Kommentarer till Anders Thunberg om Karin Lannby

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 16 Dec 2007 14:15:53 +0000

Till Ulf Lannby: Ja Birgitta Bergmark, en kompis till mig, var den första person som uppmärksammade mig på KL:s existens. Jag såg Birgittas dokumentär om Sicilien-äventyret i klippbordet på TV 2/Fakta och tog del av Birgittas beundrande berättelse från mötet med Karin i Paris, men då visste jag tyvärr inget om din fasters roll under krigsåren i Stockholm. Óm detta avslöjade Karin heller inget för Birgitta. Du får gärna ringa mig, tel 08/ 633 04 83, och berätta om KL och mötet med henne 1990. Din far, Sven, 3 år äldre än KL, har jag träffat människor som erinrar sig från diverse filminspelningar (han var filmarkitekt om jag förstått saken rätt och gick en gång på Kungsholms läroverk) Vad jag inte riktigt har klart för mig är om han var med i Clarté tidigare än Karin ? Men det kanske du vet?

Av: Ulf Lannby

Ulf Lannby — Sat, 15 Dec 2007 19:33:20 +0000

Angående Karin Lannby (min faster) så har det visats en dokumentär på svt1 (891031)av Birgitta Bergmark.
Programmets titel var ”Och jag klättrade uppför berget”.
Själv har jag bara träffat henne kort under ett besök i Paris sommaren 1990.

Av: Jan Winter

Jan Winter — Sun, 18 Nov 2007 16:05:15 +0000

Har så gjort!

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 18 Nov 2007 15:46:46 +0000

Till Jan Winter: Tack för vänlig uppmuntran. Om det är en direkt länk till Expressen kan du väl lägga ut den här på webben, så att vi alla kan ta del av Lena Svanbergs intervju med din far. Om inte så är fallet, så kan du kanske skicka intervjun elektroniskt till min e-post-adress?(finns i par inlägg ovan – för då gäller det ju kopiering för enskilt bruk.

Av: Jan Winter

Jan Winter — Sun, 18 Nov 2007 15:14:31 +0000

Till Thunberg. Nej det var inte något principiellt riktad kritik mot artikeln som helhet, mera att den detalj som angick min far var litet slarvigt formulerad. Visst fanns det säkert något slags tyskvänlighet i den där knepiga familjen, men det var nog mest Dag som stod för nazismen.
I övrigt var nog bilden mera komplicerad och min åsikt är väl att vi alltför lätt har låtit oss bländas av IB:s egen beskrivning, enligt min far färgad av ren dramaturgi. Boethius har väl aldrig riktigt kunnat belägga vad hon skrev om IB:s nazism (annat än vad hon påstår är autentiska uttalanden) och Hagen skrev som sagt en något oredig krönika utan att ha läst om Svanbergs artikel. Den är faktiskt bra även om den avlivar myten om Eriks B:s eventuella nazism via en annan part i målet, dvs min far.
Du skriver nu att du bara tagit del av olika beskrivningar. Där fattas Svanberg. Om du inte får tag i artikeln så har jag den i elektronsik form. Men som sagt, ingen skugga över ditt fantastiska projekt som helhet.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 18 Nov 2007 13:06:39 +0000

Till Jan Winter: Beklagar namnstavningen. Jag har också sett namnkombinationen Müller-Winter. Var Dieter Winters far tysk artilleri-överste? Och vad hände med honom?
Jag fick fö v en gång mitt pass utskrivet av den f d Expressen-korren Dieter Winter. Det när han var generalkonsul i Berlin. Jag hade för några år sen återigen kontakt med honom. Han sade då att IB ”överdriver” – Ja tillade visst ”som vanligt”, dvs om jag kommer ihåg rätt utan att konsultera anteckningarna. Det han syftade på var Bergmans beskrivning av sin far och sin familj i Laterna magica. Jag har svårt, som du förstår, att ha någon egen mening om var Erik Bergman stod politiskt. Jag har bara tagit del av olika beskrivningar.
Här finns förutom Bergmans ord i Laterna magica också ett uttalande Ingmar Bergman gjorde för
f d Expressen-medarbetaren Maria-Pia Boethius. (saknar exakt referens)och där han med emfas betonade att det fanns en pronazistiska hållningar i det bergmanska huset.
Jag läste Cecilia Hagen i Expressen i somras (16/8 2007) där hon i en krönika refererar till Lena Svanbergs Expressen-intervju med Dieter Winter. Det är väl samma intervju som du syftar på?
Upphovsmannarättsliga hinder gör det väl inte möjligt att citera Lena Svanbergs intervju i sin helhet, men kanske är det möjligt för dig att citera något av det som Dieter Winter har att säga om familjen Bergman?

Cecilia Hagen skrev i sin krönika att Bergmans äldre bror Dag Bergman var nazist – ”fram till 1943″. Alltså då det stod klart för var och en att Hitler skulle förlora kriget.

Dag Bergman hade jag tillfälle att tala med när han var ambassadör i Atén. Det var under senare delen av juntaperioden. Jag minns då att han som svensk ambassadör med viss emfas talade sig varm för de s k brobyggarna. Det vill säga
vissa enskilda äldre högerpolitiker som vill ha en öppning gentemot överstarna, och eventuellt den vägen få till stånd en uppmjukning av diktaturen. Som bekant sopade Karamanlis bort dessa spekulationer om reformering av juntadiktaturen och lyckades efter Cypern-krisen få juntan störtad och överstarna dömda för sin statskupp.

