Kommentarer till I partiledarfrågan

Av: lasse

lasse — Fri, 28 Jan 2011 20:26:42 +0000

Man kan inte samtidigt försvaga löntagarnas ställning gentemot arbetsköparna genom att med NAIRU polititik skapa permanent hög arbetslöshet och samtidigt tro att det går att få till fördelar i detta förhållande för arbetstagarna. När längre t.ex. längre semestrar lagstiftades var det en bekräftelse på vad som redan fanns på arbetsmarknaden som löntagare i en stark förhandlingsposition kunnat förhandla sig till, lagstiftningen gjorde dessa framsteg tillgängliga även för de svagare grupperna.

Det är förstås klart svårare att få igenom fördelar för löntagare när de är i en svag förhandlingsposition, typ i tider med hög arbetslöshet. Dessa framsteg med kortare arbetstid, 8-timmars dag, lediga lördagar längre semester är vanligen en trade off mot den pekuniära förhandlingen, totalt sett är det typ egalt för arbetsköparen.

Man kan inte både ha politiskt skapad massarbetslöshet och sen bli förvånad om arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden försämras. Det är en svagare ställning för arbetstagaren som är själva vitsen med politisk skapad massarbetslöshet, att ”disciplinera” arbetstagaren.

Marknadslogiken blir att när det är viss brist på arbetskraft som under rekordåren kan man förhandla sig till sig kortare arbetstid, när det är överskott på arbetskraft fungerar det omvänt.

Av: Kevin Iversen

Kevin Iversen — Fri, 28 Jan 2011 19:59:25 +0000

Kanske skulle man tala om värdet av mer fritid för vissa grupper i samhället.
Visst har pengar en stor betydelse, vilket stödet för Moderaterna bevisar, men man behöver inte ställa dem mot varandra. Vem skall slåss för de svaga, som visst kan arbeta till en viss del men, men där en kortare arbetstid skulle vara som en skänk från ovan. Ingen reagerar ju nämnvärt för Alliansens förföljelse av sjuka som skall ut i arbete (då tänker jag på väljarstödet) så varför inte aktivt stå för en kortare arbetsdag? Måste vi verkligen arbeta närmare åtta timmar varje dag för att fylla vårt behov av att vara behövda. Det finns ju så mycket annat, viktigt , att göra!

Av: Hans O Sjöström

Hans O Sjöström — Fri, 28 Jan 2011 16:29:44 +0000

Till Kevin Iversen
Det har ju inte mycket med frågan om vilken partiledare sossarna ska välja men arbetstidsförkortning är en angelägen fråga, något som då och då har legat och skvalpat under ytan i olika socialistiska program. Nu ökar arbetstid och press för dem som har dåligt betalda och osäkra arbetsförhållanden medan de som har roligare jobb får mer betalt och mindre stress. Se till exempel Marika Lindgren-Åsbrinks blogg om detta. Om en socialdemokratisk partiledare började tala om arbetstidsförkortning tror jag att opinionssiffrorna skulle bli annorlunda än de är i dag.
Hans O

Av: Kevin Iversen

Kevin Iversen — Fri, 28 Jan 2011 13:44:53 +0000

Utan att fördjupa mig i varför många med ”vanliga” arbeten anser att detta nödvändiga för att överleva en månad till är den ”nya tidens slaveri” vill jag ställa en fråga bland er kloka förståsigpåare! Är jag den ende som förespråkar 7 timmars arbetsdag på sikt? Vi kan börja med ensamstående och de som har extra tunga och arbetsamma dagar!

Av: Rolf Liljeblad

Rolf Liljeblad — Thu, 27 Jan 2011 10:39:39 +0000

Som Kokk kunnigt och rutinerat skriver: att bloggledes förorda den bästa tänkbara partiledaren = dödskyss 2.0!
Bästa ledaren Lena Sommestad har många nätförespråkare och insiktsfulla tillskyndare (’redan känd på denna blogg’), följaktligen inte ens nämnd i kandidatkretsen = dödskyss 1.0!
Därför kommer enda mediastjärnan och socialliberalen Tomas Bodström att övertalas och slutgiltigt skapa SAP3.0 i valet 2014, sedan han tröttnat på USA-livet?
Fotbollsspelaren, advokaten, justitieministern, författaren och kostymsnyggisen Bodström är aldrig omöjlig när det gäller personlig glamour.
Fram tills dess utses klädsamt 2 språkrör som vikarierande rorgängare, då hemmagalleriet inte riktigt matchar profilkraven.

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Thu, 27 Jan 2011 10:36:28 +0000

Jag tror att Rolf Liljeblad har en poäng där – arbetarna rörde sig mot mitten före partiet. I praktiken tjänar ju en arbetare (oftast manlig) lika bra som en universitetsutbildad.

Av: Hans O Sjöström

Hans O Sjöström — Thu, 27 Jan 2011 10:32:24 +0000

Är de så mycket klyftigare än de svenska?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 27 Jan 2011 10:14:51 +0000

Till Hans O Sjöström; Kul idé! Men tror du inte det finns risk för att det i stället blir de finska sossarna som kniper henne?

Av: Hans O Sjöström

Hans O Sjöström — Thu, 27 Jan 2011 10:10:22 +0000

Eftersom sossarna, eller de flesta av dem som yttrar sig, inte verkar vilja ha någon partiledare ur de egna leden för att alla av en eller annan anledning är förbrukade eller oprövade skulle jag vilja föreslå att valberedningen sätter in en hård press på Maria Wetterstrand. Så här utifrån sett är hon en av landets absolut skickligaste politiker, hon ledde sitt parti till en stor valframgång, hon har en räv bakom varje öra, är skicklig retoriker och totalt opålitlig och har en borgerlig syn på samhället som skulle passa ”nya SAP” bra och dra nya väljare i storstäderna. Skulle hon ha svårt att förklara varför hon bytt parti? Skulle socialdemokratin få svårt att förklara varför de hämtat partiledaren utifrån? Don’t worry. Det klarar Wetterstrand. Hon har vanan inne. Det skulle vara katastrofalt om hon bara försvann till Finland.
Viva Maria!
Hans O

Av: Rolf Liljeblad

Rolf Liljeblad — Thu, 27 Jan 2011 06:51:46 +0000

”…reformistisk och inte socialliberala hållning.”
Inopportun hållning från en genuin, ännu levande och sonor socialdemokrat.
Medan närapå alla de andra ängsligt försmäktar i den redan överfulla, uttorkade och söndertrampade mittfåran av marknadsgroupies – med Thomas Östros i spetsen – där orden vänster, skatter och fördelningspolitik förbjudits. Hur har gamla socialdemokratiska kärnvärden kunnat kastas överbord så lätt? Jo, tack vare socialdemokratisk välfärd har många arbetare/löntagare blivit för fina (läs välbärgade) för att förknippas med sjuka, arbetslösa, socialfall, utbrända och utslagna och deras parti.
Så grymt har dialektiken slagit för (S)!