Skämt åsido, när det gäller preparat som av världssamfundet klassas som narkotiska och därmed olagliga finns ju ingen fri handel att hävda.

Däremot skulle man med fog kunna hävda att de metoder som hittills använts för att bekämpa narkotikabruk knappast kan kallas framgångsrika. Huvudproblemet kan sägas ligga i just att man kriminaliserat den marknaden (faktiskt inkl brukare i vårt land) vilket snarast är kontraprodktivt och skapat en ypperlig marknad för kriminella nätverk. Kanske skulle man pröva lite frihandel också på detta område.

Vidare: Jag tycker marknaden har många goda sidor, men man kan ju som socialist välja att helt vilja undandra marknaden vissa verksamheter. För egen del förordar jag – vilket du väl som läsare av min blogg redan vet – till exempel offentliga monopol på verksamheter inom till exempel skola, vård och omsorg, inom ramen för det vi kallar den gemensamma sektorn.

Frihandeln i gemen går inte i kvav, om vi här i Sverige till exempel väljer att göra undantag för till exempel handeln med alkhol och med läkemedel. I dessa fall anser jag att vi bör ha rätt till att tillämpa den gamla principen om ”socialism i ett land”.

Det är svårt att förena de två i en konsistent linje. Du försöker men lyckas egentligen inte eftersom – givet att handelsfrågorna lämpar sig för gemensamma överstatliga överenskommelser/beslut – frihandel kräver ömsesidighet (det är egentligen t.ex. inte rimligt att vi skulle kunna sälja lastbilar till Frankrike utan tullar men de skulle inte få sälja vin till oss utan tullar/skatter/andra handelshinder som monopol, lika lite som det skulle vara rimligt att irländskt kött belas med restriktioner eller för all del brasilianskt:-) Vi har ju ständiga konflikter kring dessa frågor på det globala planet vilka förstås skulle vara oerhört mycket enklare att lösa utan ”alla dessa pragmatiker” som vill skydda sin marknad av det ena eller andra skälet.

Jag delar i princip denna kritik mot utvecklingen av unionen där förskjutningen av makt till EU-organ inte motsvaras av ökad demokrati inom unionen. Jag försökte mig då på att analysera vad den anda som representeras av sångtexten betyder i detta perspektiv (med det lilla tillägg du gjorde just beträffande spriten). Att vi kan själva och borde få besluta själva är en rimligt ståndpunkt om man driver denna tes konsekvent. Du undantog frihandel och miljöfrågor, inte t.ex. fri rörlighet för människor. Alltså finns det frågor som är gränsöverskridande och som det alltså är ok att beslut fattas gemensamt om (i unionen).

Men så kommer brasklappen – frihandel ok men inte just på alkoholområdet. Det menar jag inte är konsekvent – alltså att vara för frihandel å den ena sidan och å andra sidan att vara emot den på områden där i detta fall du, har en bestämd åsikt som kräver undantag från samma fria handel.

Dock – man skulle ju kunna tänka sig en union vars beslutsfattande inte avgörs av fördrag och principer utan avgörs av de enskilda staternas parlament i varje enskild fråga dvs unionen skulle i så fall behöva inhämta ”tillstånd”/godkännande från respektive parlament som därmed skulle kunna behålla full suveränitet. Någon domstol som prövar förenligheten med Eu-fördrag skulle då inte behövas, varje land parlament skulle istället ha full frihet att själva bestämma om, hur och i vilken grad gemensamma överenskommelser/beslut skulle tillämpas.