Vid den tidpunkten visste jag inget om Dag Bergmans politiska förflutna. Men i efterhand har jag funderat på om hans pläderande för ”brobyggarna” kunde ha varit påverkad av hans eget politiska förflutna. 1940-42 fanns det många inflytesrika personer i Sverige som talade om ett närmande till dåtidens dominerande europeiska stormakt och en anpassning av den svenska politiken så att den mer kom i samklang med Nazi-Tysklands mission.

Av: Rustan Rydman

Rustan Rydman — Sun, 18 Nov 2007 12:00:50 +0000

Till Anders Thunberg. Göran Holmberg är en person som har engagerat sig i Willy Brandts år i Stockholm och Hammarbyhöjden, Finn Malmgrens
väg 21-23. Holmberg är en av initiavtagarna till att Brandt fick en park uppkallad efter sig och staty häromåret.(Brandts hus har jag cyklat förbi ett antal gånger från Bagarmossen och in till Stockholms city). Göran Holmberg är fd journalist, skriver regelbundet könikor i Tiden. Vi bor i samma kvarter och brukar hälsa på varandra. Willy Brandts liv skulle kunna var hämtad ur en spionroman. Som bekant på flykt undan nazisterna redan 1933, via Danmark, Norge och sedan Stockholm. Därefter infilterad av kommunisterna, den nära medarbetaren Gunhter Guillaume var lojal mot sin förbundskansler.
Arbetade alltid över, inget gnäll och ytterst korrekt (en mask?). Den nära medarbetaren var dubbelt lojal mot sin uppdragsgivare som fanns
på andra sidan gränsen, Stasis utlandsavdelning, fruktad och professionell. En person som var chef för Stasi utlandsgren under ett antal år var mannen utan ansikte, Markus Wolff. Okänd bland underrättelsetjänster i väst. Säpo tog ett foto av honom i Kungsträdgården när smög in i landet under falsk identitet. Fråga är om Kanslihuset som ligger ett stenkast från Riksdagshuset var infilterad under det kalla kriget? Eller levde Sverige och Folkhemmet i en Sörgårdsidyll?
Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm

Av: Jan Winter

Jan Winter — Sun, 18 Nov 2007 10:00:28 +0000

En detalj i Thunberg/Prysers spännande artikel: Jag tycker det är beklagligt att det åter, på något sätt, blir Ingmar Bergman och Lannby som blir sanningsvittnen för synen på Erik Bergman. Kanske är det bara slarvigt skrivet, men man får intrycket att familjen Bergman var en nazistfamilj. Det finns en helt annan version som redovisats av tidigare nämnda Lena Svanberg i en intervju med min far Dieter Winter (som stavas just så Thunberg) i Expressen för cirka 15 år sedan. Han lever än och är nog ett bättre sanningsvittne än Lannby/IB om den bergmanska nazismen. Men som sagt, det är ju bara en datlj.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 18 Nov 2007 01:19:33 +0000

Till Mats Rosin: Kan du möjligen skicka mig din text om Willy Brandt (Herbert Frahm)? Det låter spännande om det handlar om hans tid i Stockholm under kriget. Jag arbetade på Arbetarbladet i Gävle på 60-talet. Hade då Olov Jansson som kollega. Denne var formellt Brandts chef, på den Svensk-Norska pressbyrån på Vasagatan i Stockholm under krigsåren. Olov Jansson hade mycket intressant att berätta från den tiden.

Jämförelsen mellan Stockholm och Casablanca den gjordes nog redan under krigsåren.
En som associerade i de här banorna var Jutta Graae, som i januari 1942 flydde till Stockholm efter arbete i den danska motståndsrörelsen
( *Bankkvinnan Juuta Graae var syster till Ebbe Munch, britternas danske kontaktperson i Stockholm) I det mycket läsvärda efterordet till
Erika Wendt-Schwarzes ”Kodnamn Onkel”, 1993,
referar Lena Svanberg till brev som hon fått från Juuta Graae, talar därvid om Stockholm som en spionagecentral i nivå med Lissabon och Casablanca. Också Erika Wendt har i samtal jag haft med henne gjort jämförelsen Stockholm- Casablanca. Erik Wendt arbetade ju som bekant på Abwehrs stockholmskontor, men var samtidigt värvad av den svenska C-byrån. Själv använde jag första gången uttrycket ”Nordens Casablanca” i en intervju som Aftonbladets Berlin-korre Svarstad gjorde med mig häromåret. Den fanns i Aftonbladets söndagsbilaga och handlade om Stockholms som spionstad. Kanske läste du den intervjun, Mats? Och transformerade uttrycket i ditt minne.

En reflexion som jag har gjort efter att ha sett Casablanca-filmen (med Ingrid Bergman och Humprey Bogardt) ett otal gånger nu är att Casablanca där framförallt beskrivs som en transithamn för flyktingar undan nazism och fascism…Alltså begreppet ”Nordens Casablanca” är vidare än en beteckning för ”spionstaden” Stockholm.

Min e-postadress är mitt namn (gemena bokstäver) med punkt mellan namnen + comhem.se. Det ska bli intressant att läsa vad du har skrivit om Willy Brandt.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Fri, 16 Nov 2007 09:56:48 +0000

Svar till Ålstenare: Björkrisvägen 15. En ganska pampig villa lite uppe på höjden ovanför spårvagnsspåret. F öv inte så lång från den villa där den unge Jan Myrdal växte upp, men det var tidsmässigt senare.
Min e-postadress är mitt namn med punkt emellan och comhem.se. Skriv gärna en rad och berätta var ocn när du bodde i Ålsten. Kanske kan du besvara några frågor jag har?