Kommentarer till Ulrika Bodén: Vålje å vrake

Av: HO

HO — Fri, 11 Apr 2008 16:01:00 +0000

Till Magnus Andersson. Och ska man vara ännu mer fax- och ångermanälvskt petimetrig heter det inte vrake heller. Vräka heter det nog rätteligen i Hårlljomm (Helgum) med omnejd. Vårljä å vräka.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 11 Apr 2008 07:11:26 +0000

Till Anders Thunberg och Mats Rosin: I mina lantliga men mer industripräglade hemtrakter kom jag hur som helst inte i kontakt med folkmusiken; inte heller spelade den någon roll i den skolmiljö jag för egen del kom i kontakt med inne i stan. Men naturligtvis fanns folkmusiken; annars skulle ju inte 1970-talets återuppväckelsevåg ha haft något att knyta an till.

Dag Solstad har jag ett par böcker av men har tyvärr inte läst i tillräckligt stor utsträckning. Jag ska försöka hålla ögonen öppna efter något exemplar av romanen om gymnasielärare Pedersen.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Fri, 11 Apr 2008 05:06:58 +0000

Till Anders Th: I din uppmaning att läsa om gymnasielärare Pedersen kan jag verkligen instämma. Finns det någon svensk bok som kommer ens i närheten av den uppgörelsen med vår egen variant av maoismen???Solstad är ju rolig dessutom!

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Thu, 10 Apr 2008 20:43:59 +0000

Till Enn: Var folkmusiken tillbakaträngd på 50-talet? Jag tror det är en synvilla. Folkmusiken var när vi växte upp 40- och 50-talet i hög grad levande, säkert fanns den då mycket mer med i vardagliga sammanhang än i dag.
Men den var i hög grad landsbygdens musik. Och då menar jag inte industrilandsbygd. Men det är riktigt: Det fanns i Sundsvall inga ungdomar som sprang omkring med vidbrättade hattar, hemmagjorda läderstövlar och färgade fotband. Och gjorde anspråk på att vara ”folkmusiker”.Men det fanns förvisso många aktiva folkmusiker i Sundsvall, säkert många fler än i dag. Men det var nästan uteslutande personer som hade sina rötter på landsbygden och som odlade sin folkmusik i slutna sällskap, bland folk som delade landsbygdskulturens sätt att umgås. Jag kommer ihåg att det med jämna mellanrum anordnades folkmusiksstämmor i Sundsvall och att man höll till bl a på W:6, intill Köpmannagatan. Samma lokal där vi i elevrådet anordnade skoldanser. En del , även prominenta sundsvallsbor, kunde vi sådana tillfällen ses på Sundsvalls gator i folkdräkter. Inte så sällan också berusade, för alokholkonsumtion hörde i hög grad ihop den här typen av festande. Men gemensamt för dem som deltog var att de hade vuxit upp på landsbygden och därifrån tagit med sig folkmusiken, för folkmusiken var ingen urban kulturyttring. Du kan här se tydliga paralleller till coutrymusiken i USA under motsvarande tid. Vad som sedan har hänt med folkmusiken (i USA) och dess intåg i vissa urbana vänsterkretsar ( i Sverige) är delvis en parallell till vad man kan läsa om i Dag Solstads roman om Gymnasieläraren Pedersen (1982). Läs den!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 10 Apr 2008 19:33:38 +0000

Till Magnus Andersson: Tack, Magnus – jag har sett det jag trodde mig se. Men jag ändrar.

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Thu, 10 Apr 2008 15:37:52 +0000

Som sollefteåfödd och i likhet med Ulrika Bodén stammande från Faxälvens dalgång kan man kanske tillåtas vara en petimeter beträffande ångermanländskan: ”Vålje å vrake” heter skivan. Precis som älg heter ”åLj” och helg heter ”håLj”.

Av: HO

HO — Wed, 09 Apr 2008 10:09:25 +0000

Till Enn. Antyd för Strömbergspojken från Salets gamla sta’ att du önskar dej UB:s uppföljande CD med ångermanländska låtar, ”Rätt nu är det på tiden” (2004), till 71-årsdagen…