkert har. Sedan dess har de gjort inspelningar av det mesta och ständigt mot den amerikanska utrikespolitiken, Vietnam, kapprustningen, Irak I och II till exempel. Den senaste heter Not in Our Name och är en protest mot Irak II. På min inspelning säger Haden till publiken att de gjort den för att de hoppas att den ska bidra till att Bush och Cheney skickas till Djävulsön. Haden gjorde i början av 1980-talet flera inspelningar på jazzfestivalen i Montréal av vilka en är med LMO och tillägnad kampen i Latinamerika. Där finns hans egen fina komposition La Pasionaria, som alltså anknyter till skiva nr 1 och en nästan halvtimmeslång inspelning av We Shall Overcome. Carla Bley saknas dock. Om henne kan man till exempel nämna att hon gjort en av världens häftigaste frälsislåtar ”Lord Is Listenin’ to Ya, Halelluja!” med ett fullkomligt fabulöst trombonsolo av Gary Valente. Skivan heter Carla Bley Live! Hon hette för övrigt Carla Borg från början och har skandinaviskt påbrå. Farsan var norsk baptist om jag inte minns fel.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 14 May 2006 19:47:15 +0000

Joni Mitchell har jag förvisso på skiva. Eller skivor, massor.

Men Charlie Haden, Carla Bley och Liberation Music Orchestra har undgått mig. Berätta mera!

Av: Hans O

Hans O — Sun, 14 May 2006 19:23:43 +0000

När man försöker göra nytt stycke avbryts kommentaren, men Neil Young har inte jag heller varit någonsin varit så förtjust i. Det mest intressanta med honom är att han helt motsvarar beskrivningarna från 30-talets skumma rasbiologiska skriverier på hur en tydaling (efter Tydal i Norge), ser ut. Tydalingarna var enligt Bertil Lundman någon sorts skandinavisk urbefolkning eller resultatet av inavel, möjligen bådadera. Men Joni Mitchell är för det mesta bra, för att nämna en annan kanadensare.

Av: Hans O

Hans O — Sun, 14 May 2006 19:17:23 +0000

Jag fick häromdagen i födelsedagspresent en DVD-skiva från en konsert i Frankrike med Charlie Haden, Carla Bley och Liberation Music Orchestra som inleds med ”America the Beautiful”. Carla Bley står för alla arrangemang och det mesta finns på skivan ”Not in Our Name”. Det är alltså helt utan sång, men budskapet är helt klart ändå. Egentligen är budskapet detsamma som i den första skivan med Liberation Music Orchestra med melodier från spanska inbördeskriget och från demokraternas partikonvent 1968 (We Shall Overcome och USA:s nationalsång (?) i hård konkurrens). Underbar musikalisk uppfinningsrikedom.

Av: RS

RS — Sun, 14 May 2006 16:28:50 +0000

Mycket bra sammanfattat. Jag tycker nästan du var snäll, skivan är väl musikaliskt en av hans sämsta. Men det förlåter jag när budskapet är vettigt.