Kommentarer till Sia går i graven

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Thu, 28 Feb 2008 10:04:08 +0000

Hans enda diktsamling kom ut 1937. Jag läste den nyligen. Blev djupt besviken. Som lyriker tror jag inte man ska tillskriva honom något större värde. Undrade bara om jag är ensam om det omdömet.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Thu, 28 Feb 2008 06:02:48 +0000

Oförskämt, varför det? Men svaret är dessvärre nej.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Wed, 27 Feb 2008 23:45:19 +0000

Till Mats Rosin: En liten oförskämd fråga: Har du läst Calebs dikter? Jag menar hans enda diktsamling.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 27 Feb 2008 19:55:53 +0000

Till Calle Fridén: Jag har verkligen inget emot att fackförbunden använder nätet bättre. Mycket skulle vara vunnet, om man prövade nya grepp och sen också kollade, hur många man faktiskt når den vägen.

Men nätet kan knappast ersätta papperstidningarna. Hur många läser tille exempel noveller på skärm?

Av: Calle Fridén

Calle Fridén — Wed, 27 Feb 2008 19:44:50 +0000

Jag haver länge funderat på varför inte de olika fackförbundstidningarna tar och utnyttjar den enorma kapacitet som finns på nätet. Istället är deras hemsidor beklämmande bleka kopior av papperstidningen.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 27 Feb 2008 14:21:05 +0000

Till Mats Rosin: Jo, Anders Ferms bok med texter av Caleb J har jag läst, med stor uppskattning.

Vad jag har förstått delar du och jag samma slags erfarenhet av hur arbetarbarn genom ihärdig läsning av allt mellan himmel och jord lärde sig att läsa och älska också allt det där som inte automatiskt fanns i vår omgivning. Själv läste jag Hemmets Veckotidning och Folket i Bild, Levande Livet och Lektyr och så småningom de olika fackliga tidningar jag nämnde. Jag slukade Alibimagasinet och Äventyrsmagasinet och Detektivmagasinet – men läste i samma ålder Jan Fridegårds vikngatrilogi och – det är sant! – Dostojevskijs ”Vita nätter”.

Att det fanns sådant som Folket i Bild och dess folkböcker gav tusentals människor läsimpulser, som de annars kanske aldrig hade fått.

Det är ju faktiskt både synd och skam, att dagens mycket rikare samhälle inte rymmer något riktigt motsvarande.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Wed, 27 Feb 2008 14:00:14 +0000

Till Enn: Sia hörde till min barndoms ”universitet”, precis som Folket i Bild, Rekord-Magasinet och – ja, man ska inte glömma Allers och Levande Livet heller.
Det säger något om vilka bildningsideal fackföreningsrörelsen en gång hade att en tidning som främst vände sig till skogens, massaindustrins och sågens arbetare under ett par årtionden gav spaltplats inte bara åt avancerad kultur utan också åt en av landets främsta utrikespolitiska skribenter: Caleb J Anderson. Att han verkligen lästes kan jag också intyga. Att ha översatt Kafka och själv gett ut dikter var säkert inte den sämsta bakgrund man kunde ha om man skulle analysera och kommentera utrikespolitik under det kalla krigets dagar.
Anders Ferms bok om Caleb J har du säkert läst, men den kan hur som helst rekommenderas, även om epitetet ”Palmes okände rådgivare” är en smula fånigt.