Det är ytterst olyckligt att moderaternas utrikespolitiska hök Carl Bildt sitter på posten som utrikesminister i en tid då USA med Georgien som ombud har lyckats att skapa spänningar även i vår del av världen.
Bildts lika odiplomatiska som högljudda och omogna agerande ökar på spänningen då han tycks ha samma primitiva syn på Ryssland som George Bush och Condolezza Rice. Det är inte bra för vårt lands säkerhet att Sveriges utrikesminister driver samma aggressiva utrikespolitik som Bushadministrationen.
Det är ett ödes ironi att det är en högerman som så definitivt bryter med den framgångsrika svenska neutralitetspolitiken som infördes av den förste bernadotten, Jean-Baptiste Bernadotte som tillträdde den svenska tronen 1818. En snart 200-årig alliansfri politik som gett oss längre fred än något annat land i Europa. Den har trots svåra lägen förvaltats hyggligt av tidigare utrikesministrar men som nu trampas i smutsen av Carl Bildts primitiva krigsretorik.
Det är både beklämmande och farligt att Sverige inte längre vågar driva en självständig utrikespolitik utan helt går i USA:s ledband. Sverige har allt att vinna på att ha goda relationer även med sin granne i öst. Och säkert finns det inom Alliansen mer lämpade kandidater till den viktiga posten som utrikesminister.
Personligen saknar jag förre utrikesminister Jan Eliassons balanserade uttalande. Han företräder en lugnare, mer diplomatisk och traditionell svensk utrikespolitik. Det kan man göra utan att för den skull sympatisera med den ryska inrikespolitiken eller Putins avskyvärda bombningar av Grozny. Men när den staden jämnades med marken av ryska trupper och milis teg både Bush och Bildt Bush för det låg utanför USA:s aktuella intressesfär.
Det finns anledning påminna om att adelsmannen Carl Bildt är en högst otidsenlig produkt av det kalla kriget och som gjorde sitt politiska genombrott genom att med en papegojas envishet anklaga Sovjet för att kränka svenska farvatten med sin ubåtsflotta. Anklagelser som sedan visat sig mer eller mindre grundlösa. Nu har han hittat en ny orsak att ensidigt fördöma Ryssland utan att på minsta sätt väga in att det faktiskt var Georgien uppbackade av USA som först gick till anfall mot Sydossesien.
Man ska heller inte glömma att Carl Bildt blivit rik på sina ryska oljeaktier och ogillar att det inte längre är fritt fram att exploatera och ta hem orimliga oljevinster från det fattiga Ryssland. Den långsiktiga taktiken från USA och de transnationella olje- och energibolagen är att försvaga, omringa och isolera Ryssland så mycket som möjligt för att ohämmat kunna exploatera naturtillgångarna i forna Sovjetunionen. Det är hos Lundin Oil och hos de västliga energijättarnas ologopol Sveriges utrikesminister har sina politiska sympatier. Detta styr hans agerande i så hög grad att det äventyrar vårt lands säkerhet.

Rune Lanestrand

När det gäller öststatskommunismen, arrangerade socialdemokraterna 1968 landsomfattande demonstrationer mot Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien. Palme, med sitt skarpa språkbruk, kallade vid en socialdemokratisk partikongress det tjeckiska ledargarnityret för ”diktaturens kreatur”.

När det gäller Castro och Cuba fanns det ganska långt fram i tiden förhoppningar om att regimen där skulle få en mer demokratisk inriktning. Där kan man nog hävda att USA starkt bidrog till att mer beständigt driva in Cuba i den sovjetiska fållan.

Men om det senare, liksom om svenska och socialdemokratiska hållningar i israelfrågan, har jag tidigare skrivit.

Man kan också läsa hos somliga kritiker att Palme varnade mot att syssla med ”anti-Soviet agitation”eller ”anti-Sovietism” 1984, att han var ovillig att kritisera Khmer Rouge alltmedan tidningar rapporterade om folkmordet, att han talade solidariskt och medhållande på besök hos Honecker och Castro. Å andra sidan är det väl det statschefer sysslar med på statsbesök.

Jag är inte ensam om att ha intrycket att Palmes regering kan ha varit alldeles för benägen att tro gott om olika ledare från vänsterhåll och hållit relativt tyst när de kunde ha agiterat mer som de förvisso gjorde mot somliga. Obs, detta är inget försvar av USAs position. Hade JFK följt de Gaulles råd hade USA som nation besparats en förödande tid.

Liknande om konflikten i Mellanöstern förstås. Agiterande mot en sida, gemensamma demonstrationer och ovillighet att skarpt kritisera den andra. Det är så jag upplever Palmes legacy. Man ser det ju än idag när Palmecentret bjuder in folk som är direkt och väl belagt, ska vi säga, folkhatande. Men det är en annan skandal. Fred!

Jag har ju helt nyligen lagt ut en länk till 1975 års socialdemokratiska partiprogram, som jag var med om att skriva med Palme som ordförande i programkommissionen. Vad både han och jag tyckte om kommunismen framgår där med all önskvärd tydlighet.

Jag och samme Palme demonstrerade också 1968, då mot Sovjetunionens kväsande av upproret i Tjeckoslovakien.