”Svensk film tog också lång tid på sig att acceptera jazzen. När man idag lyssnar på en av de första jazzfilmerna, Swing it magistern från 1940, slås man av hur ointressant musiken är. Det är verkligen inget ”bett” in den jazzmusiken. Annat är det om man reser öster ut, till Sovjetunionen. Filmen Весёлые ребята Vesyolye rebyata (”Glada grabbar”) från 1934 är ett musikaliskt mästerverk trots att handlingen är svensk pilsner. Vilka fina jazzmusiker det fanns i Sovjet på den tiden, och vilket utrymme att spela ut de får i filmen. Här möter också folklig musik i form av Dunajevskis Glada grabbars marsch – snoddes av Karl-Gerhard till den Ökända hästen från Troja – jazzen och konstmusiken. I Весёлые ребята misstas den enkla herden för att vara den store dirigenten, så i den grandiosa slutscenen spelar jazzmusikerna och Bolsjojteaterns klassiska orkester tillsammans med den sjungande herden.

Det avgörande ögonblicket var när filmen visades för Stalin:

”den var bra, känns som jag varit på semester”

… var orden som gjorde filmen till alla tiders största succé i Sovjetunionen, men tyvärr antagligen okänd i Sverige.”