Det problematiska menar jag dock är att det i den politiska debatten nästan helt saknas en diskussion om vilken typ av arbeten som är önskvärda. När Waidelich går ut och framhåller att det positiva med RUT-avdraget är att det ”skapat en marknad” känns det olustigt. Jag tycker ju att en av de stora problemen med RUT är att det skapat en marknad som egentligen inte bär sig, men som genom statlig subvention görs möjlig. I stor utsträckning vore det ju bättre om människor jobbade mindre och städade hemma själva. Och kanske kan hjälpsamhet utan marknadsrelation också få spela en roll. Tråkigt att inte Waidelich sa det istället.

Men jag minns att jag redan då, när vi i bikupor diskuterade RUT under ett socialdemokratiskt arbetarekommunmöte, var inne på att man borde använda motsvarande ekonomiska resurser till att finansiera riktade serviceåtgärder till människor som faktiskt behöver dem, framför allt hemmaboende gamla, sjuka och handikappade. Alltså inte obligatoriskt och lika – många av de här tjänsterna efterfrågas ju inte i lika stor utsträckning av de enskilda individerna i de här grupperna.

Då kunde jag naturligtvis ännu inte förutse mitt och hustruns nuvarande hälso- och konditionstillstånd, men nu behöver vi alltså ha hjälp med tyngre städning och trädgårdsarbete – och då finns, i dagens system, bara RUT att tillgå, även om det alltså på många punkter är felkonstruerat.

Detta har väl egentligen inte något med ert nyttjande av RUT-avdrag, men en fundering på temat. Intressant att höra hur du ser på saken.

Problemet med RUT-avdraget – för det finns ett problem – är att det subventionerar också tjänster som inte skulle behöva subventioneras och avdragsutnyttjare som vi annars inte är beredda att subventionera. Problemet för mig och min hustru och andra som är i vår belägenhet är att det här är den hjälp som finns att utnyttja.

Jag är alltså inte för den exakta konstruktionen av RUT-avdraget – kan man hitta ett alternativ som träffar mer rätt, är jag för att skifta system.

Stora, generella skattebaser kan man heller inte ostraffat göra sig av med. För i grunden är vi ju också för att områden som vård, skola och omsorg behöver mer, inte mindre resurser.

Jag har vissa funktionshinder själv, mest att bära tungt och stå på knä, så jag har lagt om till odling i pallkragar, med sand och gräsklipp. Det verkar fungera bra. Jag hoppas att det går bra med konverteringen och att jag får njuta av er trädgård i många år framåt.