Kommentarer till Karen Blixens Afrika

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 25 Aug 2011 15:22:07 +0000

Till Björn Kumm: Jag ska väl för ordningens skull tillägga att jag själv, på den tiden det begav sig, hörde till dem som ville begränsa vapenexporten.

Jag försökte bara, retroaktivt, förklara hur regeringen med flera resonerade och att det – även i mina ögon – fanns ett skäl till att man gjorde som man gjorde, neutralitetsförsvaret – själv anförde jag i mitt första inlägg alltså inte sysselsättningen i till exempel Karlskoga som skäl, eftersom den ju rimligen kan upprätthållas på annat sätt.

Av: Björn Kumm

Björn Kumm — Thu, 25 Aug 2011 13:03:25 +0000

Jag vet, Enn. Och det inspirerade mig till rubriken på mina radiodokumentärer under 80-talet: ”Er död – vår trygghet”. Jag tänkte mig Första maj i Karlskoga där allra först en representant för någon befrielserörelse som attackerades med svenska vapen skulle få komma upp i talarstolen varpå en ansvarsfull representant för SAP skulle förklara att välståndet och tryggheten i Karlskoga faktiskt var beroende av vapenexporten till stabila och pålitliga regimer.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 25 Aug 2011 12:22:57 +0000

Till Björn Kumm: Själv har jag förstås följt debatten om vapenexporten inifrån, bland annat i form av häftiga debatter på partikongresserna.

I den officiella retoriken betonade man (den socialdemokratiska regeringen) att svenska vapen fick exporteras till stabila och pålitliga regimer för användning i försvarssyfte.

Nu tror jag förstås inte att dessa tillskyndare av svensk vapenexport faktiskt var så naiva – men de drevs av, även i mina ögon, mer respektabla motiv: Doktrinen då var ju alliansfrihet och neutralitet i händelse av krig, vilket förutsatte en förmåga att försvara landet för egen maskin. En av förutsättningarna för detta var en omfattande egen produktion av krigsmateriel. Och skulle man klara sådan produktion till någorlunda rimliga kostnader, måste man också kunna exportera vapen…

Av: Björn Kumm

Björn Kumm — Thu, 25 Aug 2011 11:28:44 +0000

Mitt minne av Olof Palmes död har inget med ”Mitt Afrika” att göra men väl med Indien som Palme besökte på sitt livs sista stora utlandsresa. Jag var i Delhi när Palmekommissionens sista sammanträde genomfördes och Palme diskuterade världsfreden med sin värd Rajiv Gandhi, Nigerias förre president Olusegun Obasanjo och andra illustra politiker. Samtidigt uppvaktades Rajiv Gandhi av dåvarande Boforschefen Martin Ardbo som ville sälja sitt företags förnämliga raketer till Indien (bra att ha exempelvis vid nästa krig mot Pakistan). Jag vill minnas att Bofors faktiskt vann den ordern, vilket tillkännagavs någon tid efter Palmes begravning. Själv återkom jag från Indien på kvällen den siste februari 1986 och vacklade följande morgon barfota i snön fram till min brevlåda och paralyserades inför Sydsvenskans förstasida: ”Palme mördad.”

Av: maggan

maggan — Wed, 24 Aug 2011 13:00:51 +0000

Filmen Mitt Afrika är verkligen en underbar och sevärd film! Jag såg den nu också nyligen en fredagskväll, och jag har tidigare sett den flera gånger om. Scenerna är så otroligt vackra, så att man får verkligen lust att åka dit. Men attackerande lejon kan man förstås klara sej utan… Sen är det formidabelt skådespeleri rakt igenom hela filmen. En riktig 5-poängare om nån frågar mej.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 24 Aug 2011 10:31:04 +0000

Till Dan: Vi var hemma. Eftersom vi – i motsats till många andra politikerfamiljer – hade öppen telefon, var Birgitta ett av de första statsråden som blev uppringt av TT om vad som hade hänt. Hon trodde först att det var ett makabert skämt – det var helgkväll, och då ringde ibland fyllon och skämtare – och bad att få kontrollringa tillbaka, men tyvärr var det ju inget skämt. Sen kastade hon sig i en taxi och åkte in till Rosenbad.

Dess förinnan hade hon ringt den fortfarande då ovetande partisekreteraren, Bo Toresson, och berättat vad som hade hänt. Jag var hans närmaste man, och vi delade mellan oss upp att ringa till VUs ledamöter och kalla samman dem till ett sammanträde nästa dag.

Av: Dan

Dan — Wed, 24 Aug 2011 08:26:19 +0000

Har ett speciellt minne av denna film. Såg nämligen ”Mitt Afrika” på biografen Look (nu Skandia) på Drottninggatan samma kväll som Olof Palme blev mördad. Eftersom vi parkerat bilen i korsningen Tunnelgatan (nu Olof Palmes gata) och Olofsgatan blev vi senare förhörda av polisen.

När vi åkte därifrån såg vi blåljusen kring brottsplatsen, men det var inte förrän tidigt på lördagsmorgonen när klockradion väckte oss som vi fick reda på vad som hänt.

På den tiden hade vi butik på Hantverkargatan. Jag kunde inte förmå mig att öppna butiken den dagen utan åkte ner till Rosenbad och var bland de första att skriva i kondeolansboken. Sedan tog jag en promenad till mordplatsen.

Var befann du dig denna hemska kväll?