Kommentarer till Två dikter av Karin Lannby

Av: Författare Johnny Nilsson

Författare Johnny Nilsson — Wed, 08 Jun 2011 06:41:01 +0000

Kvinnor och män är vetgirigt

Livet och jämvikten är poetiskt

Strid och hugg i hemvisten

Friden och lugnet i gudsriket

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Sun, 09 Mar 2008 11:41:39 +0000

Tack Enn, Anders m fl, för filmförslagen. Eftersom vi samtidigt arbetar med valet i USA, är den amerikanska självbilden synnerligen intressant. Likaså ska vi ta oss an kolonialismen i någon mån, ett gigantiskt ämne, men någonstans måste man ju börja.

Europa efter krigen är oerhört intressant, och där har de flesta sett en rad nyare filmer redan. Därför vore det intressant att fokusera på äldre filmer. Nu har jag ett njutbart påsklov i filmens tecken framför mig!

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 09 Mar 2008 10:52:33 +0000

PS till Ann Christin S: Naturligtvis bör också en Fellini-film finnas med på din filmstudio. Varför inte ”Roma” eller ”La Strada”?

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sat, 08 Mar 2008 17:24:09 +0000

Till Ann Christin S: Orson Wells’ ”Citiziens Cane” brukar återfinnas på de flesta 10-topp – Hearst försökte köpa negativen för att förstöra filmen. Men själv skulle jag föreslå, om man vill få med ett perspektiv från konflikterna i det stora landet, (aktuellt tema inför höstens presidentrval!!!) en Frank Capra-film från Roosewelt-epoken, t ex ”Meet John Doe”, 1941 som också har sin udd riktad mot Hearst och mediamagnaters totalitära anspråk (samtidigt en kritik av den samtida fascismen). När jag ändå är inne på USA-temat ligger det nära till hands att tänka på ”Sheriffen”, som den unge Per Ahlmark våldsamt hyllade i en BLM-essä. Men själv skulle jag rekommendera den betydligt lågmäldare Ford-western ”The Man Who Shot Liberty Valance”, var problematik går att applicera på många decenniers amerikansk utrikespolitik och unilaterala interventioner fram till Irak-kriget. När det kommer till kritan är det bara den starka supermakten (John Wayne) som kan klara av saken, medan det folkrättsstyrda FN framstår som totalt impotent. Alltså en spegling av den amerikanska självbilden. Varje filmstudio måste ha med minst en Kurosawa-film ( t ex De sju samurajderna ) som ingår i DVD-box på tre av samma regissör. Den har fungerat som ”undervisningsfilm” i dramaturgi vid regiutbildningen på Dramatiska institutet. Gillo Pontecorvos ”Slaget om Alger” är en mästerlig skildring om kolonialväldets avveckling och undviker inte från att också ta upp de ”svårare” sidorna av denna. Något som för tankarna fram till dagens diskussion om terrorismen. Förutom Truffauts ”De 400 slagen” föreslår jag Godards ”Det sista andetaget” för att täcka in den nya franska vågen. Antonionis ”Skriet” inledde en ny berättarstil och speglade i likhet med ”Natten” konsumtionssamhällets och efterkrigstidens baksmälla. En film av polacken Wajda föreslår jag också, varför inte den tidiga ”Aska och diamanter” som är en fin inkörspost både i Polens historia och romantikens kvardröjande stämningar i detta av de yttre händelserna olyckliga land. Vill man spä på med Mellaneuropas moderna historia så varför inte ta med någon av Fassbinders filmer, t ex ”Effi Briest.” Ja så här kan man fortsätta in i arkiven med spännande filmkonst och då har jag inte tagit upp verk av tidigare storheter som Fritz Lang, Victor Sjöström m fl,

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Sat, 08 Mar 2008 14:31:46 +0000

Till Ann Christin: Hampe Faustmanns ”Främmande hamn” från 1948. Och Bo Widerbergs ”Barnvagnen” från 1963.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 08 Mar 2008 12:46:33 +0000

Här kommer några förslag på filmer från perioden 1940-1970: Vittorio de Sicas ”Cykeltjuven” (1948), Ingmar Bergmans ”Smultronstället” (1957), Alfred Hitchcocks ”I sista minuten” (1959), Francois Truffauts ”De 400 slagen” (1959) eller ”Jules och Jim” (1961), Bo Widerbergs ”Kvarteret Korpen” (1963), Jan Troells ”Här har du ditt liv” (1966).

Det finns naturligtvis fler intressanta filmer och regissörer – de här hittade jag snabbt i min egen videohylla.

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Sat, 08 Mar 2008 12:16:19 +0000

Tack för intressant information om Ångermanland i allmänhet och Lars Molin i synnerhet. Min man Janne, byggjobbare, från Sundbyberg ursprungligen, är till hälften ångermanlänning (hälften dalmas)och vi har gemensamt startat ett litet projekt Norrland ur olika synvinklar.

Jag undrade över länsbokstäverna därför att i ”Tre kärlekar” är det fel bokstav på fordonen, men inte X som jag trodde, utan W, påminner mig maken om. Det störde mig, eftersom jag mindes det som att vi hade Y innan den trista reformen!

Hur som, jag vill be er kloka herrar och damer som vistas här, och Enn själv förstås, att ge förslag på omistliga filmer från 1940-1970, efter det har jag egna favoriter. Jag ska nämligen ha en filmkurs i vår.

Två filmer är redan bokade ”Fruktans lön” (som jag hittade på flera sajter, men tack för ditt väldigt generösa erbjudande, Anders T, det värmde) men även ”Flickorna” av Maj Zetterling. Den kom 1968, har någon sett den? Den kom på DVD nyligen. Hon är en underskattad regissör, lika stor bitvis som Bergman i mina ögon. Av Bergman ska vi se ”sommaren med Monika” en ljuvlig, svårmodig bagatell. Jag skulle uppskatta för mig obekanta filmer, de vanliga har jag koll på.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Thu, 06 Mar 2008 06:32:15 +0000

Jag saknar de gamla länsbokstäverna i trafiken! Vintern 1964 då jag jobbade på Scania-Vabis i Södertälje var det som en hälsning hemifrån varje gång jag såg en Y-märkt bil passera utanför ungkarlsbaracken där jag bodde…
F ö var Lars Molin ingen oäven höjdhoppare heller. Det är mest som sådan jag minns honom, från de årliga trekamper som utkämpades varje höst mellan realskolorna i Backe, Ramsele och Junsele när det begav sig.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Wed, 05 Mar 2008 21:15:58 +0000

X stod det på plåtarna för bilar från Gästrikland och Hälsingland. Y på bilar från Västernorrland. Menar du, Ann Kristin, att någon vågar påstå något annat?

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Wed, 05 Mar 2008 21:11:36 +0000

Till Ann Christin Sandlund: Om du har svårigheter att få fram DVD-versionen av ”Fruktans lön” kan jag låna ut mitt ex. Jag kan i så fall skicka den via adressen till Folkhögskolan. Få höra om du är lika imponerad som jag, hela den första timmen går till att klarlägga de hjältemodiga männens karaktärer och inbördes relationer. Ingen regissör i dag skulle ha modet att lägga upp en film så. Filmkonsten har förändrats.