Kommentarer till I Hate the Capitalist System!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 09 Feb 2009 19:42:44 +0000

Till Mikael Altemark: Jag har läst ganska mycket om både IWW och Joe Hill, bland annat gett ut sångboken ”Joe Hills sånger”. Utan att mena att sätta en helt entydig etikett på IWW, tycker jag att det är korrekt att betona organisationens åtminstone starka knytning åt det hållet.

Men visst fanns där också andra strömningar, och några av de ledande IWWarna blev ju senare kommunister. Jag har skrivit om detta också.

Av: Mikael Altemark

Mikael Altemark — Mon, 09 Feb 2009 18:51:10 +0000

Att IWW skulle vara en anarkosyndikalistisk organisation är väl att dra det hela lite långt – säkerligen återfanns och återfinns många anarkosyndikalister som medlemmar.

Men sin egna specifika kamptradition och teoribildning sprungen ur denna kallar de själv för industrial unionism och har många beröringspunkter med både revolutionär syndikalism som anarkosyndikalism. Främst lägger IWW större fokus på ett centraliserande organisationsarbete av industribranscher. Man delar den revolutionära syndikalismens öppenhet i att alla arbetare oavsett partimedlemskap (såvida det inte motarbetar klassens intressen) kan bli medlemmar och tillträda ansvarsposter, till skillnad mot många anarkosyndikalistiska fackföreningar där antingen partimedlemskap är strikt verboten eller bannar en från att uppbära förtroendeposter.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 10 Jan 2008 14:04:17 +0000

Till Hans O Sjöström: Barbara Danes framträdande på den här festivalen kan jag av naturliga skäl inte kommentera. Jag har bara hört henne på skiva, och hon visade sig då vara också en utmärkt jazzsångerska.

Jag har försökt intressera en av dem jag personligen har träffat på Smithsonian Folkways (som förvaltar skivorna på märket Paredon) dels för en återutgivning av Barbara Dane – och han ställde sig inte avvisande – dels för en CD eller box med material från Paredon. (Smithsonian Folkways har gjort liknande saker med skivmaterialet från till exempel sångmagasinen Broadside och Fast Folk.)

På den senare punkten visade det sig, att de själva på Smithsonian Folkways hade samma idé: De hade bett Barbara Dane och Irwin Silber att redigera en representativ antologi med material ur Paredons utgivning. Tyvärr hade de båda gamla ägarna inte fått ändan ur vagnen…

Av: Hans O

Hans O — Thu, 10 Jan 2008 13:50:26 +0000

Jag hörde Barbara Dane på Festival des politischen Liedes i Östberlin 1973 på vårvintern, om jag inte minns fel. Hon var där tillsammans med Irving Silber som jag för övrigt träffade några år senare på ett redaktionsmöte på Guardian i New York. Hennes uppträdande gjorde inget större intryck på mig. Jag tyckte hon sjöng litet väl militäriskt och onyanserat. Nu ska väl i ärlighetens namn sägas att konkurrensen var stor på denna festival som hölls i Palast der Jugend på Alexanderplatz. Men jag vet att Izzy Young inte heller är någon större vän av Barbara Dane. Bland dem som uppträdde vid festivalen kan man nämna Silvio Rodriguez från Kuba, Dieter Süverkrüp från BRD. Quilapayun från Chile (fast då från Paris), Agitprop från Finland, Agitpop från Danmark och publikfavoriten Fria Proteatern från Sverige. Jag tyckte nog själv att Quilapayun var bättre, men Fria Pro sjöng på tyska och Stefan Böhm presenterade numren på en perfekt tyska vilket blev en garanti för succén. Däremot lyste Wolf Biermann mycket klart med sin frånvaro, den mest närvarande frånvaro jag har varit med om. Som sagt i detta sammanhang gjorde Barbara Dane inte något större intryck, men konkurrensen var som sagt hård. Dessutom jämförde jag henne mentalt med Odetta, vilket kanske inte heller var helt rättvist.