Kommentarer till Charlie Chaplins Moderna tider

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Tue, 08 Sep 2015 10:56:06 +0000

Jag glömde att sätta en radbrytning i Edins text efter ”tvingade på”, som jag hade tänkt, för göra rimmet med ”paletå” tydligare.

Alltså heller:
Den siste vagabonden
dog när stipendiefonden
tvingade på
’en en flott paletå.

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Mon, 07 Sep 2015 20:48:00 +0000

Yvonne: Men Åke Edins text till Anna Sundqvist från 1965 har jag! Dock handlar den inte om något Smile, utan om luffare m.fl. förr och nu (= 1965), och jag undrar om den passar i sammanhanget på begravningen:

Dom finns nog inte till mer,
som sågs i pilsnerfilmer,
gubbarna som
mest tog dan som den kom.
Och var finns nu det glada bandet,
som luffa’ kring på landet?
Varför finns ingen av dom kvar
i dag?

Gubben som hette Ivar
och kom och slipa’ knivar,
han var så ful,
men så kul,
liksom han
som bar ved då och då från källarn,
han var så snäll så att han
bjöd alla barn i vårat hus
var gång på snus.

Gårdsmusikanten
som bedårade tanten
fick pension.
Melodiradions ton
ger passion
åt en enstaka förortsfru
som finns kvar i huset nu
och ej som alla andra gnor
på nåt kontor.

Visornas rallare
har blivit metallare,
och sagornas lodis
går nu periodvis
och stödd utav understöden
stämplande fram mot döden.
Nasarn med brickan
säljer i befintligt skick.

Den siste obstinaten
har stoppats utav staten
i produktionsapparaten,
den saten.
Och han som fick slant till bärsa
fjantar nu kring i Mersa.
Backstugesittarne
är TV-tittare.

Den siste vagabonden
dog när stipendiefonden
tvingade på’en en flott paletå.
Och hans brorsa, som gick på trampen,
blev konsument på tampen.
Finns ingen enda kvar som väntar
på Godot?

Åke Edin
ur Anna Sundqvist Show, TV, sänt den 29 september 1965 kl. 20.00

— — —

Anna Sundqvist framförde texten luffarklädd à la I väntan på Godot, som ju textens sista strof också hänvisar till. (Det är tyvärr det enda inslag ur Anna Sundqvist Show som finns bevarat.)

Jag tycker att Åke Edins lågmälda text om den gamla tidens luffare och andra avsigkomna är värd ett bättre öde än att bara ses av daglediga 65-plusare i ett undanskuffat program (Minnenas television) vars innehåll inte ens återges i dagspressens TV-tablåer – det var där inslaget med Anna Sundqvist sändes 2011. Det var välfunnet av Åke Edin att tänka på Chaplin i samband med luffare och att utgå från hans musik i luffartexten; på det sättet fick Chaplins ”The Tramp” via Anna Sundqvist samtala med Vladimir och Estragon.

Men som sagt, om det här verkligen passar till ceremonin i fråga får väl begravningsbyrån själv bedöma.

(En sidoanteckning: Jag har noterat att det har blivit mycket vanligt att just sångare/musiker som sysslar med att framföra musik vid begravningar efterlyser noter och texter till just de förrättningarna via internet/Facebook. Det skulle vara intressant att veta något om vad den utvecklingen kan bero på.)

Av: yvonne

yvonne — Mon, 07 Sep 2015 20:41:18 +0000

Hej Magnus,
när jag nu läst dina ord och gått igenom lite mer så inser jag att de uppgifter jag fått inte är riktigt så som jag trodde…
Jag undrar om du känner till Åke Edins text till Smile?
Vet du om den finns att få tag i? Eller så får jag försöka planka ner den från Youtube…
Ibland kan man lyckas hitta gamla texter på visarkivet…
Får prova mig fram!
Tack för era svar Magnus och Enn!
Hälsar
Yvonne

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Mon, 07 Sep 2015 20:28:40 +0000

