Kommentarer till Politik för de äldre – som en del av det goda samhället

Av: Sixten Andréasson

Sixten Andréasson — Wed, 12 Dec 2007 21:32:52 +0000

Rune Lanestrand – här i Kristianstad har de också just beslutat om ett Arenabygge. Det verkar gå en Arenasmitta i landet. Här kanske den ska kosta en halv miljard. Namninsamling med begäran om folkomröstning i kommunen har startat.

Av: Rune Lanestrand

Rune Lanestrand — Wed, 12 Dec 2007 08:15:29 +0000

Förfallet inom äldrevården sker i det tysta i fler kommuner. Nedanstående har jag skickat till socialnämnden och kommunstyrelsen i min kommun, Vänersborg.

Arena – men ingen efterrätt

Samtidigt som kommunen vägrar folkomröstning och ska bygga Arena Vänersborg för 150 miljoner sparar socialnämnden på de äldre. Vilken annan grupp i samhället skulle man kunna påtvinga vakumförpackad färdigmat som levereras för en hel vecka i taget.
Nu går kommunen ut i en stor och dyr propagandakampanj i ett försök att populärisera Arenan samtidigt som man för att spara ytterligare inom äldrevården drar in desserten till dem som får den förpackningsgasade kylmaten via Hemtjänsten.
I stället går tiotusentals kronor till en reklambyrå som på sitt flumspråk tar fram propagandamaterial för Arena Vänersborg i form av ”roll ups, informationsflyers, fickfoldrar och annat samt radioslingor i Radio Rix.”
Aldrig någonsin har väl ett kommunalt projekt varit så ifrågasatt och krävt så mycket politisk reklam för att övertyga medborgarna om dess förträfflighet.
Tycker ni valda ledamöter att detta är en rimlig prioritering och fördelning av kommunens begränsade resurser.
Rune Lanestrand

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 11 Dec 2007 00:32:28 +0000

Enn:
Om mamma skrev jag i rasande ilska, så språket är nog inte alltid nobelprismässigt. Skrivandet var väl snarare ett sätt att avreragera sig och något som underlättade när det var som värst.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Mon, 10 Dec 2007 14:17:23 +0000

Det som hände med den svenska mentalvården var lätt att förutså (om man t ex tittat lite på vad som skedde i Italien, i Basalgias hemland.) När Basalgias ideer började spridas i Sverige, var det många svenska sjukvårdspolitiker som såg hans ”anti-psykiatri” som en möjlighet att tjäna pengar genom att riva gamla sjukhusfängelser.
Hade man gjort sig besväret att på ort och ställe följa hur Basalgias lärjungar arbetade, i Veneto eller i Emilien t ex, så skulle man ha funnit att den ”öppna” psykiatrin egentligen krävde mycket mer av insatser och flexibilitet än den gamla institutionsvården. Vid psykoser t ex måste teamen rycka ut på direkten (oavsett arbetstidspass o dyl) och göra en omedelbar insats på plats….I Italien, borsett då ifrån de vänsterstyrda provinserna, trodde politikerna att enskilda privata kliniker skulle kunna fylla tomrummet efter de nedlagda sjukhusen, men resultatet blev bara att ett antal entreprenörer kom att sko sig på skattebetalarnas pengar och ge ”behandling” åt ett fåtal patienter, medan huvudparten av de sjuka lämnades vind för våg. Så kunde man på många håll i Italien redan på 70-talet bevittna de scener som i dag också präglar gatubilden i många svenska städer: psykiskt sjuka människor, hemlösa, och bärande sina tillhörigheter för skaffa sig en sovstad i kulvertar, under broar etc. Naturligtvis skallar nu ropen åter på mera inlåsning, mera medicinering, mera ofrihet för en grupp som råkat mycket illa ut i välfärden… nu med hänvisning till mordet på Anna-Lindh m fl spektakulära dåd. Det trots att det bara är ett fåtal psykiskt sjuka som är farliga för omgivningen… Här ett exempel på hur pendeln har svängt´inom sjukvårdssektorn.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 10 Dec 2007 09:18:06 +0000

Till Kerstin Berminge: Jo, det måste ha varit svårt att skriva om det – och ännu svårare att uppleva.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 10 Dec 2007 03:14:27 +0000

Enn:
Har du läste berättelsen om min mamma och äldrevården? Det var en flera år lång kamp för henne, en som nära nog gjorde mig sjuk, och berättelsen tar bara upp en bråkdel av det som var eländigt i äldrevården i min kommun. Den är inte den enda kommunen som beter sig då här har jag förstått, efter det gensvar min berättelse fått.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 08 Dec 2007 08:37:41 +0000

Till Kerstin Berminge: Jag håller helt med dig om att samma slags tvära kast skedde i fråga om de mentalsjuka. Lagom är bäst! Och att försöka anpassa åtgärderna efter dem det gäller.

Av: Kerstin

Kerstin — Sat, 08 Dec 2007 03:38:57 +0000

Instämmer i vartenda ord du skriver.
Jag har länge hävdat att Sverige inte alls är det ”landet lagom” som alla talar om, utan att det tvärtom är ”landet extrem”.
Du nämner de äldre som är bra exempel här, men vi kan säga samma sak om andra grupper, ex. de mentalsjuka, som först låstes in totalt, år efter år, och sedan kastades ut på gatorna, allihop, med en påse piller, och utan hjälp och stöd.
När jag var ung fick man inte ett enda råd per telefon från ett sjukhus utan man var tvungen att infinna sig där, om det så bara handlade om en sticka i ett finger och det togs blodprov, urinprov och sänka vare sig det behövdes eller inte. Idag kan man ligga hemma och dö och ringer man till ett sjukhus minuterna för döden (i förhoppning om att man ska kunna bli räddad i sista minuten) och till äventyrs kommer fram, så säger en hurtig person i sjukhusets telefon åt en att ta en Treo och gå och lägga sig. (Hände mig när jag låg med 40 graders feber ett par dagar och ringde när febern gått ner till 39, då jag kom till medvetande igen, och frågade om det gick någon influensa. Jag begrep nämligen inte varför jag varit så sjuk. Kunde inte låta bli att fnissa åt rådet och frågade om hon trodde att jag skuttade omkring med dammsugaren med 40 graders feber. Jag hade alltså varit helt borta flera dagar och yrat på sin höjd).
Så nej, landet lagom ligger avgjort någon annanstans, ”lite mer lagom” borde vara vår nya Slogan.