Som du kanske har förstått av texten om din far, om vars författarskap du för övrigt hittar mer ovan under Kulturspegeln, Prosa & lyrik, Tranströmer, är jag själv en intellektuell och läsande person, som, alltså i motsats till din far, inte har uteslutit partipolitiskt engagemang. Det fanns, främst under sextiotalet, fler av min sort. Jag kan som ett exempel från 1968 års val nämna Lars Ahlin, som faktiskt skrev en av de bästa partipolitiska appeller jag någonsin har läst – den publicerades i en socialdemokratisk valbroschyr.

Men självfallet respekterar jag att andra författare kan inta en annan principiell ståndpunkt. Märk dock att det i förutsättningarna ingick att de som ställde upp själva fick fritt formulera vad just de fann vara viktigast i den aktuella valrörelsen – den absolut enda restriktionen var att de inte fick rekommendera väljarna att rösta på något helt annat parti.

Min far är visserligen alltid full med åsikter som handlar om att värna om den enskilde människan, men hans samhällskritik är aldrig partipolitisk utan är riktad till ett annat centra i människan som ligger bortom våra åsikter. Därför har han aldrig lånat ut sig till några som helst partipolitiska angelägenheter.

Hoppas jag var något mindre kryptisk:-).

Allt gott.
Emma Tranströmer