Kommentarer till Sven-Bertil tolkar Evert, nu från Alderville Road

Av: joson

joson — Sun, 21 Sep 2008 09:01:34 +0000

Jag var nog otydlig. Det är inte ordet ”skap” som ändrar betydelse utan ordet ”gemen”. Det är ju ett uteslutande negativt laddat ord som helt ändrar betydelse i sammansättningen med ”skap”.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sat, 30 Aug 2008 09:46:06 +0000

Till Joson, jag har bara läst svenska på gamla tidens gymnasier, men det är väl inte sä märkligt med suffixet ”skap”. Motsvarande finns ju också i engelskan ”ship” eller ”hood”. På tyskan finns suffixet ”- schaft”

”Skap” betecknar
endera egenskap att vara eller , som i de ord nu nämner, broderskap, gemenskap etc- Eller också område där något finns, som t ex grannskap, ledarskap , sjömanskap.

Att det är skillnad mellan ”gemen” och ”gemenskap” beror väl på ordet ”gemen” i sin tidigare använda former , tyskans ”Gemein,, Gemeinschaft” hade skilda betydelser.
Men kanske kan du nämna några fler ord där
”skap” får annan mening än det ord som det sammansätts med?

Av: Joson

Joson — Fri, 29 Aug 2008 21:15:49 +0000

Jag ser fram mot att få läsa dina recensioner. Jag tycker det är roligt att vrida och vända på ord och vill i detta litterära sällskap höra er åsikt om följande; Genom att sammansätta ordet ”skap” förändras t.ex kamrat till kamratskap, broder till broderskap, sjöman till sjömanskap etc. Att vara ”gemen” är inte så smickrande men gemenskap är något helt annat.
Ordet ”gemen” torde ha fler betydelser och det skulle vara intressant att få veta grundformerna för dessa. Kanske finns det en egen egenskap?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 29 Aug 2008 20:53:42 +0000

Till Anders Thunberg: Det handlar inte om någon annan relevans än att det inte fanns något annat ord för en mörkhyad människa på den tiden.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Fri, 29 Aug 2008 18:49:38 +0000

Problemet Enn är bara det att om man som Bang (i berömmande syfte) liknar ”negern” Jesse Owens med ett ”stolt djur i en djungeln”, så kan andra likna ”negern” som hälsade på i skånska Klippan (och där brutalt mördades) som ”gorillan” som aldrig borde ha släppts ut ur ”djungeln”…Jag kan inte minnas att jag när jag började skriva om film och skivor på 50-talet nånsin kände något behov av att tala om ”negern” Louis A, däremot om den gudabenådade ”trumpetaren” Miles D, och ”jazzambassadören” Dizzy G etc. Däremot kan jag hålla med om att jag kan ha talat om den ”svarta” blues-musiken, men då som ett kulturellt begrepp, alltså för att karaktärisera den särpräglade musik som delvis hade i sina rötter i afro-amerikanska plantagearbetarmiljöer i den amerikanska Södern…
Jag förstår helt enkelt inte vad ”neger” klistrat på ovanstående musiker har för någon relevans?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 29 Aug 2008 15:52:36 +0000

Till Joson: Jag publicerade under min redaktörstid på Aktuellt i politiken (s) recensioner av Ola Magnell-plattor. Kanske kommer jag att återpublicera dem till att börja med.

Av: Joson

Joson — Fri, 29 Aug 2008 15:38:24 +0000

Tack Enn för en klok och nyanserad synpunkt. För min del får det bli slutet på detta ämne. Naturligtvis är jag gärna med och diskuterar även i framtiden.
Vad gäller nutida visdiktare och poeter tycker jag, vad gäller språk, språkmelodi och tonsättning, att Ola Magnell är en klart lysande stjärna. Ju mer jag lyssnar desto mer brilliant är det i mina öron. ”Höstkänning” tycker jag framstår som ett mästerverk. Jag ska med glädje läsa era synpunkter om ni hörsammar den linan.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 29 Aug 2008 14:39:25 +0000

Många av oss som på 1940- och 1950-talen sa ”neger” om amerikanska boxare och andra idrottsmän eller om Louis Armstrong och andra amerikanska jazzmusiker gjorde det verkligen inte i förklenande syfte. Vi behövde inte ens ha det slags omvända lätt rasistiska utgångspunkter för vårt ordval, som kan sammanfattas i meningen att ”negrer har musiken i blodet”. Det fanns på den tiden helt enkelt inga alternativa, framför allt inte använda, beteckningar som man kunde använda.

Det är bland annat i det här ljuset man måste bedöma ordvalet i gamla sångtexter – men man måste förstås då också ta med i bedömningen, om textförfattaren, där eller i andra sammanhang, kan tänkas ha hyst rasfördomar.

Alltså: texter måste givetvis bedömas utifrån sin tid, med de (ibland förskräckliga) idéströmningar som fanns där. Men man måste också väga ord utifrån den valör de hade då, inte med dagens glasögon.

Av: Joson

Joson — Fri, 29 Aug 2008 14:02:04 +0000

Enn Kokk:
Det är precis vad jag menar. Språkbruket ”skvallrar” om det är illa menat eller inte. Sen ska det väl inte förnekas att vissa människor är mer reciptiva och kanske även mer lättstötta än andra. Jag lever i förvissningen att också personen (avsändaren) och kontexten är av avsevärd betydelse.

Av: Joson

Joson — Fri, 29 Aug 2008 13:48:15 +0000

Björn Kumm:
Vart har du fått ifrån att jag är vit? Det är något du bara förutsätter och sen är det en sanning för dig. Jag tycker nog att du ska ta och läsa en gång till vad jag skriver innan du börjar med tillmälen som ”med sådan självsäkerhet åta dig att bestämma vad “alla andra” accepterar?”.
Jag hoppades att denna linan skulle vara utan personangrepp men så blev det inte.