Kommentarer till Sommar med Timbuktu

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Wed, 29 Jun 2011 16:32:16 +0000

Naturligtvis är det så att musiken har återvänt, omstöpt i olika former och korsbefruktat. Inte minst kunde vi se detta under Falu Folk (bästa festivalen), numera insomnad. Det är underbart att höra musiker från alla världsdelar jamma med varandra, hitta varandra i rytmer, improvisera och bara se lyckliga ut. Miriam Makeba hörde jag som barn på radio. Tv-teatern och radion var veritabel folkbildning då. Sedan gick jag som ung på klubbar i London och Stockholm med både afrikansk och latinamerikansk musik. Jag har alltid tycket mycket om musik som får kroppen att börja svänga av sig själv. Däremot har jag inte hört den på plats (ännu).

Av: Birgitta Dahl

Birgitta Dahl — Wed, 29 Jun 2011 15:42:05 +0000

Vi har ju en stor samling västafrikansk musik, mycket från 60-talet. Och jag har ett oförglömligt minne. I januari 1983 fick jag, i min egenskap av oljeminister, följa med på Olof Palmes officiella besök i Nigeria. En sen kväll sitter jag på hotellbalkongen och insuper atmosfären. Från ett kafé – dansställe vid gatan rakt under mig – strömmar en melodi som jag hade hemma på en 20 år gammal skiva. Jag har bl a också en skiva med Miriam Makeba som gatusångare i Johannesburg i slutet av 50-talet.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 29 Jun 2011 14:29:19 +0000

Till Ann Christin Sandlund: Själv tror jag att musikpåverkan mellan Afrika och USA, från att från början ha gått från Afrika till USA, så småningom har fått inslag av rundgång, så att afrikansk musik också har börjat ta intryck av amerikansk, även karibisk och sydamerikansk (jag har såna skivor) och europeisk.

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Wed, 29 Jun 2011 14:21:38 +0000

Timbuktu är en av få rappare som jag gillar. Han har ett rytmiskt gung som få. Ibland upplever jag rap som alltför mässande. Dessutom gillar jag hans texter, och har haft förmånen att se honom på scen. Programmet var bra, stora känslor och små vardagsfunderingar, ingen sentimentalitet. Jag såg ett program om västafrikansk musik för ett bra tag sedan, med Ry Cooder och Ali Farka Touré. Där kunde man tydligt höra var bluesen kommer ifrån, liksom jazzen. Afrikanske rytmer är baserade på synkoper, liksom jazzen. Många vill ändå hävda att Touré är inspirerad av John Lee Hooker, fast det nog måste vara så att bluesrytmerna kom med slavarna.