När jag talar om demokratisk socialism, gör jag det i begreppets gamla betydelse, den som du antyder och som jag använde, när jag skrev text till ett par socialdemokratiska partiprogram.

Också i dag betyder demokratisk socialism samma sak för mig.

Att många av dagens ledande socialdemokrater, i den mån de alls längre använder sig av det här begreppet, försöker ge det en helt ny innebörd är illusionsmakeri. De av dem som i realiteten är socialliberaler borde i ärlighetens namn kalla sig för det.

Slutligen, också i fråga om syndikalismen förefaller vi att vara av samma mening.

Ett påstående i din kommentar tycker jag dock fordrar ett förtydligande, det där om ”vänstersocialdemokrater som är otydliga i EU-frågan”.

Själv satt jag med ett antal likasinnade i riksledningen för Socialdemokrater mot EMU, och vi vann ju – både omröstingen i stort och, särskilt intressant just här, bland (s)-väljarna.

Jag har för egen del aldrig känt någon dragning åt det hållet; däremot var jag, som jag har skrivit om, i yngre år en smula attraherad av syndikalismen (men då inte av dess mycket anarkistiska variant). Det frihetliga i den här ideologin tilltalar mig – men också här tycker jag att dess praktik och erfarenheten talar mot att man, om man vill ha samhällssystem av en viss beständighet, skulle kunna förlita sig på den graden av frivillighet.

Så jag hamnar likt förbannat på ett mellanting, som jag envisas med att kalla demokratisk socialism.