Kommentarer till Håkan Nesser: En helt annan historia

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 31 Oct 2007 16:29:26 +0000

Till Anders Thunberg: Om man är pessimistisk, kan man som en före detta kollega skämtsamt hävda, att partiprogram läses av författaren och hans mor.

Så illa är det nu inte. Det är klart att programmet, och inte minst arbetet på bredden som föregår antagandet av ett nytt partiprogram, påverkar partiet.

Till det kommer praktiskt handlande på de områden du nämner. Full sysselsättning har ju faktiskt varit socialdemokratins paradgren, och miljöpolitiken kom på ett nytt sätt i centrum för politiken under Birgittas tid som miljöminister. Minns freonstoppet till exempel!

Så jag menar att idéerna nog redan finns i socialdemokratin men att partiet också rymmer grupperingar med delvis motstående intressen. Radikala miljöåtgärder och kärnkraftsavveckling har ju till exempel motarbetats av fackliga företrädare, som tror, att detta hotar deras jobb.

Det är på den här senare punkten jag ser ett samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet som en tillgång: Det är inte idéerna vi behöver från dem – de finns redan hos oss själva – men en koalitionsuppgörelse kan bidra till att hålla socialdemokratiska motkrafter av det slag jag nämner i schack.

Av: anders thunberg

anders thunberg — Wed, 31 Oct 2007 16:06:27 +0000

Enn, om jag inte visste att du är en bekännande ateist sen bardomen, så skulle jag fundera på om du inte hade en ny karriär framför dig i ämnet exegetik på någon teologisk fakultet… Det är nog bra att hänvisa till skrivningar i olika partidokument och program.. Men om det nu är så – som du själv påpekar – att de politiskt (s)-aktiva i kommunerna och i landstingen (och kanske också på ännu högre nivå) struntar i vad som har beslutats på olika kongresser och fästs i olika programdokument, så måste man väl diskutera vad som är den vardagliga praktiken i partiet och fundera på om inte ”rörelsen” skulle må bra av influenser från krafter utifrån… och vinna på en bredare dialog med utomstående tänkare och idégivare…i mångt mycket är väl partiet en skapelse av 1800-talets ideologiska idéarv..? något som f öv gäller alla de stora partierna…Det verkar ju inte heller som partierna har så glädjande medlemssiffror att peka på… ? Men kanske missförstår jag dig: kanske är det just det som du menar, när du säger att (v) och (mp) kan fylla en viktig funktion för att ”balansera” falanger inom (s). Fast ibland får man intrycket att de interna balanserade åtgärderna blir dagsländor som organiseras för att möta yttre mediala hot, och sen bara försvinner från scenen… När hörde vi i offentligheten t ex sist från organisationen Feminista? Den som lanserades med buller och bång när FI trädde in på scenen?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 31 Oct 2007 14:56:14 +0000

Till Hans O Alfredsson: Du har säkert rätt – du följde ju det här fallets gång i detalj. Jag minns det bara dunkelt.

Praxis brukar ju vara, att uteslutningskommissionen vid krav på uteslutningar hör båda sidor och i första hand försöker ena dem. I det här fallet gick det tydligen inte, och varför man valde sida på just det här sättet undandrar sig mitt bedömande.

Av: HO

HO — Wed, 31 Oct 2007 14:48:05 +0000

Till Enn. Det var mer komplicerat än så. Jag fick VU:s tillstånd (med dig vid protokollet?) att granska allt som finns i Arbetarrörelsens arkiv om den där gamla historien och publicerade två helsidor, ett uppslag, om den i Nya Norrland två dagar innan den tidningen lades ner vid millennieskiftet. Jag kan skicka en kopia.

Uteslutningsdelegationens ordförande Walter Sundström sade sig i sin föredragning inför partistyrelsen inte vara säker på att det var vederbörande veteran (kommunens starke man under flera decennier) som hade yrkat proportionella val, det kunde ha varit någon annan, men en krok måste man ju som sagt ha att hänga ett beslut på.

Uteslutningen ledde till att 124 medlemmar, halva arbetarekommunen, bland dem 26 kommunalt förtroendevalda skickade in sina partiböcker. Och att det bildades ett utbrytarparti, som sedan styrde kommunen under många år.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 31 Oct 2007 13:06:32 +0000

Till Anders Thunberg: Jag är gärna för en regeringskoalition s+v+mp också, fast kanske inte primärt på grund av att vi skulle ha särskilt mycket att lära i sak av (v) och (mp) i de frågor du nämner. Glöm inte att ”arbete åt alla” genom hela historien har varit en socialdemokratisk hjärtesak, och om du läser 1990 års partiprogram (som ligger mitt hjärta och min penna nära), ska du finna, att där finns en konsekvent röd-grön tråd; Birgitta Dahl, då miljöminister, medverkade en hel del i skrivningarna. Samarbetet med (v) och (mp) har snarare en annan viktig innebörd än den rent innehållsliga i de här frågorna: Vänsterpartiet kan balansera upp de mer marknadsorienterade, som också finns inom socialdemokratin, och Miljöpartiet kan balansera upp de betonghäckar, som vi också har inom vårt parti.

