Det var precis en sådan här diskussion jag ville ha till stånd, eftersom jag kände att jag själv inte hade svaren.

Jag har också tittat in på hennes blogg, som är trevlig och välskriven. Varför hon är så populär har jag ingen aning om, jag är nog inte hennes målgrupp. Jag kan tänka mig att hennes livsval ligger i tiden nu – det är mera radikalt idag att gå tillbaka till ett slags femtiotalsliv, än att göra karriär och bo i stan. I alla fall för dem som är födda på åttiotalet. Mina barn är födda 1983, 1984, 1988 och 1989. Tre av dem tycker att det är mindre intressant att jobba mycket, materiella saker är ointressant osv. En bor i ett gammalt hus på landet. Ingen tänker bo i stan i framtiden.

Vi ser väl kanske den första av en slags variant på den förra gröna vågen? Samtidigt håller ju stan på att bli grönare också, det är ju inte självklart längre att det är på landet man lever mest grönt.

Clara skriver ju faktiskt inte om märkesjackor och hennes bakande och pysslande är nog i dagens läge så radikalt det kan bli. Valet mellan för trånga jeans och rymlig femtiotalskjol är ett exempel på just den sortens feministiska avståndstagande som det bh-lösa var förr.

Dessutom är hon kristen, norrlänning, väljer att få barn tidigt, och allt detta verkar mycket genomtänkt, inte en slump eller slarviga livsval. Hon hade ett ganska tvärsäkert tonfall i sitt program, som nog mest är en följd av hennes ungdom. Jag känner igen så mycket i mina egna livsval, förutom det kristna, fast jag prövade den livshållningen också i min ungdom. Nu vet jag inte om jag skulle ha blivit läst av många om jag hade skrivit om flytten (tillbaka för min del) till landet, det medvetna valet att vara hemma med mina barn, att avstå från framtida pension, att göra all mat från grunden osv. Åttiotalet var kanske det mest materiella årtiondet av alla under förra seklet, och vi var verkligen i minoritet.

Men precis som för Clara var vårt val mycket medvetet och jag kände mig verkligen radikal och inte så litet självbelåten på den tiden. Den känslan går över, tron på att man har gjort de optimala valen krockar med verkligheten, för det finns verkligen inga optimala val i livet. Allt har en baksida hur man än vänder sig. Jag kanske inte skulle välja detta liv igen, om jag skulle göra valet idag, men inte för det materiella, mera för att det var så himla slitsamt.

Jag har läst en hel del unga bloggare, hbt-bloggare, modebloggare, och allt annat också. Det finns en brokig skara därute. Jag tittade in hos fenomenet Kissie, som är en 20-åring som skriver om sina plastikoperationer, sin galopperande viktnedgång och sitt uteliv i Stockholm. Där har du kanske Claras raka motsats? Hon har ännu fler besökare per dag, kanske för att det är en freakshow, kanske för att hennes liv fortfarande lockar vissa ungdomar. Särskilt medveten är hon inte i alla fall, och hon skriver inte särskilt god svenska. Det är dock inget krav längre, hon skriver precis som många ungdomar som inte fixar godkänt i kärnämnena. Det är en merit bland hennes läsare. Jag har haft otaliga ”Kissies” bland mina elever.

Jag blir ju förstås förfärad över de bilder hon lägger ut på sin magra kropp med enorma silikonbröst, men dessa bilder speglar också vår tid. Intressanta tidsdokument, men den här livsstilen (Slitzbruden på Stureplan) är definitivt på utdöende.

Det finns ju ingen blogg som passar för alla. Du kanske inte finner storhet i Claras blogg, men det betyder ju inte mer än att bloggen inte faller dig i smaken. Att tro att din smak är normerande är ju lite naivt kanske