Kommentarer till Sommar med Nanne Grönvall

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Wed, 06 Jul 2011 08:36:45 +0000

Det är väl vad man fick lära sig som barn:
-sköt dig själv och skit i andra (då kan du alltid i världen ärligt vandra).

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 06 Jul 2011 00:17:12 +0000

Och ändå kan man aldrig riktigt lära sig överklasskoderna. De är fördolda för oss som inte är födda in i den. Det där med en massa bestick är ju lätt, men det där andra, de där små detaljerna, som alltid avslöjar en inför en ”riktigt överklassare”, det undrar jag om man någonsin kan lära sig.

Av: Leif Ekstedt

Leif Ekstedt — Tue, 05 Jul 2011 12:21:22 +0000

Nanne som sommarpratare var som jag ser det alldeles utmärkt. Beskrivning av en verklighet som visar hennes kraft att bygga sitt liv och samtidigt hedra sin familj. En beskrivning av en kvinna med kraft att påverka sitt liv .
Bo Grahn kan väl notera att beskrivningen förefaller realistisk. Barnet växer upp och går sin egen väg. Hon älskade sin mamma !

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Tue, 05 Jul 2011 09:37:27 +0000

Tillbaka i etern efter fulla dagar av endera hammaren eller penseln. Att leva utan dator och tidnigar är en upplevelse utanför det vanliga och sedan sortera noga i TV tablån ger radion en chans, fast visst lyssnas det på radio stup i kvarten.
Oftast 1:an men ibland trams 4:an.
Hörde Nanne i bilen hela vägen ner mot Upsala. Bitvis rörande men jag kände ett sorts, ursäkta känslan men ett trams på något sätt…..jag kunde inte sätta mig in klart i det hela.
Kanske för att det är så långt ifrån min egen uppväxt, som fast den var fattig tarvlig och i mycket genljöd den av min fars svek och spritens fördärvlighet.
Mina föräldrar skilde sig efter ett äktenskap där jag kom på sladden. Mor var 38 och hade två nästan vuxna barn, mina helsyskon då 15 och 17 år gamla. Men så jävligt kanske det inte var som för Nanne men det var ju Stockholm och inte Kramfors………..

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Tue, 05 Jul 2011 07:41:21 +0000

Jag tror att det finns många som har verkligt svåra upplevelser som behöver komma fram. Nanne levde ju uppenbarligen i svår misär, och efter mina år i arbete med barn och ungdomar vet jag att det fortfarande är så. Missbruk går före allt, även de egna barnen. Och du kan väl inte mena, Bo Grhan, att vi ska förtiga sexuella övergrepp? I Viljo Nousiainens fall är det ju många som har vittnat om hans ständiga övergrepp.

Nannes program var, trots det mörka, fyllt av kärlek och styrka. Hon lyckades vända sitt liv till något mycket bättre. Nu vill hon ge barn och ungdomar ett hopp. Det är svårt att blotta sitt elände. All heder åt Nanne.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 05 Jul 2011 06:38:17 +0000

Till Bo Grahn: Det är ju inte så ofta som det sker, men jag har förståelse för att man kan ha behov av att redovisa sådant som gör ont. Nanne Grönvalls berättelse var ju heller inte hatisk, och hennes upplevelser i barndomen och ungdomen är en del av henne.

Av: Bo Grahn

Bo Grahn — Mon, 04 Jul 2011 17:33:28 +0000

Man blir rätt trött på alla som skall berätta om sina föräldras mörka sidor. Det började med Jan Myrdal för många år sen och det accelererar hela tiden. Nu har man gått vidare och anklagar döda bekanta för det ena och andra, som P Sjöberg. Finns det ingen som många lyssnar på som kan sätta en etisk gräns?