Vi – särskilt Birgitta – odlar en hel del, men jag vet inte, om vi för den skull kvalificerar oss som småjordbrukare.

Min känsla är mer subjektiv, men stark.

Och för all del, vill andra ägna sig åt trädgårdens fröjder i andra former, är det helt OK för mig.

Vår drygt 2000 kvadratmeter stora trädgård i Öregrund har vuxit fram som ett flera årtionden långt, steg för steg genomfört arbete. Detta arbete har inte någon generalplan i botten, antaget ens av de två personer som har anlagt trädgården, och jag fasar för tanken att ännu fler skulle kunna tänkas vara inblandade. Trädgårdsarbete i den här formen är uttryck för lustar och ingivelser, lika individualistiska som de som tar sig uttryck i konstnärliga verk. Nyckelorden är skapande och frihet.

I mitt fall har trädgårdsarbetet också känts som en helande motpol till det mer abstrakta arbete jag, oftast i nära samarbete med andra, yrkesmässigt har utfört, ett arbete vars resultat inte är lika lätt att ta på. Jag har kunnat säga: Den här rabatten har jag anlagt. Det här trädet har jag planterat. All den här förbannade jorden har jag släpat ut med skottkärra.

Lade in Greiders kulturarbetarupprop från EMU-kampanjen på min blogg, kunde inte motstå det. Finns på http://socialdemocracy.blogspot.com/2006/05/ett-stycke-oskriven-nutidshistoria.html.