Jag gör den på benfritt fläskkött, till exempel bog. I Estland gör man den ibland utan citron, ansjovisfiléer och kapris, och den kallas då fläskkarbonad. Men jag föredrar att använda de där välkända tillbehören.

Jag startar tillredningen med att göra i ordning tre djupa tallrikar med det jag i tur och ordning doppar fläskskivorna i: 1) vetemjöl med salt (i mitt fall seltin) samt tre sorters peppar: svart-, vit- och kryddpeppar, 2) ägg (med gulorna och vitorna hoprörda) och så 3) skorpmjöl. I detta doppar jag fläskskivorna och låter paneringen stelna en stund innan jag steker.

Steker gör jag i smält smör, i ganska hett sådant, så man får vända de ganska tunna skivorna ett par gånger och sen ta upp dem när de har fått ordentlig färg.

Jag lägger upp dem på ett stort fat och lägger sen citronskivor på dem, och på dessa gör jag ringar av ansjovisfiléer och i de här ringarna lägger jag sen rikligt med kapris.

Till det här serverar jag kokt skalad potatis och ytterligare två tillbehör: Jag strimlar hela saltgurkor, på längden, i fyra delar. Och så kokar jag en burk surkål, som jag kryddar med någon buljongtärning samt rikligt med kummin.

Som man väl kan ana, blir det godast med kall öl till.

Det finns också en fiskvariant som jag har hittat i en estnisk kokbok och anrättat med gott resultat.

Här använder man sig av fiskfiléer – jag brukar använda torskfiléer, men kokboken anger också kummel eller helgeflundra som alterantiv – men när det gäller paneringen och stekningen (möjligen med en skvätt olja i steksmöret) är receptet precis likadant som det ovan. Här blir det dock riktigt gott bara med citronskivor, ansjovisfiléer och kapris. Längdsnittad saltgurka är gott även till fiskvarianten, däremot inte surkål – kokboken föreslår salladsblad som tillbehör. Jag brukar även i det här fallet servera den med kokt potatis, men här föreslår kokboken stekt potatis.