Kommentarer till Plötsligt är det opportunt att omfamna Olof Palme

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Tue, 01 Mar 2011 20:44:25 +0000

Jag har i kväll haft möjlighet att se filmen om Lisbeth. Jag har alltid sett henne som en kvinna med mycket stor integritet, även om jag har hört negativa omdömen om henne i media. Filmen har om möjligt förstärkt den bilden. Bara det sätt som hon sätter en journalist på plats på den presskonferens hon ska medverka i, som inte alls handlar om mordet på Olof Palme. Många skulle kunna lära sig mycket om mediahantering där.

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 01 Mar 2011 18:58:02 +0000

Jonas Sima:
Jo, det var en mycket trevlig och fin intervju.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 01 Mar 2011 10:16:48 +0000

Till Jonas Sima: Tack för omtanken. Hjärtbesvär är inte att leka med i en så stor trädgård som vår, men än ska vi väl, kanske med lite inhyrd hjälp, klara att hålla den i gott skick. Vi hade tänkt flytta ut till påsk som vanligt, men frågan är om snön har släppt sitt grepp om Öregrund då.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 01 Mar 2011 10:12:13 +0000

Till Magnus J: Jag ska vid tillfälle lyssna på den här låten igen, med dina synpunkter för ögonen.

Av: Jonas Sima

Jonas Sima — Tue, 01 Mar 2011 08:22:36 +0000

Hallå Enn!

Roligt att se dej och Birgitta i ABF-huset under det fantastiska Palmeseminariet i lördags. Hoppas nu att ni båda också kryar på er så ni kan köra i gång till våren med påtandet i er trädgård!
Tackar också för goda ord om mina filmer i programmet.
”Kerstins” kommentar till din blogg om att hon, som tidigare inte haft en positiv bild av Lisbet Palme, nu charmades av henne. Just den reaktioner glädjer mej mycket. Hoppas fler reagerar så, och att den gängse mediebilden av Lisbet inte förblir så ensidigt negativ (som den varit, är jag rädd). Bästa hälsingar/Jonas Sima

Av: MagnusJ

MagnusJ — Tue, 01 Mar 2011 07:42:20 +0000

Under sommarturnén 2005 valde Ulf Lundell att framföra den så sällan spelade sången ”Vänd dej inte om” (från samlings cd:n Slutna rum 75-95) under konserterna. Sången, vars titel bland annat anspelar på den grekiska myten om Orfeus och Eurydike, bröt av mot det annars så publiktillvända låtmaterialet och gav en märklig nerv åt konserten. När jag hörde Ulf Lundell sjunga texten ifrån scenen så var det som att färdas tjugo år tillbaks i tiden och jag upptäckte hur sången expanderat innehållsmässigt sedan den skrevs i mitten av 80-talet och fått ett såväl dokumentärt som ett närmast profetiskt drag över sig. Det är en sång som beskriver det själsliga tillståndet efter skilsmässan mellan sångaren och hans första hustru; de avklingande känslorna som inte helt vill försvinna men som heller inte betyder så mycket längre. Trots att en tredje person finns närvarande i sången får man ingen känsla av triangeldrama. Lundell uttrycker snarare en resignerad smärta och en känsla av desillusion och tomhet och att ingenting egentligen betyder så mycket längre. Beskrivningen av att stå utanför den sociala gemenskapen och att ha tappat fotfästet är konstaterande. Genom att placera personerna i det nationella trauma som mordet på Olof Palme innebar så får sången även samhälleliga och politiska dimensioner. Skotten från Sveavägen ekar genom hela sången och det finns en närmast Beckettsk atmosfär av ödslighet i sången. (Lundell refererar för övrigt till ett Samuel Beckett-drama i sången) Vad vi får beskrivet för oss är inte bara skilsmässan ifrån en kvinna utan ifrån en hel tidsepok.
Under sommarturnén 2005 när jag hörde ”Vänd dej inte om” blev det uppenbart hur politiskt laddad sången fortfarande är, hur väl den fångar in den stämning som rådde i samhället från mitten av 80-talet (förvirringen efter mordet på Olof Palme, starten på socialdemokratins kris och desillusionen hos den generation vars politiska medvetenhet formades av det radikala 60-talet) och hur den samtidigt på ett närmast profetiskt sätt i dialogen pekar ut den riktning som svensk politik sedan kom att ta. Som om Ulf Lundell redan då när sången skrevs, 1986, på ett intuitivt sätt anade hur Sverige skulle förändras och komma att se ut idag. Plötsligt förändrades den där dialogen i sången – som jag tidigare tolkat som efterdyningarna av ett relationsdrama mellan sångaren och hans första fru – till ett samtal, en dialog som rör sig mellan det personliga och det politiska, det genomtänkta och det undermedvetna, det enskilda och det kollektiva. Det slog mig plötsligt att någon eller några av de personer som förekommer i den där märkliga dialogen kan vara metaforer eller representanter för den politiska högervänsterskalan och att dialogen kan tolkas såväl bokstavligt som symboliskt.
Så när Lundell ställde frågan ”Vart tog du vägen sen?” ifrån scenen så undrade jag naturligtvis till vem den frågan är riktad. Är frågan ställd till den f.d. hustrun eller inåt i självrannsakan? Eller är det kanske en uppfodrande fråga till socialdemokratin, till det svenska folket?

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 01 Mar 2011 01:14:35 +0000

Såg filmen med intervjun med Lisbet Palme i kväll. Jag har inte haft någon riktigt positiv bild av henne tidigare, egentligen ingen bild alls kanske, men jag blev mycket charmad av henne i kväll.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 28 Feb 2011 20:43:45 +0000

Tack för tipsen!

Av: Bengt Silfverstrand

Bengt Silfverstrand — Mon, 28 Feb 2011 20:22:01 +0000

Mycket stimulerande läsning. Har själv läst Berggrens bok. Synnerligen att en liberal skribent kan ge en så allsidig och samtidigt nyanserad bild av Olof Palme. Se min egen blogg i ämnet: http://www.s-info.se/silfverstrand.

Av: Ulla Ekenberg

Ulla Ekenberg — Mon, 28 Feb 2011 19:48:04 +0000

Min son Kristian Ekenbergs recension av Göran Greiders bok ”Ingen kommer undan Olof Palme” finns att läsa på http://www.arbetarbladet.se/kultur