Kommentarer till Luciakonsert med Uppsala musikklasser

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 23 Dec 2007 13:21:31 +0000

Till Anders Thunberg: Han framträdde inför programkommissionen – dess värre finns all dokumentation om det här mötet i programkommissionens arkiv. Mitt eget minne av mötet är för vagt för att jag ska våga mig på att rekapitulera, vad som sas.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 23 Dec 2007 12:56:57 +0000

Till Enn: Utmärkt. Hur bröts era åsikter om det civila samhällets roll?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 23 Dec 2007 11:00:52 +0000

Till Anders Thunberg: Jag känner till honom, har till och med träffat honom på den tiden då jag var huvudsekreterare i socialdemokratiska partiets programkommission.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 23 Dec 2007 09:52:21 +0000

En forskare som ägnat sig en del åt civilsamhällets sätt att fungera är Erik Amnå. Här är några data om honom.
http://www.oru.se / Samhällsvetenskapliga / Kontaktinfo / Statskunskap / Amnå, Erik – professor i statskunskap

Tel: 019-30 10 53

Mobil: 070-6273067
Fax: 019-30 34 84
E-post: erik.amna@sam.oru.se
Rum: L 2515

Erik Amnå forskar och föreläser främst om förvaltningspolitik, kommunal demokrati, civilsamhället samt ungas demokratiutveckling i olika länder. Mellan år 2002 och 2006 ledde han Young Citizens Program, ett forskarnätverk med bas vid Göteborgs universitet (www.cefos.gu.se). Åren 1997-2000 var han huvudsekreterare i Demokratiutredningen.

Publikationer

CV in English

Uppdaterad:2007-12-21 Sidansvarig: Jonas Linde

Webbansvar & cookieinfo 701 82 Örebro, 019-30 30 00 vx
Startsida

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 23 Dec 2007 09:34:47 +0000

Till Lars Rudström: Jag vill i all stillsamhet påminna om att hela den här diskussionen började med att jag berättade om en människa som snubblade i vintermörkret och slog sig illa och att inte mindre än fyra personer, först av alla jag och min hustru, liksom du sekulära humanister, skyndade till för att hjälpa. Och det skedde i Uppsala, Sverige.

Dessutom spelade landstinget en positiv roll i det här fallet. Min hustru ringde 112, och efter fem minuter kom det en ambulans.

Av: Lars Rudström

Lars Rudström — Sat, 22 Dec 2007 20:29:55 +0000

Detta var en mycket intressant diskussion! Efter att nu ha bott i Spanien i 10 år(ett ”katolskt samhälle”, som Thunberg uttrycker sig) har jag samma erfarenhet som honom. Det räcker att du stannar i en gatukorsning och ser förundrad ut, så stannar någon spanjor/ska och frågar vad de kan hjälpa till med. När min hustru snubblade på en ojämnhet kom omdelbart fyra spanjorer fram för att hjälpa oss. Kanske har vi i Sverige tappat något av denna empati för våra medmänniskor? Detta har givetvis inget att göra med ett ”katolskt” samhälle eller ej. Ren och vacker individuell medmänsklighet är grunden. Staten, kommunen, landstiget och olika ”folkrörelser” har inte med detta att göra! Som ärlig sekulär humanist är förmodligen min empati mot medmänniskor kanske djupare än t.o.m. ärkebiskopens?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 22 Dec 2007 19:57:19 +0000

Till Anders Thunberg: Jag anser att tyngdpunkten ligger på det kollektiva trygghetsnätet men att detta, som komplement, behöver ett individuellt och folkrörelsebaserat engagemang.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sat, 22 Dec 2007 19:51:11 +0000

Till Enn: Det betyder allså att du svarar ja på frågan i min inledande kommentar: ”Finns det någon social välfärd utan den aspekten?” (dvs den individuella, medmänskliga solidariteten).

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 22 Dec 2007 16:18:51 +0000

Till Anders Thunberg: Det här är verkligen inte lätt att utreda, framför allt inte i den här korta formen. Min uppfattning om vad som utmärker ett gott samhälle har två sidor:

I grunden är jag övertygad om att ett samhälle, där vård, omsorg, rättssystem och annat liknande organiseras av samhällsorgan och solidariskt finansieras genom skatter är överlägset varje annat existerande och tänkbart samhälle.

Men även i ett sådant samhälle finns brister och blottor plus rent individuella tillkortakommanden. Alltså kan vi aldrig helt överlåta åt samhällsorganen att stå för allt det jag skriver om ovan. Det behövs engagerade människor – enskilda medborgares så väl som folkrörelsers samlade kraft – för att åstadkomma det hjärta och den medmänsklighet och den solidaritet som inget samhälle kan leva utan, om det verkligen ska kunna kallas gott.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sat, 22 Dec 2007 13:07:12 +0000

Till Enn: Nu kommer du in på något mer substansiellt. På Ersta utbildningsantalt har det i decennier bedrivts en intressant s k frivillighetsforskning. Folkrörelser är exempel på frivilliga organisationer och där mycket av spontana och oavlönade insatser görs. En av de senaste tillskotten här är väl de s k kvinnjournerna (och mansjourerna).
Men bortsett ifrån att sådana enligt bedömningar av folkrörelseproffs som Göran Holmberg m fl redan på 70-talet förvandlats till ”tomma skal” och fick se sina medlemssiffrorna sjunka samtidigt som man blev beroende av statliga och kommunala bidrag för att kunna leva vidare måste man konstatera att det i hög grad är skillnad på att frivilligt ansluta sig till en fackförening och en A-kassa, vara obligatrískt ansluten till Försäkringskassan och att t ex gå med i länkarna eller Jehovas Vittnen… Solidariteten kan se väldigt olika ut både i sin tillämpning och i sitt innehåll. Människor som aldrig satt sin fot i en folkrörelse kan i sitt privata liv vara mer solidariska än den som fötts i en av våra ”rörelser”. Du säger att man i dag i hög grad (i ett samhälle där penningen styr) kan köpa sig fri från ”personligt ansvar”. Tänker du på individuella köp av utsläppssrätter visavi att ställa bilen och ta kollektivtrafiken? Eller donationer till stöd för viktiga samhällsuppgifter?
Är det t ex en förutsättning att vi har stora sociala transfereringar i samhället för att frivilligorganisationer och folkrörelser ska kunna leva vidare? Och för att det ska finnas en anda av individuellt ansvar? Det kan möjligen vara tvärtom? Jag önskar själv att jag hade några klara svar på de här frågorna, men du kanske kan utveckla dina teorier…om folkrförelser, individuellt ansvar och penningens roll? Eller vägleda mig till något intressant som skrivits i ämnet?