Kommentarer till En italiensk julgranskaramell

Av: Sixten Andréasson

Sixten Andréasson — Sat, 29 Dec 2007 21:37:43 +0000

Ursäkta, har läst på lite mer. Det verkar vara en Aftonbladet-anka om Gunnar Andrén, som vidare fortplantar sig vidare. Vilket förfall av den fria pressen – man vågar inte lita på något alls!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 29 Dec 2007 16:10:54 +0000

Till Sixten Andréasson: Gunnar Andrén lärde jag känna på den tiden då han var ledarskribent på Svenska Dagbladet – trots det var han redan då liberal. Sen har han varit chefredaktör för Folkpartiets tidskrift nu och politisk redaktör på Sundsvalls Tidning. Numera är han riksdagsman för Folkpartiet.

Om hans eventuella mellanhavanden med Skatteverket vet jag intet.

Av: Sixten Andréasson

Sixten Andréasson — Sat, 29 Dec 2007 16:02:04 +0000

Gunnar Andrén, du är väl inte samma liberala fp-riksdagsman som tvistar med Skatteverket om avdrag för bl a sukodu-tidningar, cykellås och klädtvätt? Så kan det väl inte förhålla sig?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 29 Dec 2007 12:05:40 +0000

Till Gunnar Andrén: Tack för de vänliga omdömena. (Övriga läsare bör kanske upplysas om att det var 1983 jag lämnade chefredaktörskapet för socialdemokratiska partiets Aktuellt i politiken.)

Tolerans, vidsynthet och principfasthet behöver väl knappast vara något som utmärker endast liberaler – att hävda något annat strider ju för övrigt mot just vidsyntheten.

Själv är jag demokratisk socialist, av både social erfarenhet och övertygelse.

Men det har aldrig hindrat mig från att umgås med meningsmotståndare och också känna respekt för deras övertygelser.

Gott nytt år, Gunnar!

Av: Gunnar Andrén

Gunnar Andrén — Fri, 28 Dec 2007 15:14:39 +0000

ENN

Jag läser ganska ofta Dina kommentarer.
Du är minst lika bra som fram till 1983.
Tänk den som visste lika mycket, eller åtminstone
hälften av vad du vet (obs! inte en tillstymmelse till ironi).
Och varit med om hälften så mycket.
Ett enda fel har du: Lite för mycket naiv ideolog, du borde varit liberal rakt av.
Du har ju toleransen. Vidsyntheten. Principfastheten.
Och saknar ju det som mest av allt utmärker socialdemokrater, makttänkandet över andras liv.
Gunnar A
28 dec 2007

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 26 Dec 2007 19:26:50 +0000

Till Anders Thunberg: Även Birgitta minns det som att det var du som hemförde den här speciella karamellen från just Italien. Sen har alla barnen i tur och ordning lärt sig, att karamellen kommer från Anders Thunberg.

Att det var just Anna som prövade karamellen hade den enkla bakgrunden, att karamellen var fräsch, ny och lockande just när hon själv var liten. Hon hade ingen konkurrent om den.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Wed, 26 Dec 2007 15:50:08 +0000

Julgranskaramellen kommer jag inte
ihåg ens ska ha inhandlats. Ännu mindre medförts från apelsinernas Italien. Men det är väl med den som med ”revolutionsmötet” på Sundsvalls Teater 1956? (se kaparbloggen) och Enns icke-existerande Radio Nord-lyssnande på Jumkilsgatan. Det har sjunkit ner i glömskan. Avlånga smällkarameller däremot, det minns jag, sådana fick jag i uppdrag att inköpa till 89-åriga Marianne, min författande och ishockeyälskande numera bortgågna granne här på Kaptensgatan. Det var, när jag en gång åkte till Tyskland.

Men jag förstår inte detta moraliserande, julkarameller ska väl prövas? Fanns det andra barn i huset på Idrottsgatan än söta lilla Anna som kunde göra det?

Nu ska vi väl i kväll se på Strindberg? Den komplicerade mannen som en gång bodde 5 meter snett ovanför mitt köksfönster. Han var då han var ung amanuens på KB. På sitt vindskontor på Kaptensgatan 5 tog han emot fru Siri von Esssen. Huset på 5:an är tyvärr nu rivet och ersatt av något tristare i byggnadsväg. Men jag är säker på att August S. ibland köpte något i mjölkaffären som fanns i källaren rakt under mitt fönster. Tack för julhälsningen och missa inte Strindberg.

Av: Anna Kettner

Anna Kettner — Wed, 26 Dec 2007 12:55:39 +0000

Den var snyggare än god. Men ganska söt. Det var först då granen skulle ut jag smakade. Man skulle väl i allsin dar få plundra. I alla fall líte. Innan dess höll jag mig till granen, som Emil. Smakar på er gran gör jag fortfarande – varje jul (Fast det blir allt svårare att komma ifred med granen, med allt fler som införlivas i familjen) Och att krypa in bakom granen har jag av praktiska skäl slutat med.
Men jag tog alltså bara ett litet bett. Sen var jag väldigt orolig över vad som skulle hända. Särskillt som Enn ju absolut protesterade mot varje form av kroppskontakt med maten innan den var på ens egen tallrik. Inte ens ett finger i efterätten gick för sig.
Men mina föräldrar är snälla o toleranta – det blev ingen utskällning. Bara lite vänligt gruff. Och så pinsamheten när man var tonåring att den hängde där. Ruskigt! Särskilt då man hade pojkvän här. Men nu är det bara fint att titta på den. Möjligtvis kan Sara få skämmas lite när David nu är med för första gången. Men då har jag ju bara gjort mitt jobb. Mammaor ska var pinsamma. Själv ska jag ta mitt ansvar som moster o påminna Viggo och Klara om att ta en tugga på granen. God Jul lilla bonuspappa. Du är bra fin i röda skjortan