Kommentarer till Dagar i kulturens tecken

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 13 Mar 2008 10:39:27 +0000

Till Hans O Sjöström: Åge Aleksandersens ”Lys og varme” är mycket intressantare än den raggningstryckare på dansbandsgolven den har blivit här i Sverige. Vid konserten berättade han, att han skrev den till sin dotter, när hon var nyfödd, tror jag. Lägg märke till de frågor han ställer till henne (och till sig själv):
.
Lys og varme
.
Når mørke no har sænka sæ,
går æ stillt igjennom rommet.
Å følelsan dæm slit i mæ,
ka vil fremtida gi?
.
Å den arven vi har gitt dæ,
kainn vær tung å ta me sæ.
Vil du spørr oss, vil du last oss?
Vil du kaill det førr et svik?
.
Sola som gikk ned i kveld,
ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.
.
Når sola jage natta bort,
så kryp du godt innte mæ.
Å gjømte de tunge tankan,
dæm æ hadd i går.
I liv og latter spør du mæ,
om rægne og om sola.
Å svaran som æ gir dæ e itj dæm æ hadd i går.
.
Å sola som gikk ned i kveld,
ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.
.
Å sola som gikk ned i kveld,
ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.
.
Sola som gikk ned i kveld,
ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.

Av: Hans O

Hans O — Thu, 13 Mar 2008 09:48:44 +0000

Hörde själv Mikael Wiehe, solo med gitarr, i Kulturum i Märsta. Tillställningen var organiserad av Rotary, salongen var nästan fullsatt och Wiehe var i toppform.Rotary alltså – Times they are a’changin.
Åge Aleksandersen har jag tyvärr inte hört och måste erkänna att hans stora hit Ljus och värme gjort mig ytterst skeptisk mot honom. Nu kan det hända att den är bättre på norska, men den svenska text som dansbanden sjunger är ett pekoral fullt i klass med Lazze Stefanz De sista ljuva åren, kanske till och med ett snäpp värre. ”Solen som gick ner igår ska lysa för de kära” exempelvis. Emellertid har jag för mig att Björn Afzelius svenska text låter annorlunda. Jag minns att jag såg ett TV-program där Afzelius försökte göra sig hörd med en annan text än den vanliga dansbandsvarianten.
Annars tycker jag faktiskt att även Björn Afzelius ofta ligger farligt nära den kletiga dansbandssentimentaliteten i många av sina melodier och texter. Han hade uppebarligen svårt för undertexten och för den mer avancerade musikalitet som Wiehe står för. Vad det gäller Wiehe retar jag mig däremot på hans krystade assonanser, när det finns rim. Assonans är som Rita säger i Educating Rita (spelas just nu av Dalateatern) Getting the rhyme wrong.
En som kunde rimma var däremot Dan Andersson. När han dog sörjde hela Sverige. Min frikyrkliga mamma grät, trots att hans ideal väl stod långt ifrån hennes. Dessutom hann han ju med så mycket. Uppvuxen som jag delvis är i de stora skogarna är hans vildmarksdiktning en ständig källa till inspiration. Men det finns också journalistik från Göteborg, dagsverser och underhållande visor som har mycket att säga. Men kommer man från Danmark och Malmö kanske mycket av det här inte alls betyder något. Jag gillar Mikael Wiehe i alla fall.
Däremot har Dan Andersson under årens lopp drabbats av många konstiga uttolkare. Ingen jag har hört gör honom rättvisa och det beror naturligtvis till en del på att han bara tonsatte några få dikter själv. Men Hootenanny Singers, Thorstein Bergman, Sven Bertil Taube, Artur Eriksson och allt vad de heter, Dan Andersson blir det inte.

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Wed, 12 Mar 2008 17:43:45 +0000

Hur kan man inte gilla Dan Andersson? Senast i måndags lyssnade jag på en föreläsare som berättade vad hans dikter hade betytt i en personlig kris. Jag skulle för övrigt gärna höra Wiehe sjunga hans sånger. Åge Aleksandersens inspelning kände jag inte till. Den måste jag försöka få tag på.

Av: Birgitta Dahl

Birgitta Dahl — Wed, 12 Mar 2008 14:14:25 +0000

Och jag ska läsa godnattsagan för Klara. Bra att vi är två!