Yvonne: Beppe Wolgers’ text har jag inte – men som jag skrev ovanför är den ju inte alls skriven till Chaplins musik (utan till musikalmusik från 1978 av Nancy Ford), så jag skulle inte tro att du alls har något intresse av Beppes text. Om du vill höra hur Gretchen Cryers originaltext till Nancy Fords musik låter, finns den på Youtube med skådespelerskan och sångerskan Ashley Laverty. Beppe Wolgers’ svenska text med titeln ”Le” kan man höra inspelad med Lill-Babs på LP-n Det är ju min show som gavs ut 1982. Jag minns inte om jag såg texterna till den föreställningen när jag hade tillfälle att gå igenom Beppes efterlämnade texter – men bland dem finns mängder av material, och så sena verk kan sannolikt finnas där. Skulle du verkligen behöva texten, vilket jag ju inte tror, kan jag möjligen skriva ned den från LP-inspelningen på Kungliga biblioteket.)

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 07 Sep 2015 14:05:47 +0000

Till Magnus Andesson och Yvonne: Har du, Magnus, tillgång till de här texterna?

Av: yvonne

yvonne — Mon, 07 Sep 2015 13:39:33 +0000

Hej, jag undrar om denna sida ännu är aktuell…?
I så fall undrar jag över vidare texter till Smile på svenska. Det önskas helst Beppe Wolgers text till Smile men så undrar jag också hur Åke Edins text låter. Återkom gärna med svar till Yvonne, som söker med ljus och lykta efter denna text till en begravning framöver.
mvh
Yvonne 0470 122 27

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 13 Jul 2011 11:33:26 +0000

Till Magnus Andersson: Fantastiskt intressant och väldokumenterad kommentar. Tack, Magnus!

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Tue, 12 Jul 2011 22:48:13 +0000

Smile: Svensk schlagertext har utlovats.
Här är pseudonymen Ninitas (Ingrid Reuterskiöld) ”Clown” från 1954.

Clown
(Monolog vid sminkbordet)
(Smile)

Clown, på din cirkusmatta,
Clown, glöm ej bort att skratta,
man har betalt för att se
Clownen le.
Din publik, den får ej se tårar,
Clown, som din sminkmask fårar,
nej, låt det bli en krumelur
i dur!

Rosor på kinden måla,
inte på färgen snåla!
Hjärtat är dött,
ge din mun mera rött!
Måla vitt för att gömma smärtan!
Rita ett skratt med svärtan!
Nu är du klar, och alla ser,
att clownen ler!

Le, om dig någon sårar,
svälj dina dumma tårar,
låt ingen smärtan få se,
bara le!
Du skall le när ditt hjärta gråter,
skratta, ja skratta åter!
Snart blir det lätt, skall du få se,
att le!

Le för dig själv och andra,
strunta i dem som klandra!
Världen är full
av små solstrålars gull,
som du ser, när med glada blickar
glatt du åt alla nickar.
Sen kanske lyckan mot dig ler,
när dig den ser!

Svensk text: Ninita
Reuter & Reuter Förlags AB, Stockholm, 1954
[Avskriven från notutgåvan, men med normaliserade skiljetecken]

Nat King Cole hade alltså en världsschlager 1954 med sin inspelning av ”Smile” med engelsmännen John Turners [pseudonym för James Phillips] och Geoffrey Parsons text – möjligen lanserades texten och inspelningen i samband med en nypremiär på Moderna tider, som ju det av Chaplin komponerade romanstemat är hämtat från.

Ninitas svenska text spelades in av en rad svenska artister:
• Harry Arnolds orkester med sångpålägg av Per Lindqvist (samma instrumentalinspelning användes för engelska resp. danska sångpålägg av Chris Dane, artistnamn för dansken Helge Guldbøg, framgångsrik sångare i både Danmark, USA och Sverige; Guldbøgs änka Louise bodde till sin död för några år sedan på Odensgatan 5 B i Uppsala, dock med namnet Guldbog på sin dörr)
• Ingvar Bonze med orkester under ledning av William Lind
• Anders Börje med Miff Görlings orkester
• Carl Holmberg med Gösta Theselius’ orkester
• Lasse Lönndahl med Thore Swaneruds orkester
Jag tror att Anders Börjes inspelning kanske var den framgångsrikaste.

