Kommentarer till Hur språk utvecklas, växer respektive går under

Av: Mats Larsson

Mats Larsson — Thu, 18 Aug 2011 07:15:08 +0000

Det starka tyska inflytandet i Estland under tsartiden (jag visste att det fanns, men inte att det så starkt som du påpekar) ställer de allierades agerande efter freden den 11 november 1918 i lite annan dager. Det fanns redan en inhemsk, tysk stat i staten, och närvaron av den tyska armén var inte så dramatisk, snarare en fördel.
Vilken bok skulle du rekommendera om man vill läsa om Estlands historia, språken begränsade till svenska och engelska?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 16 Aug 2011 16:12:56 +0000

Till Mats Larsson: Vad man måste komma i håg är att tsartidens Estland snarare stod under tyskt än under ryskt inflytande, när det gällde språket. De tyska baronerna fanns kvar även under tsartiden som ett slags stat i staten, och antalet ryssar i det dåtida Estland var försumbart. Under slutet av den tsarryska tiden, från 1800-talet och framåt, skedde det stora estniska nationella uppvaknandet, då även alla barn lärde sig läsa och skriva, det senare dock med latinskt, inte kyrilliskt alfabet.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 16 Aug 2011 16:04:02 +0000

Till Ann Christin Sandlund: Din teori låter inte orimlig. I hennes fall var grammatiken och meningsbyggnaden helt OK – däremot fanns där en främmadne intonation.

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Tue, 16 Aug 2011 14:33:37 +0000

Jag har inte läst Tore Jansons bok, men som förskollärare har jag intresserat mig för barns språkutveckling. Senare har jag som lärare i svenska, litteratur och engelska intresserat mig för andra, men ändå likartade aspekter. Jag lyssnade mycket intresserat på sommarprogrammet med Ubah Musse, av olika skäl, men hennes egenartade språk var det som fångade mig. Jag har haft ganska mycket kontakt med somaliska elever, bla a undervisat dem i engelska, och således hört deras språkbehandling. Om man kommer till Sverige före puberteten brukar man tillägna sig språket utan brytning (senare blir det svårare) och hon borde som sexåring ha kunnat göra det. Hon talar inte heller ”Rinkebysvenska”, som jag menar är en dialektal variant hos människor som mycket väl kan tala rikssvenska, men väljer dialekten som en social och kulturell markör. Hon talar som någon som kommit till Sverige i vuxen ålder – intonation, grammatik och meningsbyggnad liknar den som ”vuxenkommande” somalier har. Det fick mig att fundera på om hon, som uppenbarligen upplevde sig som övergiven och tvingad att komma hit, utan att förstå varför (en sexåring kan ju inte förstå detta), kanske fått så starka mentala murar mot det nya landet att det omöjliggjorde ett mottagande av svenskan på ”vanligt” sätt? Jag har inte någon forskning att luta mig mot, det är bara en tanke. Psykologiska helvetesgap kan vara svåra att överbrygga, även om man tror sig ha accepterat det nya landet. Det var ett djupt berörande program.

Av: Mats Larsson

Mats Larsson — Tue, 16 Aug 2011 09:30:00 +0000

Sovjettiden var ju historiskt sett ganska kort jämfört med tsartiden 1721-1918. Lånade man också under tsartiden hellre från finskan?

Estlands självständighet 1918 hängde väl egentligen på att de ententen inte krävde tyskarnas tillbakadragande efter 11 november 1918. Man visste att om Tyskland drog sig tillbaka så skulle ett vakuum uppstå, som snabbt skulle fyllas av den nya Sovjetstaten. I Ukraina, t ex, agerade man annorlunda.

När jag var i Estland i slutet av 1991 för att utvärdera delar av den estniska fysiken (Estland hade bett det svenska forskningsrådet om hjälp med att utvärdera sin vetenskap) så tyckte mina estniska värdar, under en trevlig middag, att det skulle vara bra om Sverige kunde ockupera Estland. Det var givetvis på skämt, men innehöll ett korn av allvar.