Av: anders thunberg

anders thunberg — Wed, 31 Oct 2007 12:49:34 +0000

Jag hade hoppats Enn att du eventuellt skulle erkänna (utifrån dina synpunkter och grundvärderingar) att (s) skulle vitaliseras som parti om man t ex tog lite inspiration från (mp) vad gäller omställningen till ett hållbart ekologiskt samhälle och från (v) vad gäller betonadet av den mänskliga tragedi som arbetslösheten innebär för unga människor och den starka känslan att klyftorna i samhället inte får öka…det är bra att det är möjligt att samarbeta ute i kommunerna, men det är ändå på det nationella planet (och i Bryssel) som de stora strategiska besluten tas… det är heller inte särskilt uppmuntrande (inte minst för unga aktivister) att höra från t ex Wanja Lundby Wedin och olika företrädare för SAP att ”vi har andra kanaler som vi använder för att påverka” politiken… det måste väl vara möjligt att knyta samman de folkliga proteströrelserna med det interna korridorsnacket i Bryssel…?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 31 Oct 2007 12:21:23 +0000

Till Hans O Sjöström: Jag är glad över att du uppfattar min blogg som ett öppet diskussionsforum. Jag är för en öppen debatt och tycker, att den här har varit intressant, detta utan att jag för egen del behöver hålla med om allt det som sägs.

Nu fortsätter jag den här debatten på ny kula med ett eget debattinlägg.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 31 Oct 2007 12:18:06 +0000

Till Anders Thunberg: Det är väl ganska klart, att om ett parti (SAP eller DNA) har haft egen majoritet eller näst intill, så har benägenheten att bilda koalition inte varit så stor. SAP hade dock under en ganska lång efterkrigsperiod koalition med Bondeförbundet (ja, redan före kriget också).

Nu är det röd-grön koalition i Norge, och i många svenska kommuner och landsting har samma sak praktiserats. Här i Uppsala fortsätter samarbetet trots valförlunsten som tidigare i kulturnämnden där jag sitter. S, V och MP har gemensamma gruppsammanträden, utan något slag av förmöten på ren partibasis, och det fungerar alldeles utmärkt.

Man kan mycket väl samtidigt ha hög egen svansföring och samarbeta med andra.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 31 Oct 2007 12:12:28 +0000

Till Hans O Alfredsson: Naturligtvis bör det ha funnits undantag från huvudlinjen, åtminstone så att man har tänjt på begreppen – den här personen hade väl i fullmäktige gått på en annan linje än det egna partiets och, kanske också (jag minns inte det här) röstat med andra partier. Men huvudregeln har varit att just åsiktsavvikelse inte brukar ha föranlett uteslutning.

Av: anders thunberg

anders thunberg — Tue, 30 Oct 2007 16:44:14 +0000

En nödvändig debatt…ja det är några kvar till nästa riksdagsval. Då måste väl (s) tillsammans med övriga oppositionspartier presentera en gemensam valplattform som väljarna kan ta på allvar? Om inte – har man då någon chans att komma tillbaka? Hur ska nu ett sånt politiskt samarbete komma komma till stånd, Enn och ni andra organisationssakkunniga? Överläggningar på toppen? Men varje parti måste gå ju tillbaka till sina medlemmar och få en uppgörelse accepterad?
Åtminstone om uppgörelsen ska innehålla något av substans. Risken är stor – som jag bedömer det – att partifolket sätter jag på bakhasorna, om inte marken är förberedd på basplanet. Därför måste väl de här frågorna diskuteras och förberedas, i diskussionssajter som denna och i´alla möjliga sammanhang där samarbetspartnerna finns med.I ett brett vänskapligt umgänge med de partimedlemmar som på sikt ska bära upp en ny regering 2010. Inom (s) har man varit van vid att bestämma villkoren i kraft av storlek, regeringsinnehav och tradition. Oviljan att gå in ett organisatoriskt samarbete med andra politiska grupperingar har historiskt sett varit monumental.
I DNA har jag sett samma motvilja mot regeringssamarbete med andra; jag känner statsvetare har slagit vad om DNA överhuvudtaget skulle kunna tänka sig regeringssamarbeta med någon annan än sig själv… men efter många motgångar vågade till slut DNA ta steget och bilda regering med sp och sv. Efter 60 år!!!
I vårt fall måste förutsättningarna finns om tre år – annars är jag rädd för att valnederlaget är givet. Min optimistiska förhoppning är att ett samarbete mellan (v) (mp) och (s) ska kunna leda fram till att vi får en svensk new left som är bra mycket starkare och politiskt vassare än dagens (s). Och tänk också: hur många begåvningar skulle inte ett sånt parti kunna företrädas av.