Till min tidigare analys vill jag lägga också följande: När under den estniska självständighetskampen ett modernt partiväsende först föddes, fanns det bland annat flera embryonala socialdemokratiska partier, bland dem ett särskilt ryskt socialdemokratiskt parti för Estland. Dessa små partibildningar förenades sedan i det som är roten till dagens relativt stora socialdemokratiska parti och fick då det intressanta namnet Estlands socialdemokratiska självständighetsparti (inte det i väst gängse arbetareparti), vilket alltså också hade en grupp ryssar bland sina medlemmar. Särskilt detta sammanslagna socialdemokratiska partis ungdomsförbund hade många ryska ungdomar bland medlemmarna; jag träffade många av dem på den tidens S-kongresser i Estland.

De estniska socialdemokraterna, också de involverade i Folkfonten och självständighetskampen, har inte heller de stängt några dörrar för medborgare av ryskt ursprung; redan tidigt hade partiet ganska stora avdelningar i de ryssdominerade områdena i nordost. Men partiet har sannolikt länge av många ryssar betraktats som alltför medelklassigt – dock håller förhållandena nu på att normaliseras både när det gäller engagemanget för de socialt utsatta och när det gäller de ryskspråkigas partisympatier.