I morgon kommer Birgitta, via Spanien, hem från Andorra, där hon har varit på UNICEF-möte – hon är ordförande i svenska UNICEF.

Själv ska jag, som vanligt, demonstrera på Första maj. Det gör jag, om så talaren – för att travestera Dieter Strand – är en häst.

Polisen klarar själva av att skjuta demonstranter, som vi sett för några år sedan. De behöver alltså inte ”resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till” för detta vilket lagförslaget kräver.

Deltagarna i demonstrationen, som ändade i dödsskjutningarna, kom från hela arbetarrörelsen: socialdemokrater, kommunister, syndikalister, fackföreningsfolk utan känd politisk tillhörighet, anhöriga.

”På dem som föll för militärens kulor är det — svårt att sätta någon partitillhörighet. Någon var förmodligen syndikalist, några var förmodligen kommunistsympatisörer. Det går inte att partifästa händelsen”, skriver Ola Larsmo i DN den 25 april 2996. Larsmo bygger sin historieskrivning bland annat på Roger Johanssons avhandling ”Kampen om historien” (2001).

Titeln på avhandlingen ger en fingervisning om varför, under de här 75 åren, tolkningen av ådalshändelserna tidvis har varit en partiskiljande fråga, till och med en inflammerad sådan.

I motsats till Larsmo tror jag ändå inte, att det är där skon aktualiter klämmer, att det alltså rör sig om ett försök till (s)-annektering av Ådalen 31.

Inte så att jag har någon direkt kunskap om hur socialdemokraterna, LO-distriktet och ABF där uppe har resonerat, men jag gissar att bakgrunden till beslutet att utestänga vänsterpartiet från en mer aktiv roll i minneshögtiden kan vara följande.

Socialdemokraterna regerar med stöd av vänsterpartiet (och miljöpartiet); på många håll (till exempel i Uppsala) ser den styrande majoriteten i kommuner och landsting likadan ut. Ofta – så är fallet i Uppsala – fungerar det här samarbetet tillfredsställande. Men därifrån är det långt till gemensamma manifestationer, till exempel på Första maj. Förmodligen skulle också åskådarna och mötesåhörarna finna det förvirrande, om det i tågen och från talarstolarna framfördes skiljaktiga, kanske rent av motstridiga budskap. Det jag säger här framstår som ännu mera tydligt, om vi leker med tanken, att också r-arna – de som faktiskt säger sig vara stolta över att vara kommunister, för att knyta an till Hans O Sjöströms kommentar – skulle delta i samma Första maj-arrangemang som (s) och (v).

Nu invänder vän av ordning, att det som planeras i Ådalen är en minneshögtid över en tragedi, inte en partipolitisk manifestation. Och här tror jag att Hans O Sjöström levererar en förklaring, som är mer relevant än Larsmos:

Om Ohly får tala, kanske han slår den tankebrygga mellan då och nu, militärt våld mot civila medborgare, som är kärnan i Hans O Sjöströms indignerade inlägg.

Jag vet inte. Men det kan vara en förklaring.

För ordningens skull vill jag avslutningsvis tillägga, att inte heller jag är för den aktuella förändringen av lagen.

De här nedläggningarna har jag läst om i UNT, också om Anna-Karin Lundströms protest – heder åt henne!

Mitt exempel gällde Torbjörnstorg i Uppsala, där en hygglig konsumbutik ligger vägg i vägg med ICA. I ett sånt fall kan såna som borde veta bättre (till exempel socialdemokratiska kommunalpolitiker) bidra till att även vår konumbutik på sikt försvinner.

Här i Öregrund är Konsum dock inte hotat. Det är välskött, har urfräscha grönsaker och trevlig personal som är lyhörd för kundernas önskningar. Så sent som förra året byggdes butiken ut; den övertog Postens lokaler. (Men Svensk kassaservices lilla kontor blev kvar inne i Konsum.)

En tidigare konsumföreståndare, som jag gick tillsammans med i Första maj-tåget i Gimo, berättade (det här var för flera år sen), att en majoritet av öregrundsborna handlar i Konsum, och den senaste ombyggnaden och utvidgningen tycks ha dragit ännu fler lokalt bosatta till butiken.

Sommartid har ICA fördelen av att ligga i hamnen, dit båtfolket kommer, men ICA är trångt och stökigt, och därför gör sig många åtminstone av dem bland båtfolket, som känner till Öregrund, omaket att gå backen upp till Konsum. Och när det gäller sommarstugefolket i Öregrunds omland, har Konsum åter igen en fördel: en jättestor parkeringsplats.

Vi har inte bil men å andra sidan bara kvarters väg till Konsum.

Den nya, som kom ut efter Monicas död, har nyss släppts och finns överallt i skivbutikerna.