http://www.idg.se/2.1085/1.169048

Det här får mig att tänka på ett debattinlägg som en f d CIA-man lät publicera efter 9/11 och före den amerikanska invasionen i Afganistan. CIA, sa han, hade satsat enorma resurser på signalspaning, fotografering och andra tekniska medel med följd att man förmodligen inte längre hade en enda egen mänsklig agent i talibanernas Afganistan, som kunde berätta hur det såg ut på marken.

De hundratals miljoner som alliansregeringen vill att vi lägga ut på en massiv tappning av kablar i FRA:s regi kunde vi exempelvis i stället satsa på en en rejäl insats på fredsforskningens område…en kunskap att ”undvika” krig och finna metoder att eliminera konflikter återbetalar sig mångdubbelt…Under Palmes era hade Sverige stora ambitioner på fredsmäklingens område… Här har Mona Sahlin och oppositionen ett alternativ till FRA-lagen, som jag hoppas att de får tillfälle att framföra…

1) Både Åkesson och ÖB återkommer till frågan om svenskt deltagande i internationella fredsbevarande operationer. Afganistan nämns som exempel. Nej det är inte så att det är kablar och telefoner i Kabul som ska avlyssnas. Bakom ÖB:s och Åkessons dimmridåerna döljer sig något mer sofistikerat, om man läser mellan raderna. Ett nödvändigt utbytet av informationer kräver helt enkelt en massiv svensk FRA-avlyssning av våra egna kablar. Och då från avlyssningspunkter i Sverige, men för att samla in helt annan information än den som har relevans för de fredsbevarande insatser som vi deltar i. Har vi inget värdefullt att erbjuda våra samarbetspartners ute i världen, kan vi inte räkna med att få några informationer av dem. I fallet Afganistan är det USA som är vår samarbetspartner. Med andra ord: amerikanerna vill inte ge oss sensitiv information som har betydelse för svenska soldaters säkerhet och liv i Afganistan, om vi inte inte är villiga att utlämna t ex våra somaliesvenskars trafik med sina släktingar i det forna hemlandet. En slags utpressning alltså från en stormakt, som väl borde diskuteras öppet i politiska församlingar.
2 FRA:s sökbegrepp är så förfinade att de inte träffar t ex trafik mellan svenskar i Sverige, försäkrar FRA-chefen Ingvar Åkesson vidare. Däremot är de uppenbarligen inte så förfinade att de sorterar ut trafik om och med t ex svenska själsörjare och pastorer i utlandet? Jmfr med fallet Ekman. Men var det för grundlagsskyddad rättighet, om du mister denna rättighet om du som svensk i Malmö ringer till en landsman på andra sidan Öresundsbron? I det fallet är det ju ingenting som med den nya lagen hindrar FRA att gå in på kablarna och registrera? Och kanske en ännu mer oroande fråga: varför har t ex somaliesvenskar, exilester, bosnien-svenskar inte samma rätt att få sin integritet skyddad som vi andra, när de kommunicerar med sina släktingar? Se i backspegeln. Föreställer er att någon offentligt på 30-talet hade pläderat för att t ex judar med rötter i Nazi-Tyskland utan minsta brottsmisstänkar kollektivt skulle tappas via kablarna? Och att dessutom trafikuppgifter skulle lämnas till dåtidens stormakter – som bytesvara?

”Man kan fråga sig varför FRA-teknikerna inte kan acceptera en sån här domstolsprövning som deras amerikanska kollegor får underkasta sig? Och som också vårt SÄPO får leva med? USA har haft sitt 9/11 men politikerna där är för den skull inte villiga att slopa domstolprövning i integritetskränkningsfrågor och överlåta rättsfrågorna till politiska makthavare. Demokrati och rättssäkerhet måste få kosta, tycker man. Det tycker jag också våra regeringspartier borde ha haft i minnet, när man gick till beslut i den här frågan.”

Ja, det säger precis vad jag tycker, fast bättre.

En demokratiskt ledd majoritet
i senaten vägrade tidigare i år att förnya en tillfälligt tillyxkad lag på området. I USA krävs det – i motsats till Sverige efter FRA-lagens tillkomst – nämligen beslut i en federal domstol för att få tappa tele- och internetkablar där det förekommer trafik med utlandet och också för att att få tappa trafik i utlandskablar som passerar amerikanskt terretorium. Även i det lagförslag som Bush-adminstrationen önskar få igenom kvarstår kraven på ett domstolsprövning. Och argumentet för det här rättsliga förfarandet är naturligtvis att begränsa de hemliga tjänsternas avlyssningsaptit och förhindra att alltför många oskyldiga amerikaner fångas in i avlyssningsoperationerna.
Man kan fråga sig varför FRA-teknikerna inte kan acceptera en sån här domstolsprövning som deras amerikanska kollegor får underkasta sig? Och som också vårt SÄPO får leva med? USA har haft sitt 9/11 men politikerna där är för den skull inte villiga att slopa domstolprövning i integritetskränkningsfrågor och överlåta rättsfrågorna till politiska makthavare. Demokrati och rättssäkerhet måste få kosta, tycker man. Det tycker jag också våra regeringspartier borde ha haft i minnet, när man gick till beslut i den här frågan.

Jo man besvarar ett antal fiktiva påståenden som man menar förts fram i debatten. Metoden är välkänd från det man får lära sig vid seminarier om hur desinformation och propaganda bedrivs. Man väljer att plocka ut ett antal oinitierade påståenden och bemöter dessa. Mera tyngre argument undviker man nogsamt att ta upp, t ex de kritiska invädningar som SÄPO har framfört i sin remiss av lagförslaget. Däremot passar det utmärkt att gömma sig bakom SÄPO, när det gäller framställa informationssamlandet som en neutral teknisk process utan integritetsproblem:

”FRA arbetar på uppdrag av polisen och andra myndigheter och bedriver inte signalunderrättelsetjänst för egna syften. FRA vidtar heller inga operativa åtgärder med anledning av de underrättelser vi producerar. Brottsförebyggande och brottsbekämpande åtgärder är fortfarande strikt förbehållna polisen.”

Som om inte ett massivt informationssamlandet av material från internetkablar och mailtrafik i sig själv kan vara integritetskränkande och som om det insamlande materialet inte kan ge möjlighet till en mängd olika aktiviteter beroende på de politiska stämningarna i landet och vilka personer som sitter vid makten och de tjänstemän som får tillgång till matrialet. Hur underättelsematrial har använts politiskt och beroende på de aktuella åsiktsstämningarna och politiska konjunktuerna finns det en rikhaltig internationell litteratur om. I Storbritannien anses det att MI 5 tack vare avlyssning spelade en viktig roll att fälla labourpremiärministern Wilson. Och det brittiska kungahuset har fått uppleva hur intima sängkammarkonversationer t om nått tabloidpressen. Från 50-talets Norge finns det gott om avlyssningsskandaler. Att vi i Sverige skulle vara immuna mot den här typen av ”missbruk” räcker det väl bara att bemöta med två bokstäver: IB.

FRA:s metod att krypa bakom SÄPO framstår som desto märkligare, som det ju är just från SÄPO som allvarliga invändningar just har framförts, när det gäller rättssäkerheten. Den centrala frågan om ”export” av integrititetskränkande matrial väljer FRA att övervuvudtaget inte kommentara. Trots att den frågan i hög grad har betydelse för de nya svenskarna, som i många fall har flytt från politiska förhållanden, där även oskyldiga personuppgifter kan handla om liv och död för hemmavarande anförvanter och vänner. Inget sägs om formerna och reglerna för överföring av analysmaterial till utländska makter. Och beträffande analyskriterierna så hävdar man att dessa måste hållas hemliga. Allltså inte kan diskuteras vid lagbehandlingen.

Ett intressant medgivande gör dock FRA. Man säger att i ”sällsynta fall” kan kabelavlyssningen inriktas också på svensk trafik. Men att denna generella avlyssning avbryts och övertas av polisen, så fort det finns skäl för polis och åklagare att inleda en förundersökning. Alltså först då ska det vanliga rättssystemet kopplas in och vedertagna demokratiska ordningar följas. Men dessförinnan skall det alltså vara fritt fram för en generell tappning av kablarna.

Anders Thunberg