Det går tillbaka!
Nej, det går framåt
Vid Ungerns fall
(Augusti 1849.)

text: Orvar Odd
Oscar Patrick Sturzen-Becker

En bubbla åter, som med vinden for!
En skingrad villa och ett vingklippt hopp!
Förbi med ens, som när orkanens klor
slita det stolta seglet från dess topp!

Kosacken andas och med rödsprängd blick
han smilar åt sitt nya offerlamm,
och ur sitt gömsle åter Metternich
sticker begärligt re´n sin rävtass fram.

Europas unga genius än en gång
får böja nacken under ödets ok,
och hälsad nyss av segerns morgonsång
framtiden åter höljs i sorgens dok…

När skall härnäst ett under ske igen
och tiden resa sig mer stark än förr
och kalla kring sig sina trogna män,
spränga för friheten dess fängseldörr?

Se, Frankrike i solen ligger sträckt
och snarkar så det hörs kring världens hörn!
Och England bläddrar i sin räkneknekt –
himmel, för all del stör ej herr grossörn!

Och Tyskland är liksom en bondbykrog,
där fulla drängar slåss med tomma krus.
Och Norden – har av forna bragder nog,
röker i lugn sin pipa inomhus…

”Det går tillbaka!” – Nej, det går framåt,
det går ändå framåt, vad helst det sker.
Ej stannar solen på sin höga stråt,
fast för en stund hon går i skyar ner.