Det är väl bilden av Chaplin som clownfigur som har föresvävat Reuterskiöld/Ninita, när hon koncipierade sin svenska text – Chaplins senaste film vid den tiden var ju också Rampljus (Limelight), där han spelar en åldrande clown. Temat i Reuterskiölds text är den nog redan 1954 slitna schablonen med clownen som är sorgsen och gråter bakom den leende masken. Fast man förknippar ju inte Chaplin med en sminkad August-clown; där för associationen snett. Å andra sidan är det alldeles riktigt att se Chaplin som en pajasfigur med ett allvarligt och djupare, underliggande budskap – på så sätt träffar Reuterskiöld ändå rätt.

Reuterskiöld utvinner inte några nya poänger ur sorgsen-clown-temat, fast hon tar i ordentligt (”Hjärtat är dött” o.s.v.). Men texten är inte sämre eller banalare än andra schlagertexter från 1950-talet.

En som lyckades behandla det välkända temat med den sorgsne clownen på ett originellt sätt var förstås Povel Ramel. I numret ”En hemlig clown” från 1992 vände han på begreppen och lät Johan Ulveson spela en omvänd, ”invärtes” clown, som gick omkring i mörk överrock och hatt och var dyster utanpå men ”skitglad härinne, i själva mig” – som ett sätt att överleva i en mulnande omvärld. Ulveson gjorde en stark scenprestation – det var kanske det bästa numret i föreställningen Knäpp igen på Cirkus.

Ninita, Ingrid Reuterskiöld, var upphovsman till en mängd svenska schlagertexter. Mest känd är väl ”Valpen i fönstret”, eller möjligen ”Flickor bak i bilen”, båda svenska versioner av amerikanska schlager. ”Jag såg mamma kyssa tomten”, ”Käre John”, ”I en klosterträdgård”, ”Jag kysser Eder hand, Madame” och ”En slant i fontänen” är också verk av Reuterskiölds penna.

Ingrid Reuterskiöld var född på Frösön och hette Ingrid Lisen som ogift. Vid sidan av Ninita använde hon också pseudonymen I. Rimson. Hon var gift med musikförläggaren Lennart Reuterskiöld, grundare av Reuter & Reuters Förlag och själv flitig schlagertextförfattare under pseudonymen Karl-Lennart och minst ett 10-tal andra signaturer (då och då tillsammans med hustrun).

Men Åke Edin skrev en mycket bättre text till Chaplins musik 11 år senare. Mer om det i senare kommentar.

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Sun, 19 Jun 2011 10:01:09 +0000

Smile: Liten rättelse. Den feministiskt anlagda musikalen ”I’m Getting My Act Together and Taking It on the Road”, med music av Nancy Ford och text av Gretchen Cryer (också hon född 1935) hade premiär redan 1978 off-Broadway. (1980 var året då verket gavs ut i LP- och bokform.)

Av: Magnus Andersson

Magnus Andersson — Sat, 18 Jun 2011 19:02:27 +0000

Smile: Beppe Wolgers’ text till ”Smile” är inte skriven till Chaplins melodi, utan till en melodi med samma titel av den amerikanska kompositören Nancy Ford (född 1935). Beppe översatte hela Nancy Fords föreställning I'm Getting My Act Together and Taking It on the Road från 1980 åt Lill-Babs, som spelade den i Sverige … under titeln Det är ju min show!, på China-teatern 1982, tror jag. Men förutom Åke Edins fina text till Anna Sundqvist har jag på KB hittat en årgångsschlagertext till ”Smile”, av den produktiva sångtextsignaturen Ninita – från 1954 liksom den engelska texten till Nat King Coles hit. (Melodin verkar förresten inte ha gått under titeln ”Smile” förrän texten skrevs, 18 år efter filmpremiären. Upphovsmän till den engelska texten är engelsmännen John Turner [pseudonym för James Phillips] och Geoffrey Parsons.) Jag återkommer till de svenska texterna, men väntar till en tidpunkt då kommentaren inte garanterat kommer att tryckas ned under ytan av melodikrysskommentarer (och kanske födelsedagshälsningar också. Gratulerar!).