Kommentarer till Mirjam i Amerika http://enn.kokk.se/?p=1549 Enn Kokks blogg Fri, 26 Jun 2026 13:33:38 +0000 hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.1.42 Av: Enn Kokk http://enn.kokk.se/?p=1549&cpage=1#comment-290137 Thu, 24 Apr 2008 14:50:16 +0000 http://enn.kokk.se/?p=1549#comment-290137 Till Kerstin Kokk: Men den boken du fick var inte min egen gamla. Just ”Mirjam i Amerika” har jag för övrigt aldrig under mina slukarår ägt själv. Min minnesbild är att jag lånade den (liksom många andra av Lisa Tetzners böcker) från det lilla skolbiblioteket i Nylands skola nära Juniskär där jag då gick respektive bodde. Vi var flera stycken som direkt tjatade på den lärare som ansvarade för skolbiblioteket att köpa nya och nya delar av Tetzners serie om barnen i 67an.

]]> Av: Kerstin http://enn.kokk.se/?p=1549&cpage=1#comment-290136 Thu, 24 Apr 2008 14:45:04 +0000 http://enn.kokk.se/?p=1549#comment-290136 Även exemplaret som jag har här hos mig, och som du läste för mig när jag var liten, är från 1957.

]]> Av: Enn Kokk http://enn.kokk.se/?p=1549&cpage=1#comment-290135 Thu, 24 Apr 2008 14:22:43 +0000 http://enn.kokk.se/?p=1549#comment-290135 Till Magnus Andersson: Säkert kan man hitta ”mej” och ”dej” här och var i böcker från den allra första efterkrigstiden, men min minnesbild av tidens barn- och ungdomsböcker – jag var bokslukare då som nu – är att det nog var ovanligt.

Själv började jag, i ett slags ungdomlig protest, konsekvent skriva ”mej” och ”dej” till exempel i skoluppsatserna under gymnasietiden, vilket min liberale svensklärare Bror F Sanner accepterade; jag skrev också ”säjer” och ”säja”. Det fanns i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet en våg i den riktningen bland många yngre skribenter – men sen uppslukades många av oss av miljöer, där ”mig” och ”dig” var det gängse och accepterade sättet att skriva.

]]> Av: Magnus Andersson http://enn.kokk.se/?p=1549&cpage=1#comment-290132 Thu, 24 Apr 2008 13:37:09 +0000 http://enn.kokk.se/?p=1549#comment-290132 Jodå, Mirjam i Amerika i Arne Holmströms översättning kom ut redan 1946 på Axel Holmströms förlag.
 
Men nog kunde man stava ”mej”, ”dej”, ”sej” för att återge uttalet i dialoger i en barnbok 1946? Kan situationen ha varit så radikalt annorlunda 11 år senare? (Jo, det kan den kanske; ”informaliseringen av Sverige” tog väl sin början omkring 1950 och kom nog i gång ordentligt under det fortsatta 1950-talet under insatser av sådana mediefigurer som Lennart Hyland och Povel Ramel, vilken senare gärna stavade ”mej” och ”dej” i sångtitlar på skivetiketter redan på 78-varvstiden.)
 
Svenska Akademiens ordbok hänvisar i ett delhäfte tryckt 1943 från mej till artikeln jag. Och i den artikeln finns i sin tur belägg för att redan Atterbom stavade ”mej” i Lycksalighetens ö 1827; men stavningen ”mej/meij/mei/mey” verkar finnas belagd ända från 1626.
 
Upplagan från 1946 av Mirjam i Amerika kan man köpa på nätet för 142 skr från Nynorsk Antikvariat AS i Tvedestrand.

]]> Av: Enn Kokk http://enn.kokk.se/?p=1549&cpage=1#comment-290092 Tue, 22 Apr 2008 19:31:24 +0000 http://enn.kokk.se/?p=1549#comment-290092 Till Mats Pedersen: Tack för tipset. Just ”Sotarpojken” har jag dock.

]]> Av: Mats Pedersen http://enn.kokk.se/?p=1549&cpage=1#comment-290091 Tue, 22 Apr 2008 19:28:16 +0000 http://enn.kokk.se/?p=1549#comment-290091 Hej
Ett tips!
Jag (åter)köper många av mina gamla favoritböcker på nätantikvariatet, Bokbörsen. Där hittar jag nästan alltid vad jag söker, bland annat – Sotarpojken.
mvh
Mats Pedersen

]]>