Kommentarer till Last chorus: Matti Kokk

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 01 Nov 2007 15:27:31 +0000

Till Brita Norlén: Min e-postadress vill jag ogärna lämna ut på bloggen – man får allt för mycket ovälkommen skräppost då.

Men skicka gärna din text på posten under adress Enn Kokk, Idrottsgatan 12 nb, 753 35 UPPSALA.

Av: Brita Norlén

Brita Norlén — Thu, 01 Nov 2007 15:24:10 +0000

Hejenn!
Jag bor mittemot Matti på Timmermansg. Vill skicka dig en text jag skrivit (innan jag såg din blog). Tänkte bifoga den i ett mail, men jag har inte din mailadress.
B N

Av: Kerstin Kokk » Fått något gjort trots allt

Kerstin Kokk » Fått något gjort trots allt — Sat, 20 Oct 2007 11:28:49 +0000

[…] Det här har väl inte varit bästa veckan. Med förkylning som gör att allt känns ansträngande, och så Stor-Mattis begravning i torsdags. Det var tungt. På kvällen efter det kände jag mig helt utmattad, som en urkramad wettexduk. Ni som är intresserade kan läsa min pappas minnesord över sin bror här, där han även berättar en del om deras tidigaste år i Estland och om flykten till Sverige, och om begravningen här. […]

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 20 Oct 2007 09:09:13 +0000

Till Ann Christin Sandlund: Så var det också vid samlingen efter den här begravningen: Jag anslog tonen genom att berätta några av muntra historier om min bror som finns i minnesrunan ovan. Och gamla kompisen Else läste delar av ”Hästösagan”.

Av: Ann Christin

Ann Christin — Sat, 20 Oct 2007 08:35:07 +0000

De största känslorna, sorgen och kärleken, uttrycks kanske bäst genom dikten. Du skriver så kärleksfullt om dina närmaste, i livet och i döden, och de dikter du har valt till din brors minne bär en ton som jag antar måste vara hans ton och klangfärd i livet.

De är några av mina mest älskade; Juninatten och Humlan. De kommer att läsas på min begravning. Och sviten av naturlyrik som jag antar fångar din brors väsen och också uttrycker livets cykliska förlopp, om man så vill. Jag tycker mycket om de (för mig okända) baltiska dikterna.

Jag besökte Estland för första gången nyligen, och tänkte på din familj då, föreställde mig färden i fiskebåten och så småningom, ankomsten till Sverige. Genom dina texter får jag en, om än måhända bedräglig, känsla av att känna er en smula.

Jag börjar också förstå begravningsritualens djupare syfte – nyligen var jag på en kollegas begravning. Hon lämnade oss hastigt, på väg till arbetet och chocken var stor, samtidigt som livet inte stannar en enda sekund. Då blev begravningen en svår men samtidigt nödvändig stund, en vacker och värdig avskedsritual, där smärtan fick sjunka in och bara vara.

Lika viktig var stunden efteråt, när vi drack kaffe och samlades för att minnas på ett mer vardagligt sätt, skratta lite åt minnen och lyssna på vänner sedan berndomen, en tid som vi arbetskamrater inte visste något om, som berättade om barnet och den unga flickan.

Jag fick också träffa det nyaste barnbarnet, bara månader gammal. Livet stannar inte upp en enda sekund. Och det verkar som att jag får en dag till. Det är vackert så.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 18 Oct 2007 15:33:56 +0000

Till Kerstin Berminge: Jo, begravningen blev minnesvärd.

Och i det här fallet kom det många deltagare, över 50. Vid samlingen efteråt sas det ytterligare saker om Matti, utöver det planerade som jag redovisar ovan.

Dessutom var vädret benådat vackert: solen lyste i de gula höstlöven på kyrkogården.

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 18 Oct 2007 14:15:54 +0000

En fin berättelse om din bror och om er, som även var intressant att läsa ur andra aspekter.

Det här är väl det värsta med att bli äldre, att vänner och släktingar börjar gå bort, den ene efter den andre. Min lilla mamma hade till slut nästan ingen kvar i bekantskapskretsen, alla hennes 9 syskon var borta, alla vänner var borta. Endast jag, enda barnet och en svägerska fanns kvar.

Hennes begravning blev därför en mycket stillsam tillställing, borgerlig förstås, med bara vi tre i vår lilla familj. Men vi fick en fin minnesstund vid kistan med utvald musik och varsitt tal till mamma.
Jag hoppas och tror att er begravning blev lika minnesvärd, samt att din ishias ger med sig.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 17 Oct 2007 18:23:12 +0000

Till Tobias Persson: Tack! Just nu plågas jag av både sorg och ischias, men min ambition är att hålla i gång så länge hjärnan är vital.

Av: Tobias Persson

Tobias Persson — Wed, 17 Oct 2007 16:00:18 +0000

Käraste Enn!

Vi har talat med varandra i telefon i 50 sekunder för flera år sedan när jag letade efter cd:n med samlade tal av Olof Palme, men det kräver jag inte att du ska komma ihåg

Jag vill bara säga att jag regelbundet gästar din blogg och gillar det jag läser (även om inläggen ofta är 10 gånger längre än blogg-inlägg brukar vara Inget fel i det!

Det är en mysig blandning mellan politiska grubblerier, litterära och musikaliska recensioner, minnen från ditt händelsrika liv etc. Du verkar vara en av de veteraner, som påminner rörelsen om vår historia och håller kursen, så att vi inte enbart reduceras till en maktapparat för blivande karriärister.

En i sann mening intellektuell person! Att du fått bygga ut lägenheten med en hel 2:a för att få plats med böcker, säger väl allt.

Sluta aldrig tänka eller skriva!

Kamratligen Tobias Persson
blivande folkhögskollärare
Göteborg, snart Linköping