I grund och botten handlar det i övrigt om att förstå sin publik och att den ändrats idag. Den gamla äventyrsserieläsnade publiken sopades tyvärr bort av de stora förlagen under 90-talet och kvar blev några småförlag som Galago som hade en helt annan inriktning. Vi hos oss har varit duktiga på att etablera oss inom en sektor som är närmre konstens eller skriveriet snarare än den klassiska seriens. Ibland så funkar det att kombinera genrer. Till exempel när vi släpper Joe Saccos fantastiska bok Gaza – Fotnoter från ett krig nästa vecka som ju både har likheter med den klassiska äventyrsserien men också är ett journalistiskt projekt som vår målgrupp uppskattar.

Vi har ägnat mycket tid åt att hitta fram till våra läsare, på samma vis tror jag nu att Kolik och Albumförlaget letar sig fram till sina målgrupper. Precis som hur Kartago är väldigt duktiga på att nå ut med exempelvis stripserier. Jag tycker personligen att förlagen är bra på olika saker då resurserna i varje förlag är små och vi inte heller riskerar i lika hög grad att bli generella eller intetsägande som om vi alla skulle försöka vara allt samtidigt.

Så för att summera, jag hade väldigt gärna arbetat med äventyrsserier, men tidspress och arbetsbelastning gör att jag inriktar mig på annat. Samtidigt gläds jag åt att någon annan lyfter det banneret och för det vidare. jag tror framtiden för den svenska serien är mycket spännande!

Något jag för egen del har funderat på är om förlagsdelen av Galago inte skulle kunna ge ut en del äventyrsserieklassiker, album som kanske inte fordrar så våldsamt mycket förlagsarbete (utöver att be någon expert skriva ett introducerande förord) men som kunde inbringa en del pengar för förlagets fortsatta expansion.

Jag är själv gammal redaktör och jag kan, bara för att ta ett exempel, inte se att det skulle fordras någon våldsam arbetsinsats för att – som Kartago har gjort – ge ut Jan Lööfs samlade serier.

Idag finns duktiga förlag som Kolik eller Albumförlaget som har viljan och ambitionen att göra äventyrsgenren till sin. Detta gör mig glad då även jag saknar den typen av serier och en av de genrer som kan locka till sig fler unga läsare, samtidigt är jag oerhört stolt över det vi på galago har åstadkommit i vårt lilla hörn av kultursektorn.

Hoppas det är ett ett tillfredsställande svar.

Som du väl har förstått, har jag läst serier allt sedan 1940- och 1950-talen och sedan under sammanlagt många år köpt och läst serier för mina barn i olika åldrar, också för egen del läst – delvis recenserat – det som har utkommit i albumform.

Jag hoppas att du inte tolkar det jag här har skrivit som ett uttryck för att jag skulle vara emot experimentlusta – märk att jag tidigare har skrivit mycket uppskattande om till exempel Kolbeinn Karlsson, men sammantaget tyckte jag att slagsidan den här gången blev lite för stor.

Det jag skulle önska av Galago, tidskriften så väl som förlaget, vore att man också odlade fram nya serieskapare till exempel i äventyrsseriegenren, alltså tecknare och manusförfattare som åstadkom serier av den typ som har skapats av till exempel Eugen Semitjov, Jan Lööf, Rolf Gohs, Magnus Knutsson med flera.

Ska villigt erkänna att det var min ambition redan i december att ta Galago i en mer grafisk och konstnärlig riktning i det här numret. Då vi oftast är väldigt manusbundna i våra urval så känns brukar det kännas väldigt bra att gå åt andra hållet ibland och lägga tonvikten på bilderna. Oftast fastnar något av det i tidningen och gör den ännu bättre tycker jag.

Själv så har jag inte stuckit under stol med att det nog är det nummer av tidningen som jag gjort som jag är mest nöjd med och det är fortfarande min åsikt.

Läser alltid dina recensioner av oss här och uppskattar dina åsikter mycket!

Jag blev själv mycket positivt överraskad när jag läste den.

